Den gudfruktige ska vila i frid

57 De rättfärdiga går under, de gudfruktiga dör tidigt och ingen tycks undra varför. Ingen tycks förstå att de när de dött besparas en massa olycka,

² för de gudfruktiga som dör ska vila i frid.

³ Men kom hit alla ni som är söner till häxor och barn till äktenskapsbrytare och prostituerade!

⁴ Vem är det ni gör er lustiga över genom att räcka ut tungan och göra grimaser?

⁵ Ni är barn till syndare och lögnare! Ni tillber era avgudar med sådan iver i skuggan under vart och vartannat träd, och ni bär fram era egna barn som människooffer nere i dalarnas bergsklyftor.

⁶ Era gudar är stenar i dalarna. Ni tillber dem, och de kommer också att bli ert arv, inte jag! Skulle detta göra mig glad?

^7-8 Nej, ni har begått äktenskapsbrott uppe på bergen, där ni tillber avgudabilder. Ni har övergett mig. Bakom stängda dörrar sätter ni upp dessa avskyvärda bilder och tillber dem. Det är otrohet, för ni ger er kärlek till avgudar i stället för till mig.

⁹ Ni har gett väldoftande parfymer och underbar rökelse som gåva åt Molok. Ni har rest långt bort, ända till dödsriket, för att få tag i nya gudar att älska.

¹⁰ Ni gav inte upp, trots att ni blev trötta av allt ert sökande. Nej, ni fattade nytt mod och fortsatte.

¹¹ Varför var ni mera rädda för dem än för mig? Hur kom det sig att ni inte för ett ögonblick tänkte på mig? Är det för att jag varit alltför mild, som ni inte har respekt för mig?

¹² Så kommer ni med er 'rättfärdighet' och era 'goda gärningar'! I detta finns inget som kan rädda er.

¹³ Låt oss se om alla dessa avgudar kan hjälpa er när ni ropar till dem! De är ju så svaga att vinden kan blåsa bort dem! De kan falla omkull bara man andas på dem. Men den som tror på mig ska få ärva landet och bo på mitt heliga berg.

¹⁴ En order ska utgå: Bygg en väg! Röj undan klippblock och stenar! Ta bort alla hinder i mitt folks väg när det kommer tillbaka från sin landsflykt.

¹⁵ Den höge och upphöjde som är evig, den Helige, säger: Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som har förkrossade och ödmjuka sinnen. Jag förnyar de ödmjuka och ger nytt mod åt dem som har ångerfyllda hjärtan,

¹⁶ för jag ska inte strida mot er för evigt och inte heller alltid visa min vrede. Om jag gjorde det, skulle hela mänskligheten förgås, alla skulle tappa andan av förskräckelse!

¹⁷ Jag var vred och straffade dessa giriga människor, men de fortsatte att synda och gjorde allt ont som de längtade efter djupt i sitt inre.

¹⁸ Jag har sett vad de har gjort, men jag ska ändå hela dem! Jag ska leda och trösta dem och hjälpa dem när de sörjer och bekänner sina synder.

¹⁹ Frid låter jag komma över dem, både nära och fjärran. Jag ska hela dem alla!

²⁰ Men de som fortfarande förkastar mig är som ett upprört hav, aldrig stilla och alltid i färd med att kasta upp dy och smuts på land.

²¹ För sådana finns ingen frid.