Бытие 24
New Russian Translation
Исаак и Ревекка
24 Авраам был уже стар, в преклонных годах, и Господь благословил его во всем. 2 Авраам сказал старшему[a] слуге в своем доме, который распоряжался всем, что у него было:
– Положи руку мне под бедро[b] 3 и поклянись мне Господом, Богом неба и Богом земли, что ты не возьмешь моему сыну жены из дочерей хананеев, среди которых я живу, 4 но пойдешь ко мне на родину, к моей родне, и там возьмешь жену для моего сына Исаака.
5 Слуга спросил его:
– Что, если та женщина не захочет идти со мной сюда, в эту землю? Что мне тогда делать, возвратить твоего сына в ту страну, откуда ты пришел?
6 Авраам ответил:
– Ни в коем случае не возвращай туда моего сына. 7 Господь, Бог неба, Который вывел меня из дома отца и из моей родной земли, Который говорил со мной и поклялся мне, сказав: «Я отдам эту землю твоему семени», Он пошлет Своего Ангела перед тобой, чтобы ты смог взять оттуда жену для моего сына. 8 Если женщина не захочет идти с тобой, то ты будешь свободен от этой клятвы. Но не возвращай туда моего сына. 9 Слуга положил руку под бедро своего господина Авраама и поклялся ему.
10 Потом слуга взял десять верблюдов своего господина и, нагрузив их лучшими подарками от него, отправился в путь. Он пошел в Арам-Нахараим[c], держа путь к городу, где жил Нахор. 11 Он опустил верблюдов на колени у источника за пределами города; это было под вечер, когда женщины приходят за водой.
12 Он сказал:
– О Господи, Бог моего господина Авраама! Дай мне сегодня успех и яви милость моему господину Аврааму. 13 Вот, я стою у источника, и дочери горожан идут за водой. 14 Пусть будет так. Если я скажу девушке: «Пожалуйста, опусти кувшин с плеча, чтобы мне напиться», а она ответит: «Пей, а я напою и твоих верблюдов», то ее Ты и назначил для слуги Твоего Исаака. Так я узнаю, что Ты явил милость моему господину.
15 Еще он не кончил молиться, как Ревекка, дочь Бетуила, сына Милки, жены Авраамова брата Нахора, вышла к источнику с кувшином на плече. 16 Она была очень красивая девушка, девственница, которая еще не была с мужчиной. Она спустилась к источнику, наполнила кувшин и пошла обратно.
17 Слуга поспешил ей навстречу и сказал:
– Пожалуйста, дай мне немного воды из твоего кувшина.
18 – Пей, господин мой, – сказала она и, быстро опустив кувшин на руки, дала ему напиться.
19 Когда он напился вдоволь, она сказала:
– Я начерпаю воды и для твоих верблюдов, пока они не напьются.
20 Она быстро вылила воду из кувшина в поилку, побежала обратно к источнику зачерпнуть еще воды и начерпала для всех его верблюдов. 21 Он молча наблюдал за ней, пытаясь понять, даровал ли Господь успех его путешествию.
22 Когда верблюды напились, тот человек вынул золотую серьгу для носа, весом в беку[d], и два золотых браслета, весом в десять шекелей[e], 23 и спросил:
– Скажи мне, чья ты дочь? Нет ли у твоего отца в доме комнаты, чтобы нам переночевать?
24 Она ответила ему:
– Я дочь Бетуила, сына Милки, которого она родила Нахору.
25 И добавила:
– У нас вдоволь и соломы, и корма, и есть комната для ночлега.
26 Тогда он склонился и восславил Господа, 27 сказав:
– Хвала Господу, Богу моего господина Авраама, Который не оставил без Своей милости и верности моего господина, потому что Господь привел меня прямо в дом к родне моего господина.
28 Девушка побежала и рассказала обо всем в доме матери. 29 У Ревекки был брат по имени Лаван, и он поспешил к тому человеку у источника. 30 Как только он увидел серьгу для носа и браслеты на руках у сестры и услышал рассказ Ревекки о том, что сказал ей тот человек, он пошел к нему, а тот так и стоял с верблюдами у источника.
