使徒行傳 7
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
司提凡的申辯
7 大祭司問：「這是真的嗎？」 2 司提凡說：「各位父老兄弟，請聽我說！我們的祖先亞伯拉罕還未遷到哈蘭之前，住在美索不達米亞，榮耀的上帝向他顯現，說， 3 『你要離開家鄉和親族，到我要指示你的地方去。』 4 亞伯拉罕就離開迦勒底人的地方，在哈蘭住了下來。他父親過世以後，上帝又領他到你們現在居住的這個地方。 5 當時在這片土地上，上帝沒有給他任何產業，他甚至連立足之地也沒有。但上帝應許要把這片土地賜給他和他的後裔作產業，儘管那時候亞伯拉罕還沒有兒子。 6 上帝又說，『你的子孫必流落異鄉，受奴役、被虐待四百年。 7 但我必懲罰奴役他們的國家，之後你的子孫要離開那裡，在這片土地上事奉我。』 8 上帝又賜下割禮作為祂與亞伯拉罕立約的憑據。亞伯拉罕在以撒出生後的第八天為他行割禮。照樣，以撒為他的兒子雅各行了割禮，雅各也為他的兒子——以色列十二位先祖行了割禮。[a]
9 「先祖們嫉妒自己的弟弟約瑟，把他賣到了埃及。但上帝一直與他同在， 10 救他脫離一切危難，又賜他過人的智慧，使他在埃及法老面前得到恩寵，官拜宰相治理全國，並管理王室。 11 後來，埃及和迦南全境遭遇饑荒，災情嚴重，我們的先祖們斷了糧。 12 雅各聽說埃及有糧，就派先祖們去那裡買糧，那是我們的先祖初次去埃及。 13 他們第二次去的時候，約瑟才和弟兄們相認，並且領他們拜見埃及王。 14 後來，約瑟派人去把父親雅各和全族七十五人都接到埃及。 15 從此以後，雅各和其他先祖們便定居埃及，直到去世。 16 後來他們的遺體被帶回示劍，安葬在亞伯拉罕買自哈抹子孫的墓地裡。
17 「上帝對亞伯拉罕所應許的日子快到的時侯，以色列人在埃及的人口已大大增加。 18 後來埃及有一位不認識約瑟的新王登基。 19 他用毒計苦害我們的同胞，虐待我們的祖先，強令他們把嬰孩拋棄，不讓嬰孩存活。 20 那時，摩西出生了，他長得俊美非凡。他的父母在家裡偷偷地撫養了他三個月， 21 最後不得已才丟棄他。法老的女兒救了他，收為養子。
22 「摩西學會了埃及人一切的學問，成為一個說話辦事很有能力的人。 23 他四十歲那年決定去探望自己的同胞以色列人。 24 他到了他們那裡，看見一個埃及人正在欺負以色列人，就打抱不平，殺了那個埃及人。 25 摩西以為同胞們會明白上帝要藉著他的手拯救他們，可是他們並不明白。 26 第二天，他看見兩個以色列人在打架，就上前勸解說，『大家都是同胞，為什麼互相毆打呢？』 27 不料那個欺負人的推開摩西說，『誰立你作我們的首領和審判官？ 28 難道你要殺我，像昨天殺那個埃及人一樣嗎？』 29 摩西聽了這話，就逃到米甸寄居，在那裡成家，生了兩個兒子。
30 「過了四十年，在西奈山的曠野，上帝的天使在荊棘火焰中向摩西顯現。 31 摩西見狀很驚奇，正要上前看個究竟，就聽見主說， 32 『我是你祖先的上帝，是亞伯拉罕、以撒、雅各的上帝。』摩西戰戰兢兢，不敢觀看。 33 主又說，『脫下你腳上的鞋子，因為你所站的地方是聖地。 34 我已清楚看見我子民在埃及所受的苦難，也聽見了他們的哀歎，我下來要救他們。你來，我要派你回埃及。』
35 「百姓曾拒絕這位摩西，說，『誰立你作我們的首領和審判官？』上帝卻藉著在荊棘中顯現的天使親自差遣他，立他為首領和拯救者。 36 摩西帶領以色列人出埃及，過紅海，越曠野，四十年間行了許多神蹟奇事。 37 就是這位摩西曾對以色列人說，『上帝要在你們中間興起一位像我一樣的先知。』 38 這位摩西曾在曠野與以色列的會眾——我們的祖先在一起，又在西奈山上與向他傳信息的天使在一起，並且領受了生命之道傳給我們。
39 「可是我們的祖先不聽從他，甚至棄絕他，心裡對埃及戀戀不捨。 40 他們請求亞倫說，『為我們造一些神像來帶領我們吧！領我們離開埃及的那個摩西不知怎樣了。』 41 於是，他們造了一個牛犢像，向它獻祭，並為自己所做的事沾沾自喜。 42 因此，上帝轉臉不顧他們，任由他們祭拜日月星辰，正如先知書的記載，
『以色列家啊，
在曠野的四十年間，
你們向我獻過祭物和供品嗎？
43 你們抬著為自己所造的神像，
就是摩洛的帳篷和理番神明的星，
祭拜它們，
所以我要把你們趕到比巴比倫還遠的地方去。』
44 「我們的祖先在曠野的時候，一直帶著安放約櫃的聖幕，這聖幕是上帝吩咐摩西照他所看見的樣式造的。 45 後來我們的祖先承受了聖幕。上帝從我們祖先面前趕走外族人，使他們得到了應許之地。他們同約書亞把聖幕帶到那裡，一直到大衛的時代。 46 大衛蒙上帝悅納，祈求為雅各的上帝建造一座聖殿。 47 結果是他的兒子所羅門為上帝建成了聖殿。
48 「其實至高的上帝並不住人造的殿，祂曾藉著先知說， 49 『天是我的寶座，地是我的腳凳，你們要為我造怎樣的殿宇？哪裡可作我的安歇之處？ 50 這一切不都是我親手創造的嗎？』
51 「你們這些頑固不化、耳不聽心不悔的人[b]，經常抗拒聖靈，所作所為和你們的祖先如出一轍！ 52 哪一位先知沒有被你們祖先迫害？那些預言義者——彌賽亞要來的人也被你們的祖先殺害。如今你們竟出賣了那位公義者，殺害了祂！ 53 你們接受了上帝藉天使所傳的律法，竟不遵守！」
司提凡殉道
54 眾人聽了這番話，怒火中燒，咬牙切齒。 55 司提凡卻被聖靈充滿，定睛望天，看見上帝的榮耀和站在上帝右邊的耶穌。 56 司提凡說：「看啊！我看見天開了，人子站在上帝的右邊。」
57 眾人大喊大叫，捂著耳朵，蜂擁而上， 58 把司提凡拉到城外，用石頭打他。指控他的人把他們的衣服交給一個名叫掃羅的青年看管。 59 在亂石擊打之下，司提凡呼求說：「主耶穌啊，接收我的靈魂吧！」然後跪下高聲說： 60 「主啊，不要追究他們的罪！」說完後，就斷氣了。
Acts 7
International Standard Version
Stephen Defends Himself
7 Then the high priest asked, “Is this true?”
2 Stephen replied:
“Listen, brothers and fathers!
“The glorious God appeared to our ancestor Abraham while he was in Mesopotamia before he settled in Haran. 3 God[a] told him, ‘Leave your country and your relatives and go to the land I’ll show you.’[b] 4 So he left the country of the Chaldeans and settled in Haran. Then after the death of his father, God had him move to this country where you now live. 5 God[c] gave him no property here,[d] not even a foot of land,[e] yet he promised to give it to him and to his descendants[f] after him as a permanent possession, even though he had no child.
6 “This is what God promised: His descendants would be strangers in a foreign country, and its people[g] would enslave them and oppress them for 400 years. 7 ‘But I will punish the nation they serve,’ said God, ‘and afterwards they will leave and worship me in this place.’[h]
8 Later, God[i] gave Abraham[j] the covenant of circumcision. Later, he fathered Isaac and circumcised him on the eighth day. Then Isaac fathered Jacob, and Jacob fathered[k] the twelve patriarchs.
9 “Joseph’s brothers[l] became jealous of him and sold Joseph as a slave[m] in Egypt. However, God was with him 10 and rescued him from all his troubles. He granted him favor and wisdom before Pharaoh, king of Egypt, who appointed him ruler of Egypt and of his whole household.
11 “But a famine spread throughout Egypt and Canaan, and with it great suffering, and our ancestors couldn’t find any food. 12 But when Jacob heard that there was grain in Egypt, he sent our ancestors on their first trip. 13 On their second trip, Joseph made himself known to his brothers, and Joseph introduced his family[n] to Pharaoh. 14 Then Joseph invited his father Jacob and all his relatives to come to him in Egypt[o]—75 persons in all. 15 So Jacob went down to Egypt. Then he and our ancestors died. 16 They were brought back to Shechem and laid in the tomb that Abraham had bought at a high price[p] from Hamor’s descendants in Shechem.
17 “Now as the time approached for the fulfillment of the promise that God had made to Abraham, the people’s population increased a great deal in Egypt. 18 Eventually, a different king who had not known Joseph became ruler of Egypt.[q] 19 By shrewdly scheming against our people, he oppressed our ancestors and forced them to abandon their infants to the elements, so that they wouldn’t live.
20 “At this time Moses was born. He was beautiful in the sight of God, and for three months he was cared for in his father’s house. 21 When he was placed outside, Pharaoh’s daughter adopted him and brought him up as her own son. 22 So Moses learned all the wisdom of the Egyptians and became a great man, both in words and in deeds.
23 “When he was 40 years old, he decided[r] to visit his brothers, the descendants of Israel. 24 When he saw one of them being mistreated, he defended him[s] and avenged the man who was being mistreated by killing the Egyptian. 25 He supposed that his brothers would understand that God was using him to rescue them, but they didn’t understand. 26 The next day, he presented himself to some of them while they were fighting and tried to reconcile them. He said, ‘Men, you are brothers. Why should you be hurting another?’
27 “But the man who was harming his neighbor pushed Moses[t] away and said, ‘Who made you ruler and judge over us? 28 You don’t want to kill me like you killed the Egyptian yesterday, do you?’[u] 29 Because of this, Moses fled and lived as a foreigner in the land of Midian. There he had two sons.
30 “After 40 years had passed, an angel appeared to him in the flames of a burning bush in the desert near Mount Sinai. 31 When Moses saw it, he was amazed at the sight, and when he approached the bush[v] to look at it, the voice of the Lord said,[w] 32 ‘I am the God of your ancestors—the God of Abraham, Isaac, and Jacob.’[x] Moses became terrified and didn’t dare to look. 33 Then the Lord told him, ‘Remove your sandals from your feet, because the place where you are standing is holy ground. 34 I have surely seen the oppression of my people in Egypt, I’ve heard their groans, and I’ve come down to rescue them. Now come, I’ll send you to Egypt.’[y]
35 “This same Moses—whom they rejected by saying, ‘Who made you ruler and judge?’[z]—was the man whom God sent to be both their ruler and deliverer with the help of the angel who had appeared to him in the bush. 36 It was he who led them out, performing wonders and signs in Egypt, at the Red Sea, and in the wilderness for 40 years. 37 It was this Moses who told the Israelis, ‘God will raise up a prophet for you from among your own brothers, just as he did[aa] me.’[ab] 38 This Moses[ac] is the one who was in the assembly in the wilderness with the angel who spoke to him on Mount Sinai and to our ancestors. He received living truths to give to us,[ad] 39 but our ancestors refused to obey him. Instead, they rejected him and wished to return to Egypt. 40 They told Aaron, ‘Make gods for us who will lead us. This Moses who led us out of the land of Egypt—we don’t know what happened to him!’[ae]
41 “At that time they even made a calf to be their idol, offered a sacrifice to it, and delighted in what they had made with their hands. 42 So God turned away from them and gave them over to worship the heavenly bodies. As it is written in the book of the Prophets:
‘O house of Israel,
you didn’t offer me slaughtered animals and
sacrifices those 40 years in the wilderness, did you?
43 You even took along the tent of Moloch,
the star of your god Rephan,
and the images you made in order to worship them.
