使徒行传 7
Chinese Union Version Modern Punctuation (Simplified)
司提反当众申诉
7 大祭司就说：“这些事果然有吗？” 2 司提反说：“诸位父兄请听！当日我们的祖宗亚伯拉罕在美索不达米亚，还未住哈兰的时候，荣耀的神向他显现， 3 对他说：‘你要离开本地和亲族，往我所要指示你的地方去。’ 4 他就离开迦勒底人之地，住在哈兰。他父亲死了以后，神使他从那里搬到你们现在所住之地。 5 在这地方，神并没有给他产业，连立足之地也没有给他；但应许要将这地赐给他和他的后裔为业，那时他还没有儿子。 6 神说他的后裔‘必寄居外邦，那里的人要叫他们做奴仆，苦待他们四百年’。 7 神又说‘使他们做奴仆的那国，我要惩罚。以后他们要出来，在这地方侍奉我’。 8 神又赐他割礼的约；于是亚伯拉罕生了以撒，第八日给他行了割礼。以撒生雅各，雅各生十二位先祖。 9 先祖嫉妒约瑟，把他卖到埃及去。神却与他同在， 10 救他脱离一切苦难，又使他在埃及王法老面前得恩典、有智慧。法老就派他做埃及国的宰相兼管全家。 11 后来埃及和迦南全地遭遇饥荒，大受艰难，我们的祖宗就绝了粮。 12 雅各听见在埃及有粮，就打发我们的祖宗初次往那里去。 13 第二次约瑟与弟兄们相认，他的亲族也被法老知道了。 14 约瑟就打发弟兄请父亲雅各和全家七十五个人都来。 15 于是雅各下了埃及。后来他和我们的祖宗都死在那里， 16 又被带到示剑，葬于亚伯拉罕在示剑用银子从哈抹子孙买来的坟墓里。 17 及至神应许亚伯拉罕的日期将到，以色列民在埃及兴盛众多， 18 直到有不晓得约瑟的新王兴起。 19 他用诡计待我们的宗族，苦害我们的祖宗，叫他们丢弃婴孩，使婴孩不能存活。 20 那时，摩西生下来，俊美非凡，在他父亲家里抚养了三个月。 21 他被丢弃的时候，法老的女儿拾了去，养为自己的儿子。 22 摩西学了埃及人一切的学问，说话行事都有才能。 23 他将到四十岁，心中起意去看望他的弟兄以色列人。 24 到了那里，见他们一个人受冤屈，就护庇他，为那受欺压的人报仇，打死了那埃及人。 25 他以为弟兄必明白神是借他的手搭救他们，他们却不明白。 26 第二天遇见两个以色列人争斗，就劝他们和睦，说：‘你们二位是弟兄，为什么彼此欺负呢？’ 27 那欺负邻舍的把他推开，说：‘谁立你做我们的首领和审判官呢？ 28 难道你要杀我，像昨天杀那埃及人吗？’ 29 摩西听见这话就逃走了，寄居于米甸，在那里生了两个儿子。 30 过了四十年，在西奈山的旷野，有一位天使从荆棘火焰中向摩西显现。 31 摩西见了那异象，便觉稀奇，正进前观看的时候，有主的声音说： 32 ‘我是你列祖的神，就是亚伯拉罕的神、以撒的神、雅各的神。’摩西战战兢兢，不敢观看。 33 主对他说：‘把你脚上的鞋脱下来，因为你所站之地是圣地。 34 我的百姓在埃及所受的困苦，我实在看见了；他们悲叹的声音，我也听见了。我下来要救他们。你来！我要差你往埃及去。’ 35 这摩西就是百姓弃绝说‘谁立你做我们的首领和审判官’的，神却借那在荆棘中显现之使者的手，差派他做首领、做救赎的。 36 这人领百姓出来，在埃及，在红海，在旷野四十年间，行了奇事神迹。 37 那曾对以色列人说‘神要从你们弟兄中间给你们兴起一位先知像我’的，就是这位摩西。 38 这人曾在旷野会中和西奈山上与那对他说话的天使同在，又与我们的祖宗同在，并且领受活泼的圣言传给我们。 39 我们的祖宗不肯听从，反弃绝他，心里归向埃及， 40 对亚伦说：‘你且为我们造些神像，在我们前面引路，因为领我们出埃及地的那个摩西，我们不知道他遭了什么事。’ 41 那时，他们造了一个牛犊，又拿祭物献给那像，欢喜自己手中的工作。 42 神就转脸不顾，任凭他们侍奉天上的日月星辰，正如先知书上所写的说：‘以色列家啊，你们四十年间在旷野，岂是将牺牲和祭物献给我吗？ 43 你们抬着摩洛的帐幕和理番神的星，就是你们所造为要敬拜的像。因此，我要把你们迁到巴比伦外去。’ 44 我们的祖宗在旷野有法柜的帐幕，是神吩咐摩西叫他照所看见的样式做的。 45 这帐幕，我们的祖宗相继承受。当神在他们面前赶出外邦人去的时候，他们同约书亚把帐幕搬进承受为业之地，直存到大卫的日子。 46 大卫在神面前蒙恩，祈求为雅各的神预备居所， 47 却是所罗门为神造成殿宇。 48 其实，至高者并不住人手所造的，就如先知所言： 49 ‘主说：“天是我的座位，地是我的脚凳，你们要为我造何等的殿宇？哪里是我安息的地方呢？ 50 这一切不都是我手所造的吗？”’ 51 你们这硬着颈项、心与耳未受割礼的人，常时抗拒圣灵！你们的祖宗怎样，你们也怎样。 52 哪一个先知不是你们祖宗逼迫呢？他们也把预先传说那义者要来的人杀了，如今你们又把那义者卖了、杀了。 53 你们受了天使所传的律法，竟不遵守！”
看见神的荣耀
54 众人听见这话，就极其恼怒，向司提反咬牙切齿。 55 但司提反被圣灵充满，定睛望天，看见神的荣耀，又看见耶稣站在神的右边， 56 就说：“我看见天开了，人子站在神的右边！”
众人用石打死他
57 众人大声喊叫，捂着耳朵，齐心拥上前去， 58 把他推到城外，用石头打他。作见证的人把衣裳放在一个少年人名叫扫罗的脚前。 59 他们正用石头打的时候，司提反呼吁主说：“求主耶稣接收我的灵魂！” 60 又跪下大声喊着说：“主啊，不要将这罪归于他们！”说了这话就睡了。扫罗也喜悦他被害。
Acts 7
Common English Bible
7 The high priest asked, “Are these accusations true?”
2 Stephen responded, “Brothers and fathers, listen to me. Our glorious God appeared to our ancestor Abraham while he was still in Mesopotamia, before he settled in Haran. 3 God told him, ‘Leave your homeland and kin, and go to the land that I will show you.’[a] 4 So Abraham left the land of the Chaldeans and settled in Haran. After Abraham’s father died, God had him resettle in this land where you now live. 5 God didn’t give him an inheritance here, not even a square foot of land. However, God did promise to give the land as his possession to him and to his descendants, even though Abraham had no child. 