圣灵降临

五旬节那天,门徒聚集在一起。 忽然,天上发出一阵响声,好像狂风呼啸而过,充满了他们所在的房子, 又有火焰般的舌头显现出来,分别落在各人的头上。 大家都被圣灵充满,得到圣灵所赐的才能,说起别的语言来。

当时耶路撒冷住着从各国回来的虔诚的犹太人。 众人听见这阵响声便赶过来,听见门徒在说他们各自的语言,都十分纳闷, 惊诧地说:“看啊!这些说话的不都是加利利人吗? 怎么会说我们各自的语言呢? 我们这里有帕提亚人、玛代人、以拦人,以及住在美索不达米亚、犹太、加帕多迦、本都、亚细亚、 10 弗吕迦、旁非利亚、埃及和靠近古利奈的利比亚的人,还有从罗马来的犹太人和改信犹太教的人、 11 克里特人和阿拉伯人。我们都听见他们在用我们各自的语言诉说上帝的伟大!” 12 他们都大感惊奇和困惑,彼此议论说:“这到底是怎么回事?”

13 有些人就讥笑说:“他们不过是被新酒灌醉了!”

彼得讲道

14 彼得和其他十一位使徒都站起来,他大声对众人说:“各位犹太同胞和住在耶路撒冷的人啊,请留心听!我告诉你们这是怎么回事。 15 你们以为这些人是醉了,其实不是,因为现在才早上九点钟。 16 你们眼前看见的正是先知约珥所说的,

17 “‘上帝说,在末后的日子,
我要将我的灵浇灌所有的人,
你们的儿女要说预言,
青年要见异象,
老人要做异梦。
18 那时,我要将我的灵浇灌我的奴仆和婢女,
他们都要说预言。
19 在天上,我要显异兆;
在地上,我要行神迹,有血、有火、有浓烟。
20 太阳要变得昏暗,
月亮要变得血红。
这都要发生在主伟大荣耀的日子来临以前。
21 那时,凡求告主名的,都必得救。’

22 “各位以色列人啊,请留心听。上帝借着拿撒勒人耶稣在你们中间行了异能、奇事和神迹,以证明拿撒勒人耶稣是祂派来的。这是你们都知道的。 23 上帝照着自己的计划和预知把耶稣交在你们手里,你们借着邪恶之人的手把祂钉死在十字架上了。 24 但上帝为祂解除了死亡的痛苦,使祂从死里复活,因为祂不可能被死亡拘禁。 25 论到耶稣,大卫曾说,

“‘我看见主常在我面前,
祂在我右边,我必不动摇。
26 因此我的心欢喜,我的口颂赞,
我的身体也要活在盼望中。
27 因为你不会把我的灵魂撇在阴间,
也不会让你的圣者身体朽坏。
28 你已把生命之路指示我,
叫我在你面前充满喜乐。’

29 “弟兄们,我肯定地对你们说,先祖大卫死了,埋葬了,他的坟墓至今还在这里。 30 大卫是先知,知道上帝曾起誓要从他的后裔中选立一人继承他的王位。 31 他预先知道这事,讲到基督的复活,说,‘祂的灵魂不会被撇在阴间,祂的身体也不会朽坏’。 32 上帝已经使这位耶稣复活了!我们都是这件事的见证人。 33 现在祂升到上帝的右边,从天父领受了所应许的圣灵,并将圣灵浇灌下来,你们今天也耳闻目睹了。 34 大卫并没有升到天上,但他曾说,

“‘主对我主说,
你坐在我的右边,
35 等我使你的仇敌成为你的脚凳。’

36 “所以,全体以色列人啊!你们应当确实地知道,上帝已经立这位被你们钉在十字架上的耶稣为主,为基督了。”

37 他们听了彼得的话,觉得扎心,就对彼得和其他使徒说:“弟兄们,我们该怎么办呢?” 38 彼得说:“你们每一个人都要悔改,奉耶稣基督的名受洗,使你们的罪得到赦免,你们就必领受上帝所赐的圣灵。 39 因为这应许是给你们和你们的儿女,以及远方的人,就是所有被主——我们的上帝呼召的人。”

40 然后,彼得还讲了许多话警戒、劝勉他们,说:“你们要保守自己脱离这邪恶的世代。”

41 结果,那天约有三千人相信了他传的道,接受了洗礼。 42 他们都一心遵守使徒的教导,一起团契、掰饼、祷告。

43 大家都满心敬畏上帝。使徒又行了很多神迹奇事。 44 信徒聚在一起,共用所有的东西。 45 他们把田产家业变卖了,按照各人的需要把钱分给大家。 46 他们天天同心合意地聚集在圣殿里敬拜上帝,又在各人家中掰饼聚会,以欢喜、慷慨的心分享食物, 47 赞美上帝,受到众人的喜爱。主使得救的人数与日俱增。

När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.

Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.

Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.

Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.

Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?

Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,

10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,

11 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»

12 Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»

13 Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»

14 Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:

15 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.

16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;

18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.

19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.

20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.

21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'

22 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,

23 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.

24 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.

25 Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.

26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:

27 den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse.

28 Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'

29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.

30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',

31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

32 Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.

33 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.

34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.

36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»

37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»

38 Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.

39 Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»

40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»

41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.

42 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

44 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;

45 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.

46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.

47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.

När pingstdagen[a] kom, var de troende alla samlade. Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, 10 Frygien, Pamfylien,[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, 11 både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” 12 De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” 13 Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! 15 De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. 16 Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

17 ’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud,
    att jag ska utgjuta min Ande över alla människor.
    Era söner och döttrar ska profetera,
era unga män ska se syner,
    och era gamla män ska ha drömmar.
18 Också över mina tjänare och tjänarinnor
    ska jag på den tiden utgjuta min Ande,
    och de ska profetera.
19 Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen
    och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 Solen ska vändas i mörker
    och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer.
21     Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.’[c]

22 Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. 23 Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa[d] människor spika fast honom och döda honom. 24 Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

25 David sa ju om honom:

’Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
26 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i det hoppet,
27 att du inte ska lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din Helige förmultna.
28 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig.’[e]

29 Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. 30 Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. 31 Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ 32 Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

33 Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.[f] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. 34 David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:

’Herren sa till min Herre:
    ”Sätt dig på min högra sida,
35 tills jag har lagt dina fiender
    som en pall under dina fötter.” ’[g]

36 Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

37 När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

38 Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. 39 För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

40 Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” 41 De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

De troende samlas

42 De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[h] tillsammans och bad. 43 Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. 44 Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46 Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, 47 de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

Footnotes

  1. 2:1 Pingsten firades sju veckor efter påsk och var från början en skördefest.
  2. 2:10 Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, Frygien och Pamfylien var alla romerska provinser i nuvarande Turkiet.
  3. 2:21 Se Joel 2:28-32. I citatet här finns små skillnader med texten i Joel.
  4. 2:23 Att vara laglös är detsamma som att vara icke-jude. Här syftar det på de romerska myndigheterna.
  5. 2:28 Se Ps 16:8-11.
  6. 2:33 Att sitta på Guds högra sida innebär att dela hans makt och regera tillsammans med honom.
  7. 2:35 Se Ps 110:1.
  8. 2:42 De firade minnet av Jesus död, nattvard; se Luk 22:19.

The Day of Pentecost

When (A)the day of Pentecost [a]had come, they were all together in one place. And suddenly a noise like a violent rushing wind came from heaven, and it filled (B)the whole house where they were sitting. And tongues that looked like fire appeared to them, [b]distributing themselves, and a tongue [c]rested on each one of them. And they were all (C)filled with the Holy Spirit and began to (D)speak with different [d]tongues, as the Spirit was giving them the ability to speak out.

Now there were Jews residing in Jerusalem, (E)devout men from every nation under heaven. And when (F)this sound occurred, the crowd came together and they were bewildered, because each one of them was hearing them speak in his own [e]language. (G)They were amazed and astonished, saying, “[f]Why, are not all these who are speaking (H)Galileans? And how is it that we each hear them in our own [g]language [h]to which we were born? Parthians, Medes, and Elamites, and residents of Mesopotamia, Judea, and (I)Cappadocia, (J)Pontus and [i](K)Asia, 10 (L)Phrygia and (M)Pamphylia, Egypt and the parts of Libya around (N)Cyrene, and [j](O)visitors from Rome, both Jews and [k](P)proselytes, 11 Cretans and Arabs—we hear them speaking in our own [l]tongues of the mighty deeds of God.” 12 And (Q)they all continued in amazement and great perplexity, saying to one another, “What does this mean?” 13 But others were jeering and saying, “(R)They are full of [m]sweet wine!”

Peter’s Sermon

14 But Peter, taking his stand with (S)the other eleven, raised his voice and declared to them: “Men of Judea and all you who live in Jerusalem, [n]know this, and pay attention to my words. 15 For these people are not drunk, as you assume, (T)since it is only the [o]third hour of the day; 16 but this is what has been spoken through the prophet Joel:

17 (U)And it shall be in the last days,’ God says,
That I will pour out My Spirit on all [p]mankind;
And your sons and your daughters will prophesy,
And your young men will see visions,
And your old men will [q]have dreams;
18 And even on My male and female [r]servants
I will pour out My Spirit in those days,
And they will prophesy.
19 And I will [s]display wonders in the sky above
And signs on the earth below,
Blood, fire, and [t]vapor of smoke.
20 The sun will be turned into darkness
And the moon into blood,
Before the great and glorious day of the Lord comes.
21 And it shall be that (V)everyone who calls on the name of the Lord will be saved.’

22 “Men of Israel, listen to these words: (W)Jesus the Nazarene, (X)a Man [u]attested to you by God with [v]miracles and (Y)wonders and [w]signs which God performed through Him in your midst, just as you yourselves know— 23 this Man, delivered over by the (Z)predetermined plan and foreknowledge of God, (AA)you nailed to a cross by the hands of [x]godless men and put Him to death. 24 [y]But (AB)God raised Him from the dead, putting an end to the [z]agony of death, since it (AC)was impossible for Him to be held [aa]in its power. 25 For David says of Him,

(AD)I saw the Lord continually before me,
Because He is at my right hand, so that I will not be shaken.
26 Therefore my heart was glad and my tongue was overjoyed;
Moreover my flesh also will live in hope;
27 For You will not abandon my soul to (AE)Hades,
(AF)Nor will You [ab]allow Your [ac]Holy One to [ad]undergo decay.
28 You have made known to me the ways of life;
You will make me full of gladness with Your presence.’

29 [ae]Brothers, I may confidently say to you regarding the (AG)patriarch David that he both (AH)died and (AI)was buried, and (AJ)his tomb is [af]with us to this day. 30 So because he was (AK)a prophet and knew that (AL)God had sworn to him with an oath to seat one [ag]of his descendants on his throne, 31 he looked ahead and spoke of the resurrection of the [ah]Christ, that (AM)He was neither abandoned to Hades, nor did His flesh [ai]suffer decay. 32 It is this Jesus whom (AN)God raised up, [aj]a fact to which we are all (AO)witnesses. 33 Therefore, [ak]since He has been exalted [al](AP)at the right hand of God, and (AQ)has received (AR)the promise of the Holy Spirit from the Father, He has (AS)poured out this which you both see and hear. 34 For it was not David who ascended into [am]heaven, but he himself says:

(AT)The Lord said to my Lord,
Sit at My right hand,
35 Until I make Your enemies a footstool for Your feet.”’

36 Therefore let all the (AU)house of Israel know for certain that God has made Him both (AV)Lord and [an]Christ—this Jesus (AW)whom you crucified.”

37 Now when they heard this, they were [ao]pierced to the heart, and said to Peter and the rest of the apostles, “[ap]Brothers, (AX)what are we to do?” 38 Peter said to them, “(AY)Repent, and each of you be (AZ)baptized in the name of Jesus Christ for the forgiveness of your sins; and you will receive the gift of the Holy Spirit. 39 For (BA)the promise is for you and your children and for all who are (BB)far away, as many as the Lord our God will call to Himself.” 40 And with many other words he solemnly (BC)testified and kept on urging them, saying, “[aq]Be saved from this (BD)perverse generation!” 41 So then, those who had received his word were baptized; and that day there were added about three thousand [ar](BE)souls. 42 They were (BF)continually devoting themselves to the apostles’ teaching and to fellowship, to (BG)the breaking of bread and (BH)to [as]prayer.

