Petrus och Johannes arresteras

4 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna^[a] fram till dem. ² De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. ³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. ⁴ Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

⁵ Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.^{[b] 6} Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. ⁷ De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:

”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

⁸ Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:

”Ni styresmän och ledare för folket! ⁹ Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, ¹⁰ ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. ¹¹ Han är

¹² Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

¹³ När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,^[d] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. ¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. ¹⁶ De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. ¹⁷ Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

¹⁸ Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? ²⁰ Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

²¹ Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. ²⁴ Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!^{[e] 25} Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

²⁷ De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, ²⁸ de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. ²⁹ Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! ³⁰ Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹ När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. ³³ Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. ³⁴ Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått ³⁵ och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

³⁶ Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, ³⁷ sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.