出埃及记 9
Revised Chinese Union Version (Simplified Script) Shen Edition
第五灾：瘟灾
9 耶和华对摩西说：“你要到法老那里，对他说：‘耶和华—希伯来人的 神如此说：放我的百姓走，好事奉我。 2 你若不肯放他们走，仍要强留他们， 3 看哪，耶和华的手必以严重的瘟疫加在你田间的牲畜上，就是在马、驴、骆驼、牛群和羊群的身上。 4 耶和华却要分别以色列的牲畜和埃及的牲畜，凡属以色列人的，一只都不死。’” 5 耶和华就设定时间，说：“明天耶和华必在此地行这事。” 6 第二天，耶和华行了这事。埃及的牲畜全都死了，只是以色列人的牲畜，一只都没有死。 7 法老派人去，看哪，以色列人的牲畜连一只都没有死。可是法老硬着心，不放百姓走。
第六灾：疮灾
8 耶和华对摩西和亚伦说：“你们从炉里满满捧出炉灰，摩西要在法老眼前把它撒在空中。 9 这灰要在埃及全地变成尘土，使埃及全地的人和牲畜身上起泡生疮。”
10 摩西和亚伦取了炉灰，站在法老面前。摩西把它撒在空中，人和牲畜的身上就起泡生疮了。 11 因为这疮，术士在摩西面前站立不住，术士和所有埃及人的身上都生了疮。 12 但耶和华任凭法老的心刚硬，不听摩西和亚伦，正如耶和华对摩西所说的。
第七灾：雹灾
13 耶和华对摩西说：“你要清早起来，站在法老面前，对他说：‘耶和华—希伯来人的 神如此说：放我的百姓走，好事奉我。 14 因为这一次我要使一切的灾祸临到你自己，你臣仆和你百姓的身上，为要叫你知道在全地没有像我的。 15 现在，我若伸手用瘟疫攻击你和你的百姓，你就会从地上除灭了。 16 然而，我让你存活，是为了要使你看见我的大能，并要使我的名传遍全地。 17 可是你仍然向我的百姓自高自大，不放他们走。 18 看哪，明天大约这时候，我必使大量的冰雹降下，这是从埃及立国直到如今没有出现过的。 19 现在，你要派人把你的牲畜和你田间一切所有的带去躲避；任何在田间，无论是人是牲畜没有回到屋内的，冰雹必降在他们身上，他们就必死。’” 20 法老的臣仆中，惧怕耶和华这话的，就让他的奴仆和牲畜逃进屋里。 21 但那不把耶和华这话放在心上的，就把他的奴仆和牲畜留在田里。
22 耶和华对摩西说：“你向天伸出你的手，使冰雹降在埃及全地，降在埃及地的人和牲畜身上，以及田间各样菜蔬上。” 23 摩西向天伸杖，耶和华就打雷下雹，有火降到地上；耶和华下雹在埃及地上。 24 那时，有雹，也有火在雹中闪烁，极其严重；自从埃及立国以来，全地没有像这样的。 25 在埃及全地，冰雹击打田间所有的人和牲畜，击打一切的菜蔬，也打坏了田间一切的树木。 26 惟独以色列人所住的歌珊地没有冰雹。
27 法老差派人去召摩西和亚伦来，对他们说：“这一次我犯罪了。耶和华是公义的；我和我的百姓是邪恶的。 28 请你们祈求耶和华，因 神的雷轰和冰雹已经够了。我要放你们走，你们不用再留下来了。” 29 摩西对他说：“我一出城就向耶和华举起双手；雷必止住，也不再有冰雹，叫你知道地是属于耶和华的。 30 至于你和你的臣仆，我知道你们仍然不敬畏耶和华 神。” 31 那时，亚麻和大麦被摧毁了，因为大麦已经吐穗，亚麻也开了花。 32 只是小麦和粗麦没有被摧毁，因为它们还没有长成。 33 摩西离开法老出了城，向耶和华举起双手，雷和雹就止住，雨也不再下在地上了。 34 法老见雨、雹、雷止住，又再犯罪；他和他的臣仆都硬着心。 35 法老的心刚硬，不放以色列人走，正如耶和华藉着摩西所说的。
2 Mosebok 9
Svenska 1917
9 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och tala till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
2 Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,
3 se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får.
4 Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöra Israels barn skall dö.»
5 Och HERREN bestämde en tid och sade: »I morgon skall HERREN göra så i landet.»
6 Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
7 när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte icke folket
8 Därefter sade HERREN till Mose och Aron: »Tagen edra händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon,
9 så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och därav skola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor och boskap i hela Egyptens land.»
10 Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.
11 Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.
12 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde på dem, såsom HERREN hade sagt till Mose.
13 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
14 Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig själv och över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimma att ingen är såsom jag på hela jorden.
15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;
16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.
17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,
18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.
19 Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skola träffas av haglet och bliva dödade.»
20 Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;
21 men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap bliva kvar ute på marken.
22 Och HERREN sade till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land.»
23 Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.
24 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.
25 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.
26 Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.
27 Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.
28 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre.»
29 Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.
30 Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud.»
31 Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;
32 men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.
33 Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.
34 Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv såväl som hans tjänare.
35 Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte icke Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.
和合本修訂版經文 © 2006, 2010, 2017 香港聖經公會。蒙允許使用。 Scripture Text of Revised Chinese Union Version © 2006, 2010, 2017 Hong Kong Bible Society. www.hkbs.org.hk/en/ Used by permission.