43 [at]Everyone kept feeling a sense of awe; and many (BI)wonders and [au]signs were taking place through the apostles. 44 And all the believers [av]were together and (BJ)had all things in common; 45 and they (BK)would sell their property and possessions and share them with all, to the extent that anyone had need. 46 (BL)Day by day continuing with one mind in the temple, and (BM)breaking bread [aw]from house to house, they were taking their [ax]meals together with gladness and [ay]sincerity of heart, 47 praising God and (BN)having favor with all the people. And the Lord (BO)was adding to [az]their number day by day (BP)those who were being saved.

Footnotes

  1. Acts 2:1 Lit was being fulfilled
  2. Acts 2:3 Or being distributed, and
  3. Acts 2:3 Or sat
  4. Acts 2:4 Or languages
  5. Acts 2:6 Or dialect
  6. Acts 2:7 Lit Behold
  7. Acts 2:8 Or dialect
  8. Acts 2:8 Lit in
  9. Acts 2:9 I.e., west coast province of Asia Minor
  10. Acts 2:10 Lit the sojourning Romans
  11. Acts 2:10 I.e., Gentile converts to Judaism
  12. Acts 2:11 Or languages
  13. Acts 2:13 I.e., new wine
  14. Acts 2:14 Lit let this be known to you
  15. Acts 2:15 I.e., 9 a.m.
  16. Acts 2:17 Lit flesh
  17. Acts 2:17 Lit dream with dreams
  18. Acts 2:18 Or slaves
  19. Acts 2:19 Lit give
  20. Acts 2:19 I.e., like a volcanic eruption
  21. Acts 2:22 Or exhibited; or accredited
  22. Acts 2:22 Or works of power
  23. Acts 2:22 I.e., confirming miracles
  24. Acts 2:23 Lit men without the Law; i.e., pagan
  25. Acts 2:24 Lit Whom God raised up
  26. Acts 2:24 Lit birth pains
  27. Acts 2:24 Lit by it
  28. Acts 2:27 Lit give
  29. Acts 2:27 Or Devout; or Pious
  30. Acts 2:27 Lit see corruption
  31. Acts 2:29 Lit Men, brothers
  32. Acts 2:29 Lit among
  33. Acts 2:30 Lit of the fruit of his loins
  34. Acts 2:31 I.e., Messiah
  35. Acts 2:31 Lit see corruption
  36. Acts 2:32 Or of whom we
  37. Acts 2:33 Or having been...having received
  38. Acts 2:33 Or by
  39. Acts 2:34 Lit the heavens
  40. Acts 2:36 I.e., Messiah
  41. Acts 2:37 Or wounded in conscience
  42. Acts 2:37 Lit Men, brothers
  43. Acts 2:40 Or Escape
  44. Acts 2:41 I.e., persons
  45. Acts 2:42 Lit the prayers
  46. Acts 2:43 Lit Fear was occurring to every soul
  47. Acts 2:43 I.e., confirming miracles
  48. Acts 2:44 One early ms does not contain were and and
  49. Acts 2:46 Or in the various private homes
  50. Acts 2:46 Lit food
  51. Acts 2:46 Or simplicity
  52. Acts 2:47 Lit the same

The Holy Spirit Comes at Pentecost

When the day of Pentecost(A) came, they were all together(B) in one place. Suddenly a sound like the blowing of a violent wind came from heaven and filled the whole house where they were sitting.(C) They saw what seemed to be tongues of fire that separated and came to rest on each of them. All of them were filled with the Holy Spirit(D) and began to speak in other tongues[a](E) as the Spirit enabled them.

Now there were staying in Jerusalem God-fearing(F) Jews from every nation under heaven. When they heard this sound, a crowd came together in bewilderment, because each one heard their own language being spoken. Utterly amazed,(G) they asked: “Aren’t all these who are speaking Galileans?(H) Then how is it that each of us hears them in our native language? Parthians, Medes and Elamites; residents of Mesopotamia, Judea and Cappadocia,(I) Pontus(J) and Asia,[b](K) 10 Phrygia(L) and Pamphylia,(M) Egypt and the parts of Libya near Cyrene;(N) visitors from Rome 11 (both Jews and converts to Judaism); Cretans and Arabs—we hear them declaring the wonders of God in our own tongues!” 12 Amazed and perplexed, they asked one another, “What does this mean?”

13 Some, however, made fun of them and said, “They have had too much wine.”(O)

Peter Addresses the Crowd

14 Then Peter stood up with the Eleven, raised his voice and addressed the crowd: “Fellow Jews and all of you who live in Jerusalem, let me explain this to you; listen carefully to what I say. 15 These people are not drunk, as you suppose. It’s only nine in the morning!(P) 16 No, this is what was spoken by the prophet Joel:

17 “‘In the last days, God says,
    I will pour out my Spirit on all people.(Q)
Your sons and daughters will prophesy,(R)
    your young men will see visions,
    your old men will dream dreams.
18 Even on my servants, both men and women,
    I will pour out my Spirit in those days,
    and they will prophesy.(S)
19 I will show wonders in the heavens above
    and signs on the earth below,(T)
    blood and fire and billows of smoke.
20 The sun will be turned to darkness
    and the moon to blood(U)
    before the coming of the great and glorious day of the Lord.
21 And everyone who calls
    on the name of the Lord(V) will be saved.’[c](W)

22 “Fellow Israelites, listen to this: Jesus of Nazareth(X) was a man accredited by God to you by miracles, wonders and signs,(Y) which God did among you through him,(Z) as you yourselves know. 23 This man was handed over to you by God’s deliberate plan and foreknowledge;(AA) and you, with the help of wicked men,[d] put him to death by nailing him to the cross.(AB) 24 But God raised him from the dead,(AC) freeing him from the agony of death, because it was impossible for death to keep its hold on him.(AD) 25 David said about him:

“‘I saw the Lord always before me.
    Because he is at my right hand,
    I will not be shaken.
26 Therefore my heart is glad and my tongue rejoices;
    my body also will rest in hope,
27 because you will not abandon me to the realm of the dead,
    you will not let your holy one see decay.(AE)
28 You have made known to me the paths of life;
    you will fill me with joy in your presence.’[e](AF)

29 “Fellow Israelites,(AG) I can tell you confidently that the patriarch(AH) David died and was buried,(AI) and his tomb is here(AJ) to this day. 30 But he was a prophet and knew that God had promised him on oath that he would place one of his descendants on his throne.(AK) 31 Seeing what was to come, he spoke of the resurrection of the Messiah, that he was not abandoned to the realm of the dead, nor did his body see decay.(AL) 32 God has raised this Jesus to life,(AM) and we are all witnesses(AN) of it. 33 Exalted(AO) to the right hand of God,(AP) he has received from the Father(AQ) the promised Holy Spirit(AR) and has poured out(AS) what you now see and hear. 34 For David did not ascend to heaven, and yet he said,

“‘The Lord said to my Lord:
    “Sit at my right hand
35 until I make your enemies
    a footstool for your feet.”’[f](AT)

36 “Therefore let all Israel be assured of this: God has made this Jesus, whom you crucified, both Lord(AU) and Messiah.”(AV)

37 When the people heard this, they were cut to the heart and said to Peter and the other apostles, “Brothers, what shall we do?”(AW)

38 Peter replied, “Repent and be baptized,(AX) every one of you, in the name of Jesus Christ for the forgiveness of your sins.(AY) And you will receive the gift of the Holy Spirit.(AZ) 39 The promise is for you and your children(BA) and for all who are far off(BB)—for all whom the Lord our God will call.”

40 With many other words he warned them; and he pleaded with them, “Save yourselves from this corrupt generation.”(BC) 41 Those who accepted his message were baptized, and about three thousand were added to their number(BD) that day.

The Fellowship of the Believers

42 They devoted themselves to the apostles’ teaching(BE) and to fellowship, to the breaking of bread(BF) and to prayer.(BG) 43 Everyone was filled with awe at the many wonders and signs performed by the apostles.(BH) 44 All the believers were together and had everything in common.(BI) 45 They sold property and possessions to give to anyone who had need.(BJ) 46 Every day they continued to meet together in the temple courts.(BK) They broke bread(BL) in their homes and ate together with glad and sincere hearts, 47 praising God and enjoying the favor of all the people.(BM) And the Lord added to their number(BN) daily those who were being saved.

Footnotes

  1. Acts 2:4 Or languages; also in verse 11
  2. Acts 2:9 That is, the Roman province by that name
  3. Acts 2:21 Joel 2:28-32
  4. Acts 2:23 Or of those not having the law (that is, Gentiles)
  5. Acts 2:28 Psalm 16:8-11 (see Septuagint)
  6. Acts 2:35 Psalm 110:1