Benjamin reser till Josef

43 Men det fanns inget som kunde lindra den fruktansvärda svälten i landet.

² När säden som de hade fört med sig från Egypten nästan var slut, sa fadern till dem: Res dit igen och köp lite mat åt oss.

^3-5 Men Juda sa till honom: Mannen menade allvar när han sa: 'Kom inte tillbaka igen utan er bror.' Vi kan inte resa, om inte Benjamin får följa med oss.

⁶ Varför berättade ni att ni hade en bror till? klagade Israel. Varför har ni gjort detta mot mig?

⁷ Men mannen frågade speciellt om vår familj, berättade de för honom. Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: 'För hit er bror?'

⁸ Juda sa till sin far: Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av, annars kommer vi att dö av svält och inte bara vi, utan också du och alla våra små barn.

⁹ Jag garanterar hans trygghet. Om jag inte för honom tillbaka, så låt mig bära skulden i evighet,

¹⁰ för vi hade kunnat resa dit och vara hemma igen för länge sedan, om du bara hade låtit honom följa med oss.

¹¹ Slutligen sa fadern till dem: Om det inte kan undvikas, så se åtminstone till att lasta era åsnor med landets bästa produkter. Ta med dem till mannen som gåvor: balsam, honung, kryddor, myrra, pistagenötter och mandlar.

¹² Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag,

¹³ och ta er bror och res iväg.

¹⁴ Måtte Gud, den Allsmäktige, ge er nåd inför mannen, så att han släpper Simeon och lämnar tillbaka Benjamin. Och om jag måste bära sorgen över deras död, så får det väl bli så.

¹⁵ Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten och att få audiens hos Josef.

¹⁶ När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: Dessa män ska äta middag tillsammans med mig. För dem till mitt hem, slakta djur och gör i ordning för en stor fest.

¹⁷ Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs palats,

¹⁸ men de blev rädda när de förstod vart de var på väg.Det är för att pengarna låg i säckarna, sa de. Han kommer att påstå att vi stal dem och ta oss och åsnorna tillfånga och göra oss till slavar.

¹⁹ När de kom till palatsingången, gick de fram till Josefs närmaste man

²⁰ och sa till honom: När vi var på väg hem efter vår första resa hit till Egypten för att köpa mat,

²¹ stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar, och pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka,

²² tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi har ingen aning om hur pengarna hamnade i säckarna.

²³ Oroa er inte för det, sa Josefs närmaste man till dem. Er Gud, ja, era förfäders Gud, måste ha lagt dit dem, för vi fick pengar som betalning av er.Sedan befriade han Simeon och förde ut honom till dem.

²⁴ De visades in i palatset och fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder.

²⁵ De tog sedan fram sina gåvor till Josef, för de fick reda på att de skulle äta där.

²⁶ När Josef kom hem gav de honom gåvorna och bugade sig djupt inför honom.

²⁷ Han frågade hur de hade haft det och tillade: Och hur mår er far, den gamle mannen som ni berättade om? Lever han fortfarande?

²⁸ Ja, svarade de. Han lever och mår bra. Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.

²⁹ Josef såg på sin bror Benjamin och frågade: Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Hur mår du, min son? Måtte Gud vara nådig mot dig.

³⁰ Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av känslor inför mötet med brodern och blev tvungen att gå ut och gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där.

³¹ Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och sa: Nu äter vi.

³² Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egyptierna vid ännu ett annat, för de föraktade hebreer och åt aldrig tillsammans med dem.

³³ Josef talade om för var och en av dem var de skulle sitta och placerade dem till deras stora förvåning i åldersordning, från den äldste till den yngste!

³⁴ Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin - fem gånger så mycket som till någon av de andra! De åt och drack och trivdes tillsammans.