31 – Пойдем к нам, благословенный Господом, – сказал Лаван. – Почему ты стоишь здесь снаружи? Я приготовил дом и место для верблюдов.
32 Тот человек вошел в дом, и верблюды были расседланы. Верблюдам принесли соломы и корма, а для него и его людей принесли воды, чтобы вымыть ноги. 33 Перед ним поставили еду, но он сказал:
– Я не стану есть, пока не расскажу о моем поручении.
– Рассказывай, – ответил Лаван.
34 Он сказал:
– Я – слуга Авраама. 35 Господь щедро благословил моего господина, и он стал богат. Он дал ему мелкий и крупный скот, серебро и золото, слуг и служанок, верблюдов и ослов. 36 Жена моего господина Сарра родила ему сына в старости, и он завещал ему все, что у него есть. 37 Мой господин велел мне поклясться и сказал: «Не бери жены для моего сына из дочерей хананеев, в чьей земле я живу, 38 но пойди к семье моего отца, к моей родне, и оттуда возьми жену для моего сына». 39 Я спросил моего господина: «А что, если та женщина не пойдет со мной?» 40 Он ответил: «Господь, перед лицом Которого я хожу, пошлет с тобой Своего Ангела и дарует успех твоему путешествию, чтобы ты взял жену для моего сына из моей родни и из семьи моего отца. 41 Только тогда ты будешь свободен от этой клятвы, когда побываешь в доме моего отца, и если они откажут отдать ее тебе, тогда ты будешь свободен от клятвы». 42 Когда я сегодня пришел к источнику, я сказал: «О Господи, Бог моего господина Авраама, если бы Ты только даровал успех поручению, с которым я послан! 43 Вот я стою у источника: если девушка выйдет начерпать воды, и я скажу ей: „Пожалуйста, дай мне попить воды из твоего кувшина“, 44 и если она скажет мне: „Пей, а я начерпаю воды и твоим верблюдам“, то значит, ее-то Господь и назначил для сына моего господина». 45 Еще я не закончил молиться в сердце своем, когда вышла Ревекка с кувшином на плече. Она спустилась к источнику и зачерпнула воды, и я сказал ей: «Пожалуйста, дай мне напиться». 46 Она быстро спустила кувшин с плеча и сказала: «Пей, а я напою и твоих верблюдов». И я напился воды, а она напоила верблюдов. 47 Я спросил ее: «Чья ты дочь?» Она сказала: «Дочь Бетуила, сына Нахора, которого родила ему Милка». Тогда я дал ей серьгу для носа и браслеты на руки 48 и склонился и восславил Господа. Я восхвалил Господа, Бога моего господина Авраама, Который верной дорогой привел меня, чтобы взять внучку брата моего господина в жены его сыну. 49 Итак, если вы окажете милость и верность моему господину, так и скажите мне, а если нет, тоже скажите мне, чтобы я знал, что мне делать.
50 Лаван и Бетуил ответили:
– Это дело от Господа; не нам говорить тебе да или нет. 51 Вот Ревекка пред тобой; забирай ее и иди, и пусть она станет женой сына твоего господина, как определил Господь.
52 Услышав эти слова, Авраамов слуга склонился перед Господом до земли. 53 Потом он вынул наряды, а также золотые и серебряные украшения и подарил их Ревекке; ее брату и матери он также дал дорогие подарки. 54 И он, и люди, что были с ним, ели, пили и остались ночевать. Когда на другое утро они поднялись, он сказал:
– Отпустите меня, я хочу отправиться в путь к моему господину.
55 Но ее брат и мать ответили:
– Пусть девушка останется с нами еще хотя бы десять дней; потом можешь[f] идти.
56 Но он сказал:
– Не задерживайте меня, раз Господь даровал успех моему поручению. Отпустите меня в путь, чтобы мне вернуться к моему господину.
57 Они сказали:
– Позовем девушку и спросим ее.
58 Они позвали Ревекку и спросили:
– Пойдешь с этим человеком?
– Пойду, – ответила она.
59 И они отправили в путь свою сестру Ревекку вместе с ее кормилицей, слугой Авраама и его людьми. 60 Они благословили Ревекку и сказали:
– Сестра наша, да будут потомки твои
исчисляться тысячами тысяч;
да овладеет потомство твое
вратами своих врагов.
61 Ревекка и ее служанки собрались, сели на верблюдов и отправились за тем человеком. Так слуга взял Ревекку и отправился в путь.
62 Исаак вернулся из Беэр-лахай-рои – он жил в Негеве, – 63 и вот, вечером он вышел в поле[g], и поднял взгляд и увидел, что идут верблюды. 64 Ревекка тоже подняла взгляд и увидела Исаака; она спустилась с верблюда 65 и спросила слугу:
– Кто этот человек в поле, что идет нам навстречу?
– Это мой господин, – ответил слуга.
Тогда она взяла покрывало и набросила на себя. 66 Слуга рассказал Исааку обо всем, что он сделал. 67 Исаак ввел Ревекку в шатер своей матери Сарры и взял ее в жены. Она стала его женой, и он полюбил ее; и так Исаак утешился после смерти матери.
1 Mosebok 24
Svenska Folkbibeln
Rebecka blir Isaks hustru
24 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt. 2 Då sade Abraham till den äldste tjänaren i sitt hus, den som hade ansvar för allt Abraham ägde: "Lägg din hand under min höft. 3 Jag binder dig med en ed vid Herren, himmelens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, 4 utan att du går till mitt land och till min släkt och där tar en hustru åt min son Isak." 5 Tjänaren sade till honom: "Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?" 6 Abraham svarade honom: "Se till att du inte för min son tillbaka dit. 7 Herren, himmelens Gud, som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: 'Åt dina efterkommande skall jag ge detta land', han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. 8 Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!" 9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.
10 Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler och begav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut för att hämta vatten. 12 Och han bad: " Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Den flicka som jag ber: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och som svarar: Drick! Dina kameler skall jag också ge vatten, låt henne vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt skall jag veta att du har visat godhet mot min herre."
15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som ingen man hade kommit nära.[a] Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.
17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka." 18 Hon svarade: "Drick, min herre" och tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag skall ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka." 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.
21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar, 23 och han frågade: "Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?" 24 Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som hon födde åt Nahor." 25 Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder. Vi har också plats så att du kan stanna över natten." 26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: "Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt." 28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.
29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna." 32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"
34 Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger. 37 Nu har min herre bundit mig vid ed och sagt: Du får inte åt min son ta en hustru bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du skall gå till min fars hus och till min släkt och där hämta en hustru åt min son. 39 Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig? 40 Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, skall sända sin ängel med dig och göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden - om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig. 42 Så kom jag i dag till källan och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du ändå ville låta den resa jag företagit mig bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du. Också åt dina kameler skall jag ösa upp vatten, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son. 45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag skall också ge dina kameler vatten. Då drack jag, och hon gav också kamelerna vatten. 47 Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster."
50 Då sade Laban och Betuel: "Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka framför dig. Tag henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt." 52 När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten. Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre." 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara." 56 Men han svarade dem: "Uppehåll mig inte, när nu Herren har gjort min resa framgångsrik. Låt mig fara. Jag vill resa hem till min herre." 57 Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv." 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja". 59 Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma fara tillsammans med Abrahams tjänare och hans män. 60 Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
"Av dig, vår syster, skall komma
tusen gånger tiotusen,
och din avkomma skall inta
sina fienders portar!"
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och for sin väg.
62 Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, ty han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och grubblade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
Footnotes
- 1 Mosebok 24:16 kommit nära Ordagrant: "känt".
Génesis 24
Nueva Biblia de las Américas
Abraham busca esposa para Isaac
24 Abraham era viejo(A), entrado en años[a]; y el Señor había bendecido a Abraham en todo(B). 2 Y Abraham dijo a su siervo, el más viejo de su casa, que era mayordomo de todo lo que poseía(C): «Te ruego que pongas tu mano debajo de mi muslo(D), 3 y te haré jurar por el Señor, Dios de los cielos y Dios de la tierra(E), que no tomarás mujer para mi hijo(F) de las hijas de los cananeos(G), entre los cuales yo habito, 4 sino que irás a mi tierra y a mis parientes(H), y tomarás mujer para mi hijo Isaac».
5 Y el siervo le dijo: «Tal vez la mujer no quiera seguirme a esta tierra. ¿Debo volver y llevar a su hijo a la tierra de donde usted vino?». 6 «De ningún modo debes llevar allá a mi hijo(I)», le respondió Abraham. 7 «El Señor, Dios de los cielos(J), que me tomó de la casa de mi padre y de la tierra donde nací, y que me habló y me juró, diciendo: “A tu descendencia[b] daré esta tierra(K)”, Él mandará Su ángel delante de ti(L), y tomarás de allí mujer para mi hijo. 8 Si la mujer no quiere seguirte, quedarás libre de este mi juramento(M). Solo que no lleves allá a mi hijo(N)».
9 El siervo puso la mano debajo del muslo de Abraham su señor(O), y le juró sobre este asunto.
Rebeca es escogida
10 Entonces el siervo tomó diez camellos de entre los camellos de su señor, y partió con toda clase de bienes de su señor en su mano(P); se levantó y fue a Mesopotamia[c](Q), a la ciudad de Nacor. 11 El siervo hizo que se arrodillaran los camellos fuera de la ciudad, junto al pozo de agua(R), al atardecer, a la hora en que las mujeres salen por agua(S), 12 y dijo: «Oh Señor, Dios de mi señor Abraham(T), te ruego que me des éxito[d] hoy(U), y que tengas misericordia de mi señor Abraham. 13 Yo estoy de pie aquí junto a la fuente de agua(V), y las hijas de los hombres de la ciudad salen para sacar agua. 14 Que sea la joven a quien yo diga: “Por favor, baje su cántaro para que yo beba”, y que responda: “Beba, y también daré de beber a sus camellos”, la que Tú has designado para Tu siervo Isaac. Por ello sabré que has mostrado misericordia a mi señor».
15 Y sucedió que antes de haber terminado de hablar, Rebeca(W), hija de[e] Betuel, hijo de Milca(X), mujer de Nacor(Y), hermano de Abraham, salió con el cántaro sobre su hombro. 16 La joven era muy hermosa(Z), virgen, ningún hombre la había conocido. Bajó ella a la fuente, llenó su cántaro y subió.
17 Entonces el siervo corrió a su encuentro, y le dijo: «Le ruego que me dé a beber un poco de agua de su cántaro(AA)». 18 «Beba(AB), señor mío», le dijo ella. Y enseguida bajó el cántaro a su mano, y le dio de beber. 19 Cuando había terminado de darle de beber, dijo: «Sacaré también para sus camellos(AC) hasta que hayan terminado de beber».
20 Rápidamente vació el cántaro en el abrevadero, y corrió otra vez a la fuente para sacar agua, y sacó para todos sus camellos. 21 Entretanto el hombre la observaba en silencio[f], para saber si el Señor había dado éxito o no(AD) a su viaje.
22 Cuando los camellos habían terminado de beber, el hombre tomó un anillo de oro que pesaba medio siclo[g] (5.7 gramos), y dos brazaletes[h] que pesaban diez siclos (114 gramos) de oro(AE). 23 Y le preguntó: «¿De quién es hija? Dígame, le ruego, ¿hay en la casa de su padre lugar para hospedarnos?». 24 Ella le respondió: «Soy hija de Betuel, el hijo que Milca dio a Nacor(AF)». 25 También le dijo: «Tenemos suficiente paja y forraje, y lugar para hospedarse».
26 Entonces el hombre se postró y adoró al Señor(AG), 27 y dijo: «Bendito sea el Señor, Dios de mi señor Abraham(AH), que no ha dejado de mostrar Su misericordia y Su fidelidad(AI) hacia mi señor. El Señor me ha guiado(AJ) en el camino a la casa de los hermanos de mi señor».
Rebeca confirma su elección
28 La joven corrió y contó estas cosas a los de la casa de su madre(AK). 29 Rebeca tenía un hermano que se llamaba Labán(AL), y Labán salió corriendo hacia el hombre a la fuente. 30 Cuando Labán vio el anillo y los brazaletes en las manos de su hermana, y oyó las palabras de su hermana Rebeca, que le contó: «Esto es lo que el hombre me dijo[i]», Labán fue al hombre, que estaba con los camellos junto a la fuente,
31 y le dijo: «Entra(AM), bendito del Señor(AN). ¿Por qué estás afuera? Yo he preparado la casa(AO) y un lugar para los camellos». 32 Entonces el hombre entró en la casa, y Labán descargó los camellos y les dio[j] paja y forraje, y trajo agua para que se lavaran los pies(AP), él y los hombres que estaban con él. 33 Pero cuando la comida fue puesta delante de él para que comiera, dijo: «No comeré hasta que haya dicho el propósito[k] de mi viaje». «Habla», le dijo Labán. 34 «Soy siervo de Abraham(AQ)», comenzó a decir. 35 «Y el Señor ha bendecido en gran manera a mi señor(AR), que se ha enriquecido[l]. Le ha dado ovejas y vacas, plata y oro(AS), siervos y siervas, camellos y asnos. 36 Sara, la mujer de mi señor, le dio un hijo a mi señor en su vejez[m](AT); y mi señor le ha dado a él todo lo que posee(AU).
37 »Mi señor me hizo jurar: “No tomarás mujer para mi hijo de entre las hijas de los cananeos, en cuya tierra habito(AV), 38 sino que irás a la casa de mi padre y a mis parientes, y tomarás mujer para mi hijo”. 39 Yo dije a mi señor: “Tal vez la mujer no quiera seguirme(AW)”. 40 Y él me respondió: “El Señor(AX), delante de quien he andado(AY), enviará Su ángel contigo para dar éxito a tu viaje(AZ), y tomarás mujer para mi hijo de entre mis parientes y de la casa de mi padre. 41 Entonces cuando llegues a mis parientes quedarás libre de mi juramento(BA); y si ellos no te la dan, también quedarás libre de mi juramento”.
42 »Hoy llegué a la fuente, y dije: “Oh Señor, Dios de mi señor Abraham(BB), si ahora quieres, Tú puedes dar éxito a mi viaje(BC) en el cual ando. 43 Yo estoy parado aquí junto a la fuente de agua(BD). Que la doncella que salga a sacar agua, y a quien yo diga: ‘Le ruego que me dé a beber un poco de agua de su cántaro(BE)’, 44 y ella me diga, ‘Beba, y también sacaré para sus camellos’, que sea ella la mujer que el Señor ha designado para el hijo de mi señor”.
45 »Antes de que yo hubiera terminado de hablar en mi corazón(BF), Rebeca salió con su cántaro al hombro(BG), y bajó a la fuente y sacó agua, y yo le dije: “Le ruego que me dé de beber(BH)”. 46 Y ella enseguida bajó el cántaro de su hombro, y dijo: “Beba, y daré de beber también a sus camellos(BI)”; de modo que bebí, y ella dio de beber también a los camellos.
47 »Entonces le pregunté[n]: “¿De quién es hija?”. Y ella contestó: “Soy hija de Betuel, hijo de Nacor, que le dio a luz Milca(BJ)”; y puse el anillo en su nariz, y los brazaletes en sus manos(BK). 48 Y me postré y adoré al Señor, y bendije al Señor, Dios de mi señor Abraham(BL), que me había guiado por camino verdadero para tomar la hija del pariente[o] de mi señor(BM) para su hijo. 49 Ahora pues, si han de mostrar bondad y sinceridad(BN) con mi señor, díganmelo; y si no, díganmelo también, para que vaya yo a la mano derecha o a la izquierda».
50 Labán y Betuel respondieron: «Del Señor ha salido esto(BO). No podemos decir que está mal ni que está bien(BP). 51 Mira, Rebeca está delante de ti, tómala y vete, y que sea ella la mujer del hijo de tu señor, como el Señor ha dicho». 52 Cuando el siervo de Abraham escuchó sus palabras, se postró en tierra delante del[p] Señor(BQ). 53 Entonces el siervo sacó objetos de plata, objetos de oro(BR) y vestidos, y se los dio a Rebeca. También dio cosas preciosas a su hermano y a su madre.
54 Después él y los hombres que estaban con él comieron y bebieron y pasaron allí la noche. Cuando se levantaron por la mañana, el siervo dijo: «Envíenme a mi señor(BS)». 55 Pero el hermano y la madre de Rebeca dijeron: «Permite que la joven se quede con nosotros unos días(BT), quizá diez; después se irá». 56 «No me detengan», les dijo el siervo, «puesto que el Señor ha dado éxito a mi viaje(BU); envíenme para que vaya a mi señor». 57 «Llamaremos a la joven», respondieron ellos, «y le preguntaremos cuáles son sus deseos[q]».
58 Entonces llamaron a Rebeca y le dijeron: «¿Te irás con este hombre?». «Iré», dijo ella. 59 Enviaron, pues, a su hermana Rebeca y a su nodriza(BV) con el siervo de Abraham y sus hombres. 60 Bendijeron a Rebeca y le dijeron:
«Que tú, hermana nuestra,
Te conviertas en millares de miríadas(BW),
Y posean tus descendientes[r]
La puerta de los que los aborrecen(BX)».
Isaac y Rebeca se encuentran
61 Rebeca se levantó con sus doncellas y, montadas en los camellos, siguieron al hombre. El siervo, pues, tomó a Rebeca y se fue. 62 Isaac había venido a Beer Lajai Roi[s](BY), pues habitaba en la tierra del Neguev[t](BZ).
63 Y por la tarde Isaac salió al campo a meditar[u](CA). Alzó los ojos y vio(CB) que venían unos camellos. 64 Rebeca alzó los ojos, y cuando vio a Isaac, bajó del camello, 65 y dijo al siervo: «¿Quién es ese hombre que camina por el campo a nuestro encuentro?». «Es mi señor», le respondió el siervo. Y ella tomó el velo y se cubrió. 66 El siervo contó a Isaac todo lo que había hecho. 67 Entonces Isaac la trajo a la tienda de su madre Sara, y tomó a Rebeca(CC) y ella fue su mujer, y la amó(CD). Así se consoló Isaac después de la muerte de su madre(CE).
Footnotes
- 24:1 Lit. días.
- 24:7 Lit. simiente.
- 24:10 I.e. Aram de los dos ríos.
- 24:12 Lit. haz que suceda para mí.
- 24:15 Lit. que había nacido a.
- 24:21 Lit. guardando silencio.
- 24:22 Heb. becá; aprox. 5.7 gramos.
- 24:22 Lit. dos brazaletes para sus manos.
- 24:30 Lit. Así me dijo el hombre.
- 24:32 Lit. dio a los camellos.
- 24:33 Lit. mi asunto.
- 24:35 Lit. y se ha engrandecido.
- 24:36 Lit. después de ser anciana.
- 24:47 Lit. pregunté y dije.
- 24:48 Lit. hermano.
- 24:52 Lit. al.
- 24:57 Lit. y preguntaremos a su boca.
- 24:60 Lit. posea tu simiente.
- 24:62 I.e. al pozo del Viviente que me ve.
- 24:62 I.e. región del sur.
- 24:63 O pasear; palabra de significado incierto en Heb.
Holy Bible, New Russian Translation (Новый Перевод на Русский Язык) Copyright © 2006 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Nueva Biblia de las Américas™ NBLA™ Copyright © 2005 por The Lockman Foundation
