出埃及記 9
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
瘟疫之災
9 耶和華對摩西說：「你再進宮見法老，告訴他，『希伯來人的上帝耶和華說，讓我的子民去事奉我。 2 如果你不讓他們走，繼續扣留他們， 3 我就會使你田間所有的牲畜，包括馬、驢、駱駝和牛羊，都染上嚴重的瘟疫。 4 但我要把埃及和以色列的牲畜分開，以色列人的牲畜必絲毫無損。』」 5 耶和華定了日期，說：「明天耶和華必在此地行這事。」 6 第二天，耶和華就這樣行了，埃及的牲畜都死了，但以色列人的牲畜一頭也沒死。 7 法老派人去探查，發現以色列人的牲畜真的安然無恙。可是，他仍然頑固，不肯讓以色列人離開。
膿瘡之災
8 耶和華對摩西和亞倫說：「你們去取幾把窯裡的灰，摩西要在法老面前把灰拋向空中。 9 這灰要變成塵土，散佈在埃及每一個角落，落在人或牲畜身上，就會起皰長瘡。」 10 摩西和亞倫便取了一些窯裡的灰，站在法老面前，摩西把灰拋向空中，埃及人和牲畜身上就開始起皰長瘡。 11 埃及的巫師無法與摩西對抗，因為他們及所有埃及人身上都長了膿瘡。 12 耶和華使法老的心剛硬，他就不聽他們的話，正如耶和華對摩西說的。
冰雹之災
13 耶和華對摩西說：「明天一早你再去見法老，對他說，『希伯來人的上帝耶和華這樣說，你要讓我的子民出去事奉我。 14 這一次，我要降下大災禍在你及你的臣僕和百姓身上，好叫你知道普天之下我獨一無二。 15 我若用瘟疫攻擊你和你的百姓，你們早就滅亡了。 16 我讓你活到現在，是為了向你彰顯我的權能，使我的名傳遍天下。 17 但你竟然在我的子民面前狂傲自大，不讓他們離開。 18 明天這個時候，我要使天上降下大冰雹，是你們埃及立國以來從沒有見過的。 19 現在，你要叫人趕快到田間把牲畜和屬於你的一切都帶到安全的地方。凡留在田間的人或牲畜都會被冰雹打死。』」 20 有些法老的臣僕聽了耶和華的話就很害怕，趕忙把在田間的僕人和牲畜都召回屋裡。 21 但那些不把耶和華的話放在心上的，仍把他們的奴僕和牲畜留在田間。 22 耶和華對摩西說：「你向天伸杖，天就會降下冰雹，落在埃及的一切人畜身上，摧毀田間的一切農作物。」 23 摩西向天伸出手杖，耶和華就發出雷電和冰雹，火光飛向大地。耶和華在埃及降下冰雹。 24 那時冰雹夾雜著火降下來，極為嚴重，在埃及史無前例。 25 冰雹摧毀了埃及境內田間的一切，包括人和牲畜，摧毀了田裡的一切作物，打斷了所有的樹木， 26 只有以色列人所住的歌珊沒有冰雹。 27 法老派人召來摩西和亞倫，對他們說：「這次我犯罪了，耶和華是對的，我和我的百姓錯了。 28 請你們向耶和華禱告，好止住雷電和冰雹。我准許以色列人出去，你們不必再留在這裡了。」 29 摩西回答說：「我一出城，就向耶和華舉手禱告，雷電和冰雹必立刻停止，這樣你就知道普天下都屬於耶和華。 30 但我知道你和你的臣僕還是不敬畏上帝耶和華。」
31 這場冰雹發生在大麥吐穗和亞麻開花的時候。 32 小麥和粗麥較晚成熟，沒有被冰雹打壞。 33 摩西離開法老，走出城外向耶和華舉手禱告，雷和冰雹便停止了，豪雨也不下了。 34 法老看見災禍停止，就又犯罪，他和他的臣僕都心裡頑固。 35 法老硬著心，不讓以色列人離開，正如耶和華藉摩西所言。
2 Mosebok 9
Svenska 1917
9 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och tala till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
2 Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,
3 se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får.
4 Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöra Israels barn skall dö.»
5 Och HERREN bestämde en tid och sade: »I morgon skall HERREN göra så i landet.»
6 Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
7 när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte icke folket
8 Därefter sade HERREN till Mose och Aron: »Tagen edra händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon,
9 så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och därav skola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor och boskap i hela Egyptens land.»
10 Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.
11 Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.
12 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde på dem, såsom HERREN hade sagt till Mose.
13 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
14 Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig själv och över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimma att ingen är såsom jag på hela jorden.
15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;
16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.
17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,
18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.
19 Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skola träffas av haglet och bliva dödade.»
20 Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;
21 men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap bliva kvar ute på marken.
22 Och HERREN sade till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land.»
23 Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.
24 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.
25 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.
26 Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.
27 Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.
28 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre.»
29 Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.
30 Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud.»
31 Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;
32 men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.
33 Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.
34 Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv såväl som hans tjänare.
35 Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte icke Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.