6 God put it this way: His descendants will be strangers in a land that belongs to others, who will enslave them and abuse them for four hundred years.[b] 7 And I will condemn the nation they serve as slaves, God said, and afterward they will leave[c] that land and serve me in this place. 8 God gave him the covenant confirmed through circumcision. Accordingly, eight days after Isaac’s birth, Abraham circumcised him. Isaac did the same with Jacob, and Jacob with the twelve patriarchs.
9 “Because the patriarchs were jealous of Joseph, they sold him into slavery in Egypt. God was with him, however, 10 and rescued him from all his troubles. The grace and wisdom he gave Joseph were recognized by Pharaoh, king of Egypt, who appointed him ruler over Egypt and over his whole palace. 11 A famine came upon all Egypt and Canaan, and great hardship came with it. Our ancestors had nothing to eat. 12 When Jacob heard there was grain in Egypt, he sent our ancestors there for the first time. 13 During their second visit, Joseph told his brothers who he was, and Pharaoh learned about Joseph’s family. 14 Joseph sent for his father Jacob and all his relatives—seventy-five in all—and invited them to live with him. 15 So Jacob went down to Egypt, where he and our ancestors died. 16 Their bodies were brought back to Shechem and placed in the tomb that Abraham had purchased for a certain sum of money from Hamor’s children, who lived in Shechem.
17 “When it was time for God to keep the promise he made to Abraham, the number of our people in Egypt had greatly expanded. 18 But then another king rose to power over Egypt who didn’t know anything about Joseph.[d] 19 He exploited our people and abused our ancestors. He even forced them to abandon their newly born babies so they would die. 20 That’s when Moses was born. He was highly favored by God, and for three months his parents cared for him in their home. 21 After he was abandoned, Pharaoh’s daughter adopted and cared for him as though he were her own son. 22 Moses learned everything Egyptian wisdom had to offer, and he was a man of powerful words and deeds.
23 “When Moses was 40 years old, he decided to visit his family, the Israelites. 24 He saw one of them being wronged so he came to his rescue and evened the score by killing the Egyptian. 25 He expected his own kin to understand that God was using him to rescue them, but they didn’t. 26 The next day he came upon some Israelites who were caught up in an argument. He tried to make peace between them by saying, ‘You are brothers! Why are you harming each other?’ 27 The one who started the fight against his neighbor pushed Moses aside and said, ‘Who appointed you as our leader and judge? 28 Are you planning to kill me like you killed that Egyptian yesterday?’[e] 29 When Moses heard this, he fled to Midian, where he lived as an immigrant and had two sons.
30 “Forty years later, an angel appeared to Moses in the flame of a burning bush in the wilderness near Mount Sinai. 31 Enthralled by the sight, Moses approached to get a closer look and he heard the Lord’s voice: 32 ‘I am the God of your ancestors, the God of Abraham, Isaac, and Jacob.’[f] Trembling with fear, Moses didn’t dare to investigate any further. 33 The Lord continued, ‘Remove the sandals from your feet, for the place where you are standing is holy ground. 34 I have clearly seen the oppression my people have experienced in Egypt, and I have heard their groaning. I have come down to rescue them. Come! I am sending you to Egypt.’[g]
35 “This is the same Moses whom they rejected when they asked, ‘Who appointed you as our leader and judge?’ This is the Moses whom God sent as leader and deliverer. God did this with the help of the angel who appeared before him in the bush. 36 This man led them out after he performed wonders and signs in Egypt at the Red Sea and for forty years in the wilderness. 37 This is the Moses who told the Israelites, ‘God will raise up for you a prophet like me from your own people.’[h] 38 This is the one who was in the assembly in the wilderness with our ancestors and with the angel who spoke to him on Mount Sinai. He is the one who received life-giving words to give to us. 39 He’s also the one whom our ancestors refused to obey. Instead, they pushed him aside and, in their thoughts and desires, returned to Egypt. 40 They told Aaron, ‘Make us gods that will lead us. As for this Moses who led us out of Egypt, we don’t know what’s happened to him!’[i] 41 That’s when they made an idol in the shape of a calf, offered a sacrifice to it, and began to celebrate what they had made with their own hands. 42 So God turned away from them and handed them over to worship the stars in the sky, just as it is written in the scroll of the Prophets:
Did you bring sacrifices and offerings to me
for forty years in the wilderness, house of Israel?
43 No! Instead, you took the tent of Moloch with you,
and the star of your god Rephan,
the images that you made in order to worship them.
Therefore, I will send you far away, farther than Babylon.[j]
44 “The tent of testimony was with our ancestors in the wilderness. Moses built it just as he had been instructed by the one who spoke to him and according to the pattern he had seen. 45 In time, when they had received the tent, our ancestors carried it with them when, under Joshua’s leadership, they took possession of the land from the nations whom God expelled. This tent remained in the land until the time of David. 46 God approved of David, who asked that he might provide a dwelling place for the God of Jacob.[k] 47 But it was Solomon who actually built a house for God. 48 However, the Most High doesn’t live in houses built by human hands. As the prophet says,
49 Heaven is my throne,
and the earth is my footstool.
‘What kind of house will you build for me,’ says the Lord,
‘or where is my resting place?
50 Didn’t I make all these things with my own hand?’[l]
51 “You stubborn people! In your thoughts and hearing, you are like those who have had no part in God’s covenant! You continuously set yourself against the Holy Spirit, just like your ancestors did. 52 Was there a single prophet your ancestors didn’t harass? They even killed those who predicted the coming of the righteous one, and you’ve betrayed and murdered him! 53 You received the Law given by angels, but you haven’t kept it.”
54 Once the council members heard these words, they were enraged and began to grind their teeth at Stephen. 55 But Stephen, enabled by the Holy Spirit, stared into heaven and saw God’s majesty and Jesus standing at God’s right side. 56 He exclaimed, “Look! I can see heaven on display and the Human One[m] standing at God’s right side!” 57 At this, they shrieked and covered their ears. Together, they charged at him, 58 threw him out of the city, and began to stone him. The witnesses placed their coats in the care of a young man named Saul. 59 As they battered him with stones, Stephen prayed, “Lord Jesus, accept my life!” 60 Falling to his knees, he shouted, “Lord, don’t hold this sin against them!” Then he died.
Footnotes
- Acts 7:3 Gen 12:1
- Acts 7:6 Gen 15:13
- Acts 7:7 Gen 15:14
- Acts 7:18 Exod 1:8
- Acts 7:28 Exod 2:14
- Acts 7:32 Exod 3:6
- Acts 7:34 Exod 3:5, 7
- Acts 7:37 Deut 18:15
- Acts 7:40 Exod 32:1
- Acts 7:43 Amos 5:25-27
- Acts 7:46 Critical editions of the Gk New Testament read house of Jacob.
- Acts 7:50 Isa 66:1-2
- Acts 7:56 Or Son of Man
Apostlagärningarna 7
Svenska 1917
7 Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»
2 Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
50 Min hand har ju gjort allt detta.'
51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»
54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
56 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»
57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»
60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han. 8:1. elektroniska utgåvan.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Copyright © 2011 by Common English Bible