Add parallel Print Page Options

Israels trolöshet och befrielse

48 Hör detta, Jakobs släkt,
    ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
    ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
    men inte i sanning och rättfärdighet.
De uppkallar sig efter den heliga staden
    och stöder sig på Israels Gud,
    vars namn är härskarornas Herre.
Det som tidigare hände
    hade jag talat om i förväg för länge sedan,
förutsagt det, tillkännagett det.
    Plötsligt agerade jag, och det skedde.
Jag vet att du är hård.
    Din nacke är av järn
    och din panna av koppar.
Därför förutsade jag det för så länge sedan,
    talade om det innan det skedde,
så att du inte skulle kunna säga:
    ’Min avgud gjorde det.
    Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’
Du har hört detta och kan se det.
    Erkänner ni det inte?

Nu vill jag förkunna nya ting för dig,
    hemligheter som du inte vetat om.
De har skapats nu, inte för länge sedan.
    Du har inte hört om dem förrän idag,
för att du inte ska kunna säga:
    ’Det här visste jag!’
Du fick inget höra och inget veta,
    du hade inget öppet öra.
Jag visste hur trolös du var,
    du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.
Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
    för min äras skull behärskar jag mig
    och utplånar dig inte.
10 Jag renade dig men fann inget silver.
    Jag prövade dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
    ja, just för min egen skull, agerar jag,
för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas?
    Min ära ger jag inte till någon annan.

12 Lyssna på mig, Jakob,
    Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud.
    Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund,
    och min högra hand bredde ut himlarna.
När jag kallade på dem stod de där.

14 Kom samman, ni alla, och lyssna!
    Vem av dessa har förutsagt det här,
att den som Herren älskar
    ska fullfölja hans plan
    mot Babylon och mot kaldéerna?
15 Jag, jag har talat detta.
    Jag har kallat honom och fört fram honom,
    och han ska ha framgång.

16 Kom närmare och lyssna till detta:

Från första början har jag talat öppet,
    och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig
    och sin Ande.”[a]

17 Så säger Herren, din befriare[b], Israels Helige:
    ”Jag är Herren, din Gud,
som vill undervisa dig om ditt eget bästa
    och leda dig på den väg där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina bud!
    Då skulle du ha upplevt en ström av frid
    och rättfärdighet lik havets vågor.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden,
    din avkomma som sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utplånas
    utan bestå inför mig.”

20 Lämna Babylon,
    fly från Kaldéen!
Förkunna det med glädjerop,
    gör det känt för jordens alla hörn.
    Säg: ”Herren har befriat sin tjänare Jakob.”
21 De behövde inte vara törstiga
    när han förde dem genom öknarna,
för han lät vatten flöda ur klippan,
    han klöv klippan, så att vatten forsade fram.

22 ”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger Herren.

Footnotes

  1. 48:16 Det är inte säkert vem som talar här. Hittills är det fortfarande Herren eller Jesaja själv börjar tala här.
  2. 48:17 Se 4 Mos 35:12 med not.

48 Hear ye this, O house of Jacob, which are called by the name of Israel, and are come forth out of the waters of Judah, which swear by the name of the Lord, and make mention of the God of Israel, but not in truth, nor in righteousness.

For they call themselves of the holy city, and stay themselves upon the God of Israel; The Lord of hosts is his name.

I have declared the former things from the beginning; and they went forth out of my mouth, and I shewed them; I did them suddenly, and they came to pass.

Because I knew that thou art obstinate, and thy neck is an iron sinew, and thy brow brass;

I have even from the beginning declared it to thee; before it came to pass I shewed it thee: lest thou shouldest say, Mine idol hath done them, and my graven image, and my molten image, hath commanded them.

Thou hast heard, see all this; and will not ye declare it? I have shewed thee new things from this time, even hidden things, and thou didst not know them.

They are created now, and not from the beginning; even before the day when thou heardest them not; lest thou shouldest say, Behold, I knew them.

Yea, thou heardest not; yea, thou knewest not; yea, from that time that thine ear was not opened: for I knew that thou wouldest deal very treacherously, and wast called a transgressor from the womb.

For my name's sake will I defer mine anger, and for my praise will I refrain for thee, that I cut thee not off.

10 Behold, I have refined thee, but not with silver; I have chosen thee in the furnace of affliction.

11 For mine own sake, even for mine own sake, will I do it: for how should my name be polluted? and I will not give my glory unto another.

12 Hearken unto me, O Jacob and Israel, my called; I am he; I am the first, I also am the last.

13 Mine hand also hath laid the foundation of the earth, and my right hand hath spanned the heavens: when I call unto them, they stand up together.

14 All ye, assemble yourselves, and hear; which among them hath declared these things? The Lord hath loved him: he will do his pleasure on Babylon, and his arm shall be on the Chaldeans.

15 I, even I, have spoken; yea, I have called him: I have brought him, and he shall make his way prosperous.

16 Come ye near unto me, hear ye this; I have not spoken in secret from the beginning; from the time that it was, there am I: and now the Lord God, and his Spirit, hath sent me.

17 Thus saith the Lord, thy Redeemer, the Holy One of Israel; I am the Lord thy God which teacheth thee to profit, which leadeth thee by the way that thou shouldest go.

18 O that thou hadst hearkened to my commandments! then had thy peace been as a river, and thy righteousness as the waves of the sea:

19 Thy seed also had been as the sand, and the offspring of thy bowels like the gravel thereof; his name should not have been cut off nor destroyed from before me.

20 Go ye forth of Babylon, flee ye from the Chaldeans, with a voice of singing declare ye, tell this, utter it even to the end of the earth; say ye, The Lord hath redeemed his servant Jacob.

21 And they thirsted not when he led them through the deserts: he caused the waters to flow out of the rock for them: he clave the rock also, and the waters gushed out.

22 There is no peace, saith the Lord, unto the wicked.