En kvinna smörjer Jesus

(A) När Jesus var i Betania[a] och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja[b]. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan? Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.

Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen[c]. Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:3 Betania   kan översättas "fattighuset" (jfr vers 5 och 7).
  2. 14:3 dyrbar äkta nardusolja   Den väldoftande nardusoljan importerades ända från Himalayas sluttningar och var därför mycket dyr. 300 denarer (vers 5) motsvarade en hel årslön för arbetaren.
  3. 14:8 smort min kropp för begravningen   Jesus knyter an till seden att behandla den som dött med väldoftande ämnen före begravningen (jfr Joh 19:39f).