Apostlagärningarna 26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
26 Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”
Då lyfte Paulus handen och började sitt försvarstal:
2 ”Kung Agrippa, jag är lycklig över att jag idag får svara på judarnas anklagelser inför dig, 3 för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!
4 Alla judar känner mycket väl till mitt liv ända från min tidigaste barndom, först bland mina landsmän i Tarsos och sedan i Jerusalem. 5 De känner mig sedan lång tid tillbaka och kan om de bara vill intyga att jag har levt som farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. 6 Jag står nu anklagad för mitt hopp om Guds löfte till våra förfäder, 7 samma löfte som vårt folks tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna Gud. Det är alltså, kung Agrippa, för det hoppets skull jag står anklagad av judarna. 8 Varför ska det vara så svårt att tro att Gud uppväcker de döda?
9 Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot nasarén Jesus namn. 10 Jag gjorde det i Jerusalem, fängslade många av de heliga med den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och när de skulle dömas till döden, röstade jag för det. 11 Många gånger fick jag dem straffade överallt i synagogorna för att försöka få dem att häda. Jag var så rasande mot dem att jag förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.
12 Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, 13 fick jag, o kung, vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och omgav både mig och mina följeslagare. 14 Vi föll alla till marken och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att kämpa mot oxpiken.[a]’
15 ’Vem är du, Herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden. 17 Jag ska rädda dig undan både ditt eget och andra folk. Jag ska sända dig till dem, 18 för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och en plats bland dem som är helgade.’
19 Därför, kung Agrippa, kunde jag bara lyda denna syn från himlen. 20 Jag predikade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan i hela Judeen och vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att ångra sig och vända om till Gud och visa sin förvandling genom sina gärningar. 21 Det var därför judarna arresterade mig i tempelområdet och försökte döda mig. 22 Men Gud har skyddat mig, så att jag fortfarande står som vittne inför både små och stora. Ändå är det inget nytt jag kommer med utan bara det som var förutsagt genom profeterna och Mose, 23 att Messias måste lida och bli den förste som uppstod från de döda och att han skulle förkunna ljuset för både vårt och andra folk.”
24 När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal, blev han plötsligt avbruten av Festus som ropade: ”Paulus, du är förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!” 25 Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat 26 och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! 27 Kung Agrippa, tror du på profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”
28 Då sa Agrippa till honom. ”Så snabbt du försöker göra mig kristen!”
29 Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller långsamt, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”
30 Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra 31 och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”
32 Och Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”
Footnotes
- 26:14 Kämpa mot någons vilja.
Acts 26
Evangelical Heritage Version
26 Then Agrippa said to Paul, “You have permission to speak for yourself.”
Then Paul stretched out his hand and began his defense. 2 “King Agrippa, I consider myself fortunate that I am going to make my defense before you today concerning all the things about which I am being accused by the Jews, 3 especially because you are an expert in all the Jewish customs and controversies. Therefore, I beg you to listen to me patiently.
4 “All the Jews know the way I have lived from the earliest days of my youth, among my own people and in Jerusalem. 5 They have known about me for a long time, if they are willing to testify, that I lived as a Pharisee according to the strictest party of our religion.
6 “And now I stand on trial because of my hope in the promise made by God to our fathers, 7 the promise that our twelve tribes hope to attain as they earnestly serve God night and day. I am being accused by the Jews concerning this hope, O King. 8 Why does it seem unbelievable to any of you that God raises the dead?
9 “I too was convinced that it was necessary to do many things hostile to the name of Jesus the Nazarene. 10 And that is what I did in Jerusalem. After receiving authority from the chief priests, I put many of the saints in prison, and when they were put to death, I cast my vote against them. 11 I often tried to make them blaspheme by punishing them throughout all the synagogues. Because I was so insanely angry with them, I even pursued them to foreign cities.
12 “That is how I came to be traveling to Damascus with the authority and commission of the chief priests. 13 At noon along the road, O King, I saw a light from heaven, brighter than the sun, shining around me and those traveling with me. 14 We all fell to the ground, and I heard a voice saying to me in the Hebrew dialect,[a] ‘Saul, Saul, why are you persecuting me? It is hard for you to kick against the goads.’[b]
15 “Then I said, ‘Who are you, Lord?’
“The Lord replied, ‘I am Jesus, whom you are persecuting. 16 Now get up and stand on your feet, for I have appeared to you for this purpose: to appoint you as a servant and witness to the things you have seen[c] and to the things I will reveal to you. 17 I will rescue you from your people and from the Gentiles to whom I am sending you. 18 You are to open their eyes, so that they may turn from darkness to light and from the power of Satan to God, so that they may receive the forgiveness of sins and a place among those who are sanctified by faith in me.’
19 “Therefore, King Agrippa, I was not disobedient to the vision from heaven. 20 Rather, I first told those in Damascus and Jerusalem about it, and then throughout the entire country of Judea and also the Gentiles. I told them that they should repent and turn to God, while also doing works that are consistent with repentance. 21 These are the reasons the Jews seized me in the temple and tried to kill me.
22 “But I have had help from God right up to this day, and so I stand testifying to both small and great. I am saying nothing other than what the prophets and Moses said would happen, 23 that the Christ would suffer and, as the first to rise from the dead, he would proclaim light to our people and to the Gentiles.”
24 While Paul was saying these things in his defense, Festus shouted, “Paul, you are out of your mind! Your great learning is driving you insane.”
25 But Paul replied, “I am not insane, most excellent Festus, but I am clearly speaking words that are true and sensible. 26 Certainly the king to whom I am freely speaking knows about these things. Indeed, I cannot believe that any of these things has escaped his notice, because this has not been done in a corner. 27 King Agrippa, do you believe the prophets? I know that you believe.”
28 Then Agrippa said to Paul, “In such a short time are you going to persuade me to become[d] a Christian?”
29 Paul replied, “I pray God, that whether in a short time or a long time, not only you, but also all those who are listening to me today would become what I am, except for these chains.”
30 After he had said these things,[e] the king stood up, along with the governor and Bernice and those sitting with them. 31 After they had left, they said to one another in private, “This man is doing nothing worthy of death or chains.”
32 Agrippa said to Festus, “This man could have been set free if he had not appealed to Caesar.”
Footnotes
- Acts 26:14 Or Aramaic. The Greek word is Hebrew but likely refers to the Aramaic dialect spoken by the Jews at that time and place.
- Acts 26:14 Goads are pointed sticks used to urge or direct an animal. To kick against the goads means to resist stubbornly.
- Acts 26:16 A few witnesses to the text add of me.
- Acts 26:28 A few witnesses to the text read to make me.
- Acts 26:30 Some witnesses to the text omit After he had said these things.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Holy Bible, Evangelical Heritage Version®, EHV®, © 2019 Wartburg Project, Inc. All rights reserved.