So I will take you into exile as far as Babylon.’[af]
44 “Our ancestors had the Tent of Testimony[ag] in the wilderness constructed,[ah] just as the one who spoke to Moses directed him to make it according to the pattern he had seen. 45 Our ancestors brought it here with Joshua when they replaced the nations that God drove out in front of our ancestors, and it was here until the time of David. 46 He found favor with God and asked to design a dwelling for the house[ai] of Jacob, 47 but it was Solomon who built a house for him. 48 However, the Most High does not live in buildings made by human[aj] hands. As the prophet says,
49 “‘Heaven is my throne,
and the earth is my footstool.
What kind of house can you build for me,’ declares the Lord,[ak]
“or what place is there in which I can rest?
50 It was my hand that made all these things, wasn’t it?’”[al]
51 “You stubborn people with uncircumcised hearts and ears! You are always opposing the Holy Spirit, just as your ancestors used to do. 52 Which of the prophets did your ancestors fail to persecute? They killed those who predicted the coming of the Righteous One, and now you have become his betrayers and murderers. 53 You received the Law as ordained by angels, and yet you haven’t obeyed it!”
Stephen is Stoned to Death
54 While they were listening to these things, they became more and more furious and began to grind their teeth at him. 55 But Stephen,[am] filled with the Holy Spirit, looked straight into heaven and saw the glory of God and Jesus standing at the right hand of God. 56 He said, “Look! I see the heavens opened and the Son of Man standing at the right hand of God!”
57 But they shouted out loud, stopped listening, and together they all rushed at him, 58 ran him outside of the city, and began to stone him to death. Meanwhile, the witnesses laid their coats at the feet of a young man named Saul. 59 As they continued to stone Stephen, he kept praying, “Lord Jesus, receive my spirit!” 60 Then he knelt down and cried out with a loud voice, “Lord, don’t hold this sin against them!” After he had said this, he died.[an]
Footnotes
- Acts 7:3 Lit. He
- Acts 7:3 Cf. Gen 12:1
- Acts 7:5 Lit. He
- Acts 7:5 Lit. in it
- Acts 7:5 I.e. about half of a single stride, or about 1.5 feet
- Acts 7:5 Lit. seed
- Acts 7:6 Lit. they
- Acts 7:7 Cf. Gen 15:13-14; Exod 3:12
- Acts 7:8 Lit. he
- Acts 7:8 Lit. him
- Acts 7:8 The Gk. lacks fathered
- Acts 7:9 Lit. The patriarchs
- Acts 7:9 The Gk. lacks as a slave
- Acts 7:13 Lit. Joseph’s family became known
- Acts 7:14 The Gk. lacks in Egypt
- Acts 7:16 Lit. Abraham for a sum of money
- Acts 7:18 Other mss. lack of Egypt
- Acts 7:23 Lit. old, his heart was moved
- Acts 7:24 The Gk. lacks him
- Acts 7:27 Lit. him
- Acts 7:28 Cf. Exod 2:14
- Acts 7:31 The Gk. lacks the bush
- Acts 7:31 Lit. came
- Acts 7:32 Cf. Exod 3:6
- Acts 7:34 Cf. Exod 3:4-10
- Acts 7:35 Cf. Exod 2:14
- Acts 7:37 The Gk. lacks he did
- Acts 7:37 Cf. Deut 18:15
- Acts 7:38 Lit. one
- Acts 7:38 Other mss. read to you
- Acts 7:40 Cf. Exod 32:1, 23
- Acts 7:43 Cf. Amos 5:25-27
- Acts 7:44 I.e. the tent containing the Ark of the Covenant
- Acts 7:44 The Gk. lacks constructed
- Acts 7:46 Other mss. read God
- Acts 7:48 The Gk. lacks human
- Acts 7:49 MT source citation reads Lord
- Acts 7:50 Cf. Isa 66:1-2
- Acts 7:55 Lit. he
- Acts 7:60 Lit. fell asleep
Apostlagärningarna 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Stefanos försvarstal
7 Då frågade översteprästen honom: Är de här anklagelserna sanna?
2 Stefanos svarade: Vår underbare Gud visade sig för vår förfader Abraham i Irak innan han flyttade till Syrien.
3 Gud sa till honom att lämna sitt hemland, att ta farväl av sina släktingar och resa till det land som han skulle visa honom.
4 Därför flyttade Abraham från kaldeernas land och bodde i Haran i Syrien tills hans far dog. Sedan förde Gud honom hit till landet Israel.
5 Men Gud gav honom ingen mark, inte ett enda litet område även om han lovat att hela landet till slut skulle tillhöra Abraham och hans efterkommande fastän han ännu inte hade några barn!
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle lämna landet och bo i ett främmande land och vara slavar där under fyrahundra år.
7 'Men jag kommer att straffa det folk som gör dem till slavar
8 Vid den tiden gav Gud också Abraham föreskrifter om omskärelsen. Den skulle vara ett bevis på förbundet mellan Gud och Abraham. Abrahams son Isak omskars därför när han var åtta dagar gammal. Isak blev far till Jakob, och Jakob blev far till det judiska folkets tolv stamfäder.
9 Dessa bröder var mycket avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom
10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli framgångsrik hos kung Farao. Gud gav också Josef en ovanlig vishet, och Farao utsåg honom därför till att styra över hela Egypten. Dessutom gav han honom ansvaret för den kungliga förvaltningen.
11 Men sedan blev det hungersnöd i Egypten och i Kanaan, och våra förfäder fick det mycket svårt. När de inte hade någon mat kvar
12 hörde Jakob att det fortfarande fanns säd i Egypten, och därför sände han sina söner dit för att köpa säd.
13 Andra gången de for dit avslöjade Josef för dem vem han var, och bröderna blev presenterade för Farao.
14 Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och alla sina bröders familjer, så att de kunde komma till Egypten. Tillsammans var de sjuttiofem personer.
15 På så sätt kom Jakob till Egypten, där han och alla hans söner dog.
16 De fördes alla till Sikem och begravdes i den grav som Abraham där hade köpt för pengar av Emmors söner.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
35 Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.
36 Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.
37 Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'
38 I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.
39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.
40 De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'
41 Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.
42 Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?
43 Nej, det var era hedniska gudar som ni i verkligheten intresserade er för, Sickut och stjärnguden Kiun och alla de andra avgudarna som ni själva hade gjort. Därför ska jag göra er till fångar i ett land långt bortom Babylon.'
44 På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig ett tält som tjänade som deras tempel. I det förvarades stentavlorna på vilka de tio budorden var skrivna. Tältet var gjort efter den plan som ängeln visade Mose.
45 När Josua många år senare erövrade landet från de hedniska folken, tog man detta tält med sig till det nya landet. Det användes sedan ända till kung Davids tid.
46 Gud välsignade David på många sätt, och David bad om att få bygga ett tempel åt Jakobs Gud,
47 men det blev Salomo som fick göra det.
48-49 Naturligtvis bor Gud inte i tempel som människor gjort med sina händer. 'Himlen är min tron
50 Skapade jag inte både himlen och jorden?'
51 Ni hedningar, ni är alltid lika stolta och lär er aldrig något. Ni gör jämt motstånd mot den helige Ande. Era förfäder gjorde det, och ni gör det också.
52 Säg mig namnet på en enda profet som era förfäder inte förföljde! De dödade till och med dem som förutsa den rättfärdiges ankomst - den Messias som ni förrådde och mördade.
53 Ja, ni trampade också medvetet på Guds lagar, fastän ni tog emot dem ur änglarnas händer.
Stefanos stenas till döds
54 De judiska ledarna blev så rasande när de hörde Stefanos anklagelse att de skar tänder.
55 Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.
56 Och Stefanos sa till dem: Jag ser himlen öppen och Jesus, Messias, står bredvid Gud på hans högra sida!
57 Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos,
58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som vittnat mot honom tog av sig sina rockar och lade dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.
59 Och medan stenarna haglade mot Stefanos, bad han: Herre Jesus, ta emot min ande.
60 Och han föll ner på sina knän och ropade: Herre, anklaga dem inte för denna synd! Och med de orden dog han.
Copyright © 1995-2014 by ISV Foundation. ALL RIGHTS RESERVED INTERNATIONALLY. Used by permission of Davidson Press, LLC.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica