Езек 34
Священное Писание (Восточный перевод), версия с «Аллахом»
Пастухи и овцы
34 Было ко мне слово Вечного:
2 – Смертный, пророчествуй пастухам Исраила. Пророчествуй и скажи им: Так говорит Владыка Вечный: «Горе пастухам Исраила, которые заботятся о самих себе! Разве не об отаре должны заботиться пастухи? 3 Вы едите жир, одеваетесь в шерсть и режете отборных животных, но об отаре не заботитесь. 4 Вы не укрепляли слабых, не лечили больных и не перевязывали израненных. Вы не приводили назад заблудившихся и не искали пропавших. Вы обходились с ними грубо и жестоко. 5 И они разбежались без пастуха, а рассеявшись, стали пищей диким зверям. 6 Мои овцы скитались по горам и высоким холмам. Они были рассеяны по всей земле, и никто не искал их, не старался найти.
7 Поэтому, пастухи, слушайте слово Вечного: 8 Верно, как и то, что Я живу, – возвещает Владыка Вечный, – за то, что у Моей отары не было пастуха, так, что она превратилась в добычу, стала пищей для диких зверей, и за то, что Мои пастухи не разыскивали Мою отару, но заботились лишь о самих себе, а не об отаре, – 9 за это, пастухи, слушайте слово Вечного; 10 так говорит Владыка Вечный: Я – враг этим пастухам, и потребую с них ответа за Мою отару. Я не позволю им больше пасти овец, чтобы они не заботились впредь только о себе. Я спасу Мою отару из их голодных челюстей. Она не будет больше им пищей.
11 Ведь так говорит Владыка Вечный: Я Сам буду искать Моих овец и смотреть за ними. 12 Как пастух присматривает за рассеянной отарой, когда она с ним, так и Я буду смотреть за Моими овцами. Я выведу их из всех мест, по которым они рассеялись в облачный и ненастный день. 13 Я спасу их от народов, соберу из стран и приведу в их собственную землю. Я буду пасти их на горах Исраила, в лощинах и во всех селениях страны. 14 Я буду водить их на хорошие пастбища; горные вершины Исраила будут их выгоном. Они будут отдыхать там на хорошем выгоне и пастись на богатых пастбищах в горах Исраила. 15 Я Сам буду пасти Моих овец и останавливать их для отдыха, – возвещает Владыка Вечный. – 16 Я буду искать пропавших и приводить назад заблудившихся. Я буду перевязывать израненных и укреплять слабых, а разжиревших и крепких истреблять. Я буду пасти отару по справедливости.
17 Тебе, Моя отара, так говорит Владыка Вечный: Я буду судить между овцами и между баранами и козлами. 18 Разве мало вам пастись на хорошем пастбище? Зачем вы вытаптываете ногами остальное? Разве мало вам пить чистую воду? Зачем вы мутите ногами оставшуюся? 19 Неужели Моя отара будет пастись там, где вы топтали, и пить там, где вы замутили воду?
20 Поэтому так говорит им Владыка Вечный: Смотрите, Я Сам буду судить между жирными и худыми овцами. 21 Так как вы толкаетесь боками и плечами, бодая слабых овец рогами, пока не прогоните, 22 Я спасу Мою отару, и она больше не будет добычей. Я буду судить между овцами. 23 Я поставлю над ними одного пастуха, Моего раба Давуда[a], и он будет пасти их: он будет пасти их и будет их пастухом. 24 Я, Вечный, буду их Богом, а Мой раб Давуд будет среди них вождём. Так сказал Я, Вечный.
25 Я заключу с ним соглашение мира и прогоню из этой земли хищных зверей, чтобы овцы могли безопасно жить в диких местах и спать в лесу. 26 Я благословлю их и окрестности Моей храмовой горы.[b] Я буду вовремя посылать дождь – это будут дожди благословения. 27 Деревья в поле будут приносить плоды, и земля будет приносить урожай; народ будет в безопасности на своей земле. Они узнают, что Я – Вечный, когда Я сломаю запоры их ярма и спасу их из рук поработителей. 28 Впредь народы не будут грабить их, а дикие звери не будут их пожирать. Они будут жить в безопасности, и никто не будет их устрашать. 29 Я дам им землю, которая прославится плодородием, и они не будут больше умирать от голода в стране и терпеть оскорбления от народов. 30 Они узнают, что Я, Вечный, их Бог, – с ними, а они, исраильтяне, – Мой народ, – возвещает Владыка Вечный. – 31 Вы – Мои овцы, овцы Моего пастбища – это народ, а Я – ваш Бог», – возвещает Владыка Вечный.
Ezekiel 34
King James Version
34 And the word of the Lord came unto me, saying,
2 Son of man, prophesy against the shepherds of Israel, prophesy, and say unto them, Thus saith the Lord God unto the shepherds; Woe be to the shepherds of Israel that do feed themselves! should not the shepherds feed the flocks?
3 Ye eat the fat, and ye clothe you with the wool, ye kill them that are fed: but ye feed not the flock.
4 The diseased have ye not strengthened, neither have ye healed that which was sick, neither have ye bound up that which was broken, neither have ye brought again that which was driven away, neither have ye sought that which was lost; but with force and with cruelty have ye ruled them.
5 And they were scattered, because there is no shepherd: and they became meat to all the beasts of the field, when they were scattered.
6 My sheep wandered through all the mountains, and upon every high hill: yea, my flock was scattered upon all the face of the earth, and none did search or seek after them.
7 Therefore, ye shepherds, hear the word of the Lord;
8 As I live, saith the Lord God, surely because my flock became a prey, and my flock became meat to every beast of the field, because there was no shepherd, neither did my shepherds search for my flock, but the shepherds fed themselves, and fed not my flock;
9 Therefore, O ye shepherds, hear the word of the Lord;
10 Thus saith the Lord God; Behold, I am against the shepherds; and I will require my flock at their hand, and cause them to cease from feeding the flock; neither shall the shepherds feed themselves any more; for I will deliver my flock from their mouth, that they may not be meat for them.
11 For thus saith the Lord God; Behold, I, even I, will both search my sheep, and seek them out.
12 As a shepherd seeketh out his flock in the day that he is among his sheep that are scattered; so will I seek out my sheep, and will deliver them out of all places where they have been scattered in the cloudy and dark day.
13 And I will bring them out from the people, and gather them from the countries, and will bring them to their own land, and feed them upon the mountains of Israel by the rivers, and in all the inhabited places of the country.
14 I will feed them in a good pasture, and upon the high mountains of Israel shall their fold be: there shall they lie in a good fold, and in a fat pasture shall they feed upon the mountains of Israel.
15 I will feed my flock, and I will cause them to lie down, saith the Lord God.
16 I will seek that which was lost, and bring again that which was driven away, and will bind up that which was broken, and will strengthen that which was sick: but I will destroy the fat and the strong; I will feed them with judgment.
17 And as for you, O my flock, thus saith the Lord God; Behold, I judge between cattle and cattle, between the rams and the he goats.
18 Seemeth it a small thing unto you to have eaten up the good pasture, but ye must tread down with your feet the residue of your pastures? and to have drunk of the deep waters, but ye must foul the residue with your feet?
19 And as for my flock, they eat that which ye have trodden with your feet; and they drink that which ye have fouled with your feet.
20 Therefore thus saith the Lord God unto them; Behold, I, even I, will judge between the fat cattle and between the lean cattle.
21 Because ye have thrust with side and with shoulder, and pushed all the diseased with your horns, till ye have scattered them abroad;
22 Therefore will I save my flock, and they shall no more be a prey; and I will judge between cattle and cattle.
23 And I will set up one shepherd over them, and he shall feed them, even my servant David; he shall feed them, and he shall be their shepherd.
24 And I the Lord will be their God, and my servant David a prince among them; I the Lord have spoken it.
25 And I will make with them a covenant of peace, and will cause the evil beasts to cease out of the land: and they shall dwell safely in the wilderness, and sleep in the woods.
26 And I will make them and the places round about my hill a blessing; and I will cause the shower to come down in his season; there shall be showers of blessing.
27 And the tree of the field shall yield her fruit, and the earth shall yield her increase, and they shall be safe in their land, and shall know that I am the Lord, when I have broken the bands of their yoke, and delivered them out of the hand of those that served themselves of them.
28 And they shall no more be a prey to the heathen, neither shall the beast of the land devour them; but they shall dwell safely, and none shall make them afraid.
29 And I will raise up for them a plant of renown, and they shall be no more consumed with hunger in the land, neither bear the shame of the heathen any more.
30 Thus shall they know that I the Lord their God am with them, and that they, even the house of Israel, are my people, saith the Lord God.
31 And ye my flock, the flock of my pasture, are men, and I am your God, saith the Lord God.
Ezekiel 34
English Standard Version
Prophecy Against the Shepherds of Israel
34 The word of the Lord came to me: 2 (A)“Son of man, prophesy against the shepherds of Israel; prophesy, and say to them, even to the shepherds, Thus says the Lord God: (B)Ah, shepherds of Israel (C)who have been feeding yourselves! (D)Should not shepherds feed the sheep? 3 (E)You eat the fat, you clothe yourselves with the wool, (F)you slaughter the fat ones, but you do not feed the sheep. 4 (G)The weak you have not strengthened, the sick you have not healed, (H)the injured you have not bound up, (I)the strayed you have not brought back, (J)the lost you have not sought, and with force and (K)harshness you have ruled them. 5 (L)So they were scattered, because there was no shepherd, and (M)they became food for all the wild beasts. My sheep were scattered; 6 they wandered over all the mountains and on every high hill. My sheep were scattered over all the face of the earth, (N)with none to search or seek for them.
7 “Therefore, you shepherds, hear the word of the Lord: 8 (O)As I live, declares the Lord God, surely because (P)my sheep have become a prey, and my sheep have become food for all the wild beasts, since there was no shepherd, and because my shepherds have not searched for my sheep, but the shepherds have fed themselves, and have not fed my sheep, 9 therefore, you shepherds, hear the word of the Lord: 10 Thus says the Lord God, (Q)Behold, I am against the shepherds, and (R)I will require my sheep at their hand and (S)put a stop to their feeding the sheep. (T)No longer shall the shepherds feed themselves. (U)I will rescue my sheep from their mouths, that they may not be food for them.
The Lord God Will Seek Them Out
11 “For thus says the Lord God: (V)Behold, I, I (W)myself will search for my sheep and will seek them out. 12 As a shepherd seeks out his flock when he is among his sheep that have been scattered, so will I seek out my sheep, and I will rescue them from all places where they have been scattered on (X)a day of clouds and (Y)thick darkness. 13 And I will bring them out from the peoples (Z)and gather them from the countries, and will bring them into their own land. And I will feed them on (AA)the mountains of Israel, by the ravines, and in all the inhabited places of the country. 14 (AB)I will feed them with good pasture, and on the mountain heights of Israel shall be their grazing land. (AC)There they shall lie down in good grazing land, and on rich pasture they shall feed on the mountains of Israel. 15 (AD)I myself will be the shepherd of my sheep, (AE)and I myself will make them lie down, declares the Lord God. 16 (AF)I will seek the lost, (AG)and I will bring back the strayed, and I will bind up the injured, and I will strengthen the weak, and (AH)the fat and the strong I will destroy.[a] I will feed them in justice.
17 “As for you, my flock, thus says the Lord God: (AI)Behold, I judge between sheep and sheep, between rams and (AJ)male goats. 18 Is it not enough for you to feed on the good pasture, that you must tread down with your feet the rest of your pasture; and to drink of (AK)clear water, that you must muddy the rest of the water with your feet? 19 And must my sheep eat what you have trodden with your feet, and drink what you have muddied with your feet?
20 “Therefore, thus says the Lord God to them: Behold, I, I myself will judge between the fat sheep and the lean sheep. 21 Because you push with side and shoulder, and (AL)thrust at all the (AM)weak with your horns, till you have scattered them abroad, 22 I will rescue[b] my flock; (AN)they shall no longer be a prey. And I will judge between sheep and sheep. 23 And (AO)I will set up over them one shepherd, (AP)my servant David, and he shall feed them: he shall feed them and be their shepherd. 24 And (AQ)I, the Lord, will be their God, and my servant David shall be prince among them. (AR)I am the Lord; I have spoken.
The Lord's Covenant of Peace
25 (AS)“I will make with them a covenant of peace and (AT)banish wild beasts from the land, (AU)so that they may dwell securely in the wilderness and sleep in the woods. 26 And I will make them and the places all around my hill (AV)a blessing, and (AW)I will send down the showers in their season; they shall be (AX)showers of blessing. 27 (AY)And the trees of the field shall yield their fruit, and the earth shall yield its increase, (AZ)and they shall be secure in their land. And (BA)they shall know that I am the Lord, when (BB)I break the bars of their yoke, and (BC)deliver them from the hand of those who enslaved them. 28 (BD)They shall no more be a prey to the nations, (BE)nor shall the beasts of the land devour them. (BF)They shall dwell securely, and none shall make them afraid. 29 And I will provide for them (BG)a renowned place for planting so that (BH)they shall no more be consumed with hunger in the land, and no longer (BI)suffer the reproach of the nations. 30 And they shall know that (BJ)I am the Lord their God with them, and that they, the house of Israel, are my people, declares the Lord God. 31 And you are my sheep, (BK)human sheep of my pasture, and I am your God, declares the Lord God.”
Footnotes
- Ezekiel 34:16 Septuagint, Syriac, Vulgate I will watch over
- Ezekiel 34:22 Or save
Hesekiel 34
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Israel är Guds hjord
34 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, profetera mot Israels herdar, alla dessa ledare, och säg så här till dem: Herren Gud säger till er: Ve er, ni herdar som bara bryr er om ert eget. Ska inte herdar se till att fåren får att äta?
3 Ni äter upp det bästa själva och av ullen gör ni de finaste kläder, medan ni låter er hjord svälta.
4 Ni har inte tagit hand om de svaga, vårdat de sjuka eller förbundit de sårade och inte heller gått ut för att söka upp dem som sprungit bort och kommit vilse. I stället har ni härskat över dem med makt och grymhet.
5 Därför skingrades de och blev utan herde. De har blivit ett lätt byte för alla rovdjur.
6 Mina får strövade genom bergsbygder och över höjder överallt på jorden, men ingen letade efter dem eller var bekymrad för deras skull.
7 Därför ska ni lyssna till de här orden från Herren, ni herdar:
8 Så sant jag lever, säger Herren Gud, övergav ni min hjord och utlämnade fåren till att bli anfallna och dödade. Ni är inga goda herdar, för ni letade inte reda på dem. Ni åt själva och lät dem svälta.
9-10 Därför kommer jag att göra er ansvariga för det som händer min hjord. Jag ska ta ifrån er möjligheten att föda er själva på hjordens bekostnad.
11 Herren Gud säger: Jag kommer att söka efter mina får tills jag finner dem.
12 Jag är en god herde och håller reda på mina får. Jag ska rädda dem och föra dem tillbaka hem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag.
13 Jag ska leda dem tillbaka till deras rätta hem från alla de folk och länder där de befunnit sig. Ja, jag ska leda dem tillbaka till deras eget land, Israel, och ge dem bete på Israels berg och vid floderna, där landet är bördigt och gott.
14 Jag kommer att ge dem fint bete på Israels höjder. Där ska de få ligga i lugn och ro och äta av frodig grönska.
15-16 Jag själv ska vara en herde för mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren Gud. Jag ska söka upp alla som gått vilse och föra dem tillbaka hem i trygghet. Jag ska förbinda det som är brutet och bota de sjuka. Men de starka som utnyttjat er och levt väl på er bekostnad ska jag utrota.
17 Beträffande dig, mitt folk, du min hjord, säger Herren Gud: Jag ska döma varje får i min hjord och varje bagge och get.
18 Några av er behåller inte bara de bästa betesmarkerna för sig själva utan trampar också ner de övriga? Ni dricker först av det friska vattnet och grumlar det med era fötter för de andra!
19 Allt som återstår för resten av min hjord är det som ni redan har trampat ner.
20 Därför säger Herren Gud: Jag ska verkligen döma mellan de feta och de magra fåren.
21 Jag ska döma dem som knuffar och tränger min sjuka och hungriga hjord tills den är helt förskingrad.
22 Därför kommer jag själv att rädda min hjord. Den ska inte längre bli stångad och riven. Jag ska lägga märke till vilka som är feta och vilka som är magra, och varför det är på det sättet.
23 Jag ska sätta en herde över mitt folk, min tjänare David. Han ska ge dem bete och vara en god herde för dem.
24 Jag, Herren, ska också vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland mitt folk. Jag, Herren, har talat detta.
25 Jag ska ingå ett fredsfördrag med dem och driva ut alla farliga djur ur landet, så att mitt folk tryggt ska kunna slå läger även på ödsliga platser och sova tryggt i skogarna.
26 Jag ska göra mitt folk och deras land runt mitt berg till en välsignelse. Det ska komma skurar, ja, skurar av välsignelse, för jag ska inte hålla tillbaka regnet utan sända det i rätt tid.
27 Deras fruktträd och åkrar ska ge rikliga skördar, och alla ska leva i trygghet. När jag har brutit sönder deras ok och befriat dem från de män som hållit dem fångna och dragit nytta av dem ska de förstå att jag är Herren.
28 Andra folk ska inte längre besegra dem, och vilda djur ska inte heller anfalla dem. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.
29 Jag ska låta landet bli känt för sina skördar, så att mitt folk aldrig mer behöver hungra eller bli föraktat av hedniska folk.
30 På så sätt ska de lära sig att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels folk, är mitt folk, säger Herren Gud.
31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är mitt folk och jag är er Gud, säger Herren.
Central Asian Russian Scriptures (CARSA)
Священное Писание, Восточный Перевод
Copyright © 2003, 2009, 2013 by IMB-ERTP and Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica