2 Moseboken 33
Svenska Folkbibeln 2015
Uppbrott från Horebs berg
33 (A) Herren sade till Mose: ”Bryt upp och dra härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma ska jag ge det. 2 (B) Jag ska sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna 3 (C) och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag ska inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen.” 4 När folket hörde det stränga talet blev de sorgsna, och ingen tog på sig sina smycken.
5 Och Herren sade till Mose: ”Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så ska jag besluta vad jag ska göra med dig.” 6 Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.
Uppenbarelsetältet
7 Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. 8 Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade kommit in i tältet. 9 Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose. 10 När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. 11 (D) Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.
Mose får se Herrens härlighet
12 Mose sade till Herren: ”Se, du säger till mig: Led detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har funnit nåd för mina ögon. 13 (E) Om jag nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig förstå dina vägar och lära känna dig, så att jag finner nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk.”
14 Herren sade: ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro.” 15 Han svarade: ”Om din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån. 16 För hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte genom att du går med oss så att jag och ditt folk utmärks bland alla andra folk på jorden?” 17 Herren svarade Mose: ”Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn.”
18 Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet.” 19 (F) Han svarade: ”Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet ’Herren’ inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.[a] 20 (G) Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva.” 21 Sedan sade Herren: ”Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. 22 När min härlighet går förbi ska jag ställa dig i en klyfta i klippan, och jag ska låta min hand vara över dig tills jag har gått förbi. 23 Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se.”
Exodus 33
New King James Version
The Command to Leave Sinai
33 Then the Lord said to Moses, “Depart and go up from here, you (A)and the people whom you have brought out of the land of Egypt, to the land of which I swore to Abraham, Isaac, and Jacob, saying, (B)‘To your descendants I will give it.’ 2 (C)And I will send My Angel before you, (D)and I will drive out the Canaanite and the Amorite and the Hittite and the Perizzite and the Hivite and the Jebusite. 3 Go up (E)to a land flowing with milk and honey; for I will not go up in your midst, lest (F)I [a]consume you on the way, for you are a (G)stiff-necked[b] people.”
4 And when the people heard this bad news, (H)they mourned, (I)and no one put on his ornaments. 5 For the Lord had said to Moses, “Say to the children of Israel, ‘You are a stiff-necked people. I could come up into your midst in one moment and consume you. Now therefore, take off your [c]ornaments, that I may (J)know what to do to you.’ ” 6 So the children of Israel stripped themselves of their ornaments by Mount Horeb.
Moses Meets with the Lord
7 Moses took his tent and pitched it outside the camp, far from the camp, and (K)called it the tabernacle of meeting. And it came to pass that everyone who (L)sought the Lord went out to the tabernacle of meeting which was outside the camp. 8 So it was, whenever Moses went out to the tabernacle, that all the people rose, and each man stood (M)at his tent door and watched Moses until he had gone into the tabernacle. 9 And it came to pass, when Moses entered the tabernacle, that the pillar of cloud descended and stood at the door of the tabernacle, and the Lord (N)talked with Moses. 10 All the people saw the pillar of cloud standing at the tabernacle door, and all the people rose and (O)worshiped, each man in his tent door. 11 So (P)the Lord spoke to Moses face to face, as a man speaks to his friend. And he would return to the camp, but (Q)his servant Joshua the son of Nun, a young man, did not depart from the tabernacle.
The Promise of God’s Presence
12 Then Moses said to the Lord, “See, (R)You say to me, ‘Bring up this people.’ But You have not let me know whom You will send with me. Yet You have said, (S)‘I know you by name, and you have also found grace in My sight.’ 13 Now therefore, I pray, (T)if I have found grace in Your sight, (U)show me now Your way, that I may know You and that I may find grace in Your sight. And consider that this nation is (V)Your people.”
14 And He said, (W)“My Presence will go with you, and I will give you (X)rest.”
15 Then he said to Him, (Y)“If Your Presence does not go with us, do not bring us up from here. 16 For how then will it be known that Your people and I have found grace in Your sight, (Z)except You go with us? So we (AA)shall be separate, Your people and I, from all the people who are upon the face of the earth.”
17 So the Lord said to Moses, (AB)“I will also do this thing that you have spoken; for you have found grace in My sight, and I know you by name.”
18 And he said, “Please, show me (AC)Your glory.”
19 Then He said, “I will make all My (AD)goodness pass before you, and I will proclaim the name of the Lord before you. (AE)I will be gracious to whom I will be (AF)gracious, and I will have compassion on whom I will have compassion.” 20 But He said, “You cannot see My face; for (AG)no man shall see Me, and live.” 21 And the Lord said, “Here is a place by Me, and you shall stand on the rock. 22 So it shall be, while My glory passes by, that I will put you (AH)in the cleft of the rock, and will (AI)cover you with My hand while I pass by. 23 Then I will take away My hand, and you shall see My back; but My face shall (AJ)not be seen.”
Footnotes
- Exodus 33:3 destroy
- Exodus 33:3 stubborn
- Exodus 33:5 jewelry
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
