Неемия 1

Russian Synodal Version

1 Слова Неемии, сына Ахалиина. В месяце Кислеве, в двадцатом году, я находился в Сузах, престольном городе.

²И пришел Ханани, один из братьев моих, он и [несколько] человек из Иудеи. И спросил я их об уцелевших Иудеях, которые остались от плена, и об Иерусалиме.

³И сказали они мне: оставшиеся, которые остались от плена, [находятся] там, в стране [своей], в великом бедствии и в уничижении; и стена Иерусалима разрушена, и ворота его сожжены огнем.

⁴Услышав эти слова, я сел и заплакал, и печален был несколько дней, и постился и молился пред Богом небесным

⁵и говорил: Господи Боже небес, Боже великий и страшный, хранящий завет и милость к любящим Тебя и соблюдающим заповеди Твои!

⁶Да будут уши Твои внимательны и очи Твои отверсты, чтобы услышать молитву раба Твоего, которою я теперь день и ночь молюсь пред Тобою о сынах Израилевых, рабах Твоих, и исповедуюсь во грехах сынов Израилевых, которыми согрешили мы пред Тобою, согрешили--и я и дом отца моего.

⁷Мы стали преступны пред Тобою и не сохранили заповедей и уставов и определений, которые Ты заповедал Моисею, рабу Твоему.

⁸Но помяни слово, которое Ты заповедал Моисею, рабу Твоему, говоря: [если] вы сделаетесь преступниками, то Я рассею вас по народам;

⁹[когда] же обратитесь ко Мне и будете хранить заповеди Мои и исполнять их, то хотя бы вы изгнаны были на край неба, и оттуда соберу вас и приведу вас на место, которое избрал Я, чтобы водворить там имя Мое.

¹⁰Они же рабы Твои и народ Твой, который Ты искупил силою Твоею великою и рукою Твоею могущественною.

¹¹Молю Тебя, Господи! Да будет ухо Твое внимательно к молитве раба Твоего и к молитве рабов Твоих, любящих благоговеть пред именем Твоим. И благопоспеши рабу Твоему теперь, и введи его в милость у человека сего. Я был виночерпием у царя.

Nehemja 1

Svenska 1917

1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse. I månaden Kisleu, i det tjugonde året, när jag var i Susans borg,

²hände sig att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kommo från Juda. Och jag frågade dem om judarna, den räddade skara som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.

³De sade till mig: »De kvarblivna, de som efter fångenskapen finnas kvar i hövdingdömet, lida stor nöd och smälek, och Jerusalems mur är nedbruten, och dess portar äro uppbrända i eld.»

⁴När jag hade hört detta, satt jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.

⁵Och jag sade: »Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud,

⁶låt ditt öra akta härpå, och låt dina ögon vara öppna, och hör din tjänares bön, den som jag nu beder inför dig både dag och natt, för Israels barn, dina tjänare, i det att jag bekänner Israels barns synder, dem som vi hava begått mot dig; ty också jag och min faders hus hava syndat.

⁷Vi hava svårt förbrutit oss mot dig; vi hava icke hållit de bud och stadgar och rätter som du gav din tjänare Mose.

⁸Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose, när du sade: 'Om I ären otrogna, så skall jag förströ eder bland folken;

⁹men om I vänden om till mig och hållen mina bud och gören efter dem, då vill jag, om än edra fördrivna vore vid himmelens ända, likväl församla dem därifrån och låta dem komma till den plats som jag har utvalt till boning åt mitt namn.'

¹⁰De äro ju dina tjänare och ditt folk, som du har förlossat genom din stora kraft och din starka hand.

¹¹Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.» Jag var då munskänk hos konungen.

Nehemiah 1

King James Version

1 The words of Nehemiah the son of Hachaliah. And it came to pass in the month Chisleu, in the twentieth year, as I was in Shushan the palace,

²That Hanani, one of my brethren, came, he and certain men of Judah; and I asked them concerning the Jews that had escaped, which were left of the captivity, and concerning Jerusalem.

³And they said unto me, The remnant that are left of the captivity there in the province are in great affliction and reproach: the wall of Jerusalem also is broken down, and the gates thereof are burned with fire.

⁴And it came to pass, when I heard these words, that I sat down and wept, and mourned certain days, and fasted, and prayed before the God of heaven,

⁵And said, I beseech thee, O Lord God of heaven, the great and terrible God, that keepeth covenant and mercy for them that love him and observe his commandments:

⁶Let thine ear now be attentive, and thine eyes open, that thou mayest hear the prayer of thy servant, which I pray before thee now, day and night, for the children of Israel thy servants, and confess the sins of the children of Israel, which we have sinned against thee: both I and my father's house have sinned.

⁷We have dealt very corruptly against thee, and have not kept the commandments, nor the statutes, nor the judgments, which thou commandedst thy servant Moses.

⁸Remember, I beseech thee, the word that thou commandedst thy servant Moses, saying, If ye transgress, I will scatter you abroad among the nations:

⁹But if ye turn unto me, and keep my commandments, and do them; though there were of you cast out unto the uttermost part of the heaven, yet will I gather them from thence, and will bring them unto the place that I have chosen to set my name there.

¹⁰Now these are thy servants and thy people, whom thou hast redeemed by thy great power, and by thy strong hand.

¹¹O Lord, I beseech thee, let now thine ear be attentive to the prayer of thy servant, and to the prayer of thy servants, who desire to fear thy name: and prosper, I pray thee, thy servant this day, and grant him mercy in the sight of this man. For I was the king's cupbearer.

Nehemiah 1

New King James Version

Nehemiah Prays for His People

1 The words of ^(A)Nehemiah the son of Hachaliah.

It came to pass in the month of Chislev, in the ^(B)twentieth year, as I was in ^(C)Shushan^[a] the ^[b]citadel, ²that ^(D)Hanani one of my brethren came with men from Judah; and I asked them concerning the Jews who had escaped, who had survived the captivity, and concerning Jerusalem. ³And they said to me, “The survivors who are left from the captivity in the ^(E)province are there in great distress and ^(F)reproach. ^(G)The wall of Jerusalem ^(H)is also broken down, and its gates are burned with fire.”

⁴So it was, when I heard these words, that I sat down and wept, and mourned for many days; I was fasting and praying before the God of heaven.

⁵And I said: “I pray, ^(I)Lord God of heaven, O great and ^(J)awesome God, ^(K)You who keep Your covenant and mercy with those who love ^[c]You and observe ^[d]Your commandments, ⁶please let Your ear be attentive and ^(L)Your eyes open, that You may hear the prayer of Your servant which I pray before You now, day and night, for the children of Israel Your servants, and ^(M)confess the sins of the children of Israel which we have sinned against You. Both my father’s house and I have sinned. ⁷^(N)We have acted very corruptly against You, and have ^(O)not kept the commandments, the statutes, nor the ordinances which You commanded Your servant Moses. ⁸Remember, I pray, the word that You commanded Your servant Moses, saying, ^(P)‘If you ^[e]are unfaithful, I will scatter you among the nations; ⁹^(Q)but if you return to Me, and keep My commandments and do them, ^(R)though some of you were cast out to the farthest part of the heavens, yet I will gather them from there, and bring them to the place which I have chosen as a dwelling for My name.’ ¹⁰^(S)Now these are Your servants and Your people, whom You have redeemed by Your great power, and by Your strong hand. ¹¹O Lord, I pray, please ^(T)let Your ear be attentive to the prayer of Your servant, and to the prayer of Your servants who ^(U)desire to fear Your name; and let Your servant prosper this day, I pray, and grant him mercy in the sight of this man.”