Add parallel Print Page Options

Uttåget ur Egypten

(1:1—15:21)

Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med Jakob till Egypten:

Ruben, Simon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon, Benjamin, Dan, Naftali, Gad och Asher.

Hela antalet som härstammade från honom var sjuttio personer. Josef var ju redan i Egypten. Så småningom dog Josef och hans bröder och hela deras generation. Men israeliterna var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart uppfyllde de hela landet.

Men då fick Egypten en ny kung[a], en som inte kände till Josef. ”De där israeliterna blir för många och för starka för oss”, sa han till sitt folk. 10 ”Vi måste handla klokt, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.”

11 Därför satte de slavdrivare över israeliterna för att kuva dem med hårt arbete. De tvingades bygga upp faraos förrådsstäder Pitom och Ramses. 12 Men ju mer israeliterna förtrycktes, desto mer ökade de i antal och bredde ut sig, så att egypterna började frukta dem. 13 De tvingade dem till slavarbete 14 och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och all sorts arbete på fälten, alltihop påtvingat slitgöra.

15 Kungen i Egypten talade till de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua 16 och befallde dem att när de hjälpte de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, skulle de se efter om det var en pojke och då döda honom fast låta flickorna leva. 17 Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som kungen hade sagt. De lät även pojkarna få leva. 18 Då kallade kungen dem till sig och frågade: ”Varför gör ni så här, låter pojkarna leva?”

19 ”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka och föder sina barn snabbt”, svarade de honom. ”Barnmorskan hinner aldrig fram i tid.”

20 Gud beskyddade barnmorskorna, och folket fortsatte att föröka sig och blev allt fler. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, gav han dem också egna familjer.

22 Då befallde farao hela sitt folk att kasta alla nyfödda pojkar i Nilen men låta flickorna leva.

Footnotes

  1. 1:8 Antagligen en ny dynasti.

以色列人受欺压

以色列的众子带着家眷跟雅各[a]一起去了埃及,以下是他们的名字: 吕便、西缅、利未、犹大、 以萨迦、西布伦、便雅悯、 但、拿弗他利、迦得、亚设。 雅各的子孙总共有七十人。那时,约瑟已经住在埃及。 后来,约瑟和他的弟兄以及同辈的人都相继去世。 以色列人生养众多,人口大增,很快就遍布埃及,成为一个强大的民族。 那时,埃及有一位不认识约瑟的新王登基, 对他的百姓说:“你们看,以色列人比我们多,又比我们强。 10 来吧!我们要设法阻止他们人口增长,否则一遇到战争,他们便会加入我们敌人的阵营来攻打我们,然后一走了之。”

11 于是,埃及人派监工强迫以色列人服劳役,在比东和兰塞两地为法老兴建储货城。 12 以色列人越受奴役,人口增长得越快,散居的范围也越广,令埃及人感到恐惧。 13 于是,埃及人更残酷地奴役他们, 14 强迫他们和泥造砖,并做田间一切的苦工,使他们痛苦不堪。 15 埃及王又命令两个希伯来的接生婆施弗拉和普阿: 16 “你们在替希伯来妇女接生的时候,如果看到生下的是男婴,就把他杀掉;如果是女婴,就让她活下来。” 17 但这两个接生婆敬畏上帝,没有执行王的命令,而是保留了男婴的性命。 18 埃及王召见那两个接生婆,质问她们:“你们为什么这样做?为什么让男婴活着?” 19 她们回答说:“因为希伯来妇女跟埃及妇女不同。她们身体强健,我们还没有赶到,婴儿就生下来了。” 20-21 因此,以色列人口继续增加,更加繁盛。因为这两个接生婆敬畏上帝,上帝便赐福给她们,使她们生儿育女。 22 后来,法老命令全埃及的人把以色列人生的所有男婴都抛进尼罗河里,只让女婴活着。

Footnotes

  1. 1:1 雅各”就是“以色列”,上帝为雅各改名以色列,故事参考创世记32:28

Sufrimientos de los israelitas en Egipto

Éstos son los nombres de los israelitas que llegaron con Jacob a Egipto, cada uno con su familia: Rubén, Simeón, Leví, Judá, Isacar, Zabulón, Benjamín, Dan, Neftalí, Gad y Aser. Los descendientes de Jacob sumaban en total setenta personas. José ya estaba en Egipto.

José y sus hermanos, y todos los de esa generación, murieron; pero como los israelitas tenían muchos hijos, se multiplicaron de tal manera que llegaron a ser muy poderosos. El país estaba lleno de ellos.

Más tarde hubo un nuevo rey en Egipto, que no había conocido a José, y que le dijo a su pueblo: «Miren, el pueblo israelita es más numeroso y más poderoso que nosotros; 10 así que debemos tramar algo para impedir que sigan aumentando, porque puede ser que, en caso de guerra, se pongan de parte de nuestros enemigos para pelear contra nosotros y se vayan de este país.»

11 Por eso los egipcios pusieron capataces encargados de someter a los israelitas a trabajos muy duros. Les hicieron construir las ciudades de Pitón y Ramsés, que el faraón, rey de Egipto, usaba para almacenar provisiones. 12 Pero mientras más los maltrataban, más aumentaban. Así que los egipcios les tenían mucho miedo.

13 Los egipcios esclavizaron cruelmente a los israelitas. 14 Les amargaron la vida sometiéndolos al rudo trabajo de preparar lodo y hacer adobes, y de atender a todos los trabajos del campo. En todo esto los israelitas eran tratados con crueldad. 15 Además, el rey de Egipto habló con Sifrá y Puá, que eran parteras de las hebreas, y les dijo:

16 —Cuando atiendan a las hebreas en sus partos, fíjense en el sexo del recién nacido. Si es niña, déjenla vivir, pero si es niño, ¡mátenlo!

17 Sin embargo, las parteras tuvieron temor de Dios y no hicieron lo que el rey de Egipto les había ordenado, sino que dejaron vivir a los niños. 18 Entonces el rey de Egipto las mandó llamar y les dijo:

—¿Por qué han dejado vivir a los niños?

19 —Porque las mujeres hebreas no son como las egipcias —contestaron ellas—. Al contrario, son muy robustas y dan a luz antes de que nosotras lleguemos a atenderlas.

20-21 De esta manera el pueblo israelita seguía creciendo en número, y cada vez se hacía más poderoso. Además, como las parteras tuvieron temor de Dios, él las favoreció y les concedió una familia numerosa. 22 El faraón, por su parte, ordenó a todo su pueblo: «Echen al río a todos los niños hebreos que nazcan, pero a las niñas déjenlas vivir.»