^18 (D) Jag har hört hur Efraim klagar:
        ”Du har tuktat mig,
    jag har blivit tuktad
        som en otämd kalv.
    Omvänd mig, så blir jag omvänd!
        För du är Herren min Gud.
^19 (E) När jag nu har vänt om
        känner jag ånger,
    och när jag nu besinnat mig
        slår jag mig på höften^[b].
    Jag både blygs och skäms
        när jag nu bär
            min ungdoms förnedring.”

^20 (F) Är inte Efraim min käre son,
        är han inte mitt älsklingsbarn?
    Närhelst jag går till rätta
        med honom tänker jag på honom.
    Därför ömmar mitt hjärta
        för honom.
    Jag måste förbarma mig
        över honom, säger Herren.

²¹ Sätt upp vägmärken åt dig,
        skaffa dig vägskyltar^[c]!
    Lägg vägen på minnet,
        stigen där du vandrade.
    Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
        vänd tillbaka till dina städer här.
²² Hur länge ska du irra hit och dit,
        du trolösa dotter?
    Herren vill skapa något nytt
        på jorden:
    En kvinna ska omsluta
        en mäktig man.^[d]

^23 (G) Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    När jag på nytt har gjort slut
        på fångenskapen
            för Juda land och dess städer,
    ska man än en gång
        uttala detta ord:
    ”Herren välsigne dig,
        du rättfärdighetens boning,
            du heliga berg.”
²⁴ Och Juda folk med alla sina städer
        ska bo där tillsammans,
    både jordbrukare
        och vandrande herdar.
^25 (H) För jag ska stärka trötta själar
        och mätta alla utsvultna själar.

^35 (P) Så säger Herren,
    han som har satt solen
        till att lysa om dagen
    och ordnat månen och stjärnorna
        till att lysa om natten,
    han som rör upp havet
        så att vågorna dånar,
    Herren Sebaot är hans namn:
^36 (Q) Om denna ordning upphör
        inför mig, säger Herren,
    först då ska Israels släkte
        upphöra som folk inför mig
            för alltid.
³⁷ Så säger Herren:
    Om himlen därovan kan mätas
        och jordens grundvalar därnere
            kan utforskas,
    först då ska jag förkasta
        hela Israels släkte
    för allt de har gjort, säger Herren.

³⁵ Så säger Herren Sebaot:
    Se, jag ska bryta Elams båge,
        deras främsta makt.
³⁶ Jag ska låta fyra vindar
    komma mot Elam
        från himlens fyra hörn.
    Jag ska skingra dem
        åt alla väderstreck,
    och det ska inte finnas något folk
        dit de