Jakob möter Rakel

29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet^[a]. ² Han fick syn på en brunn på fältet och tre fårhjordar som låg nära brunnen där de brukade vattnas. Men en tung sten täckte brunnen. ³ Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.

⁴ Jakob frågade herdarna: ”Mina bröder, var kommer ni ifrån?” ”Från Harran”, svarade de. ⁵ ”Känner ni någon som heter Laban, Nachors sonson?” De svarade: ”Visst gör vi det.” ⁶ ”Hur mår han?” ”Han har det bra. Där kommer hans dotter Rakel med fåren.”

⁷ ”Solen står ju fortfarande högt på himlen. Det är väl ännu inte tid att samla ihop flocken?” frågade Jakob. ”Varför inte vattna fåren och låta dem gå ut på bete igen?” ⁸ ”Vi kan inte göra det”, svarade de, ”förrän alla hjordarna är samlade och stenen bortrullad. Då vattnar vi fåren.”

⁹ Medan Jakob fortfarande talade, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde. ¹⁰ När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram till brunnen och rullade bort stenen och gav sin morbror Labans fårhjord vatten. ¹¹ Sedan kysste Jakob Rakel och brast i gråt. ¹² Han förklarade att han var nära släkt med hennes far och son till Rebecka. Hon sprang genast och berättade det för sin far. ¹³ Så snart Laban hörde om sin systerson Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia för Laban.

¹⁴ ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag”, sa Laban.

Rakel och Lea

När Jakob hade varit där ungefär en månad, ¹⁵ sa Laban en dag till honom: ”Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?”

¹⁶ Laban hade två döttrar, Lea, som den äldre hette, och hennes yngre syster Rakel. ¹⁷ Lea hade milda^[b] ögon, men Rakel var välväxt och skön. ¹⁸ Jakob älskade Rakel. Därför sa han: ”Om du ger mig din yngsta dotter Rakel till hustru, så ska jag arbeta för dig i sju år.” ¹⁹ Laban svarade: ”Jag ger henne hellre till dig än till någon annan. Stanna du här.”

²⁰ Alltså arbetade Jakob de följande sju åren för att få Rakel. Tiden kändes lika kort som några dagar, för han älskade henne så. ²¹ Sedan sa Jakob till Laban: ”Ge mig nu min hustru, min tid har ju gått, så att jag kan förenas med henne.”

²² Då inbjöd Laban alla i trakten till en fest. ²³ På kvällen tog Laban sin dotter Lea och gav henne till Jakob, och han låg med henne. ²⁴ Laban gav Lea en av sina slavinnor som hette Silpa. ²⁵ På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. ”Vad är det du har gjort?” sa Jakob. ”Jag arbetade sju år för Rakel! Varför har du bedragit mig så här?” ²⁶ ”Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre”, svarade Laban. ²⁷ ”Fira nu denna bröllopsvecka, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år.”

²⁸ Jakob gick med på detta och när bröllopsveckan med Lea var över, gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. ²⁹ Laban gav Rakel sin slavinna Bilha som tjänsteflicka. ³⁰ Jakob låg också med Rakel, och han älskade henne mer än Lea. Sedan arbetade han för Laban i ytterligare sju år.

Jakobs söner

³¹ Eftersom Herren såg att Lea inte var älskad, lät han henne få barn medan Rakel inte kunde få några. ³² Lea blev alltså med barn och födde en son som hon gav namnet Ruben^[c], för hon sa: ”Herren har sett mitt lidande, och nu kommer min make att älska mig.” ³³ Hon blev snart med barn igen och födde en son till. Då sa hon: ”Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.” Hon gav honom namnet Simon.^{[d] 34} Åter blev hon med barn och födde en son. Nu sa hon: ”Nu kommer väl ändå min man att hålla sig till mig, eftersom jag har gett honom tre söner.” Därför gav hon denne son namnet Levi.^{[e] 35} Än en gång blev hon med barn och födde en son. Hon sa: ”Nu vill jag prisa Herren!” Hon gav honom namnet Juda.^[f] Sedan fick hon inga fler barn.