Esdra 9
La Nuova Diodati
9 Ultimate queste cose, i capi vennero da me, dicendo: «Il popolo d'Israele, i sacerdoti e i Leviti non si sono separati dai popoli di questi paesi, per quanto riguarda le abominazioni dei Cananei, degli Hittei, dei Perezei, dei Gebusei degli Ammoniti, dei Moabiti, degli Egiziani e degli Amorei.
2 Essi infatti hanno preso in moglie alcune delle loro figlie per sé e per i propri figli mescolando cosí la stirpe santa con i popoli di questi paesi. Purtroppo i capi e i magistrati sono stati i primi a commettere questo peccato».
3 Quando udii questa cosa, mi stracciai le vesti e il mantello, mi strappai i capelli della testa e della barba, e mi sedetti costernato.
4 Allora tutti coloro che tremavano alle parole del DIO d'Israele si radunarono presso di me a motivo del peccato di quelli ritornati dalla cattività; e io rimasi seduto e costernato fino all'oblazione della sera.
5 All'oblazione della sera mi alzai dal mio digiuno, con la veste e il mantello stracciati; poi caddi in ginocchio e stesi le mani verso l'Eterno, il mio DIO,
6 e dissi: «O mio DIO, io sono confuso e mi vergogno di alzare la mia faccia a te, o mio DIO, poiché le nostre iniquità si sono moltiplicate fin sopra il nostro capo, e la nostra colpa è giunta fino al cielo.
7 Dai giorni dei nostri padri fino al giorno d'oggi siamo stati grandemente colpevoli, e a motivo delle nostre iniquità noi, i nostri re e i nostri sacerdoti siamo stati dati in mano dei re delle nazioni straniere, in balìa della spada, dell'esilio, del saccheggio e dell'obbrobrio, come è al presente.
8 Ma ora l'Eterno, il nostro DIO, ci ha fatto grazia per un breve istante, lasciandoci un residuo e dandoci un asilo nel suo santo luogo, e cosí il nostro DIO ha illuminato i nostri occhi e ci ha dato un piccolo risveglio nella nostra schiavitù.
9 Infatti noi eravamo schiavi, tuttavia il nostro DIO non ci ha abbandonati nella nostra schiavitú, ma ci ha ottenuto il favore dei re di Persia, risvegliandoci per rialzare la casa del nostro DIO, restaurandone le rovine e per darci un muro di protezione in Giuda e a Gerusalemme.
10 Ma ora, o nostro DIO, che diremo dopo questo? Poiché abbiamo abbandonato i tuoi comandamenti,
11 che ci avevi ingiunto per mezzo dei tuoi servi, i profeti, dicendo: "Il paese in cui entrate per prenderne possesso è un paese impuro per l'impurità dei popoli di questi paesi, per le abominazioni con cui l'hanno riempito da un capo all'altro con le loro contaminazioni.
12 Ora dunque non date le vostre figlie ai loro figli, né prendete le loro figlie per i vostri figli; non cercate mai la loro prosperità né il loro benessere, perché cosí diventerete forti, mangerete i migliori prodotti del paese e lo lascerete in eredità ai vostri figli per sempre".
13 Ma dopo tutto quanto ci è venuto addosso a motivo delle nostre azioni malvagie e delle nostre grandi colpe, poiché tu, o DIO nostro, ci hai punito meno di quanto meritavano le nostre colpe e ci hai lasciato un residuo come questo,
14 torneremo noi di nuovo a violare i tuoi comandamenti e a unirci in matrimonio con i popoli che commettono queste abominazioni? Non ti adireresti contro di noi fino a distruggerci senza lasciare piú alcun residuo o superstite?
15 O Eterno, DIO d'Israele, tu sei giusto, e perciò oggi siamo rimasti noi, un residuo di scampati. Eccoci davanti a te con la nostra colpa, benché a causa di essa nessuno può reggere davanti a te!».
Esra 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Esras bön inför allt folket
9 Sedan kom de judiska ledarna till mig och berättade att många, även präster och leviter, hade börjat umgås med de hedniska folken och delta i deras avgudadyrkan. Det gällde: kananeer, hetiter, perisseer, jebuseer, ammoniter, moabiter, egyptier och amoreer.
2 Israelitiska män gifte sig med flickor från dessa hedniska folk och tog dem till hustrur åt sina söner. Guds heliga folk blev uppblandat genom dessa äktenskap, och många ledare hade varit dåliga föredömen.
3 När jag hörde detta, rev jag sönder mina kläder, slet mitt hår och mitt skägg och sjönk ihop på marken av förtvivlan.
4 Alla som fruktade Israels Gud och ville höra vad Herren skulle säga om folkets synd, kom och satte sig hos mig tills det var dags för kvällens brännoffer.
5 Då avbröt jag mitt sörjande, och i mina trasiga kläder föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren
6 och ropade:O min Gud, vad jag skäms inför dig! Ja, jag blygs att lyfta mitt ansikte mot dig, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är lika hög som himlen.
7 Hela vår historia har handlat om synd, och det var därför som vi och våra kungar och präster slaktades av hedniska kungar, bortfördes i fångenskap och plundrades och drabbades av skam, precis som nu.
8 Men just i dessa dagar har vi fått en möjlighet till frid, för du har tillåtit några av oss att återvända till Jerusalem från vår fångenskap. Du har gett oss ett tillfälle till glädje och ett nytt liv i vårt slaveri.
9 Vi är slavar, men i din kärlek och barmhärtighet har du inte övergett oss. I stället har du sett till att Persiens kungar blivit vänligt inställda till oss, så att de till och med har gett oss hjälp med att återuppbygga vår Guds tempel och Jerusalem ur dess ruiner, och därmed gett oss en stark och skyddad stad i Juda.
10 Men Herre, vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Än en gång har vi alltså övergett dig och brutit dina lagar!
11 Profeterna varnade oss för att landet vi skulle få var orenat genom invånarnas fruktansvärda seder. Ja, från den ena ändan till den andra var det fyllt av orenhet.
12 Du sa till oss att vi inte skulle hjälpa dessa folk på något sätt och inte låta våra söner gifta sig med deras döttrar. Du varnade oss och sa att om vi bara följde denna regel, så skulle vi bli ett framgångsrikt folk och för all framtid kunna lämna detta land i arv till våra barn, generation efter generation.
13-14 Men nu har vi brutit mot dina lagar än en gång, genom dessa äktenskap med främlingar som lever i avguderi, och det har vi gjort efter det att vi blivit straffade med fångenskap för vår ondska. Egentligen fick vi inte det straff vi då förtjänade eftersom du lät en liten skara av oss bli räddad, men nu kommer nog din vrede att förgöra oss, så att inte någon enda kommer undan.
15 Herre, Israels Gud, du är en rättvis Gud! Här är vi med vår skuld, men på grund av den kan ingen av oss vara i din närhet.
Copyright © 1991 by La Buona Novella s.c.r.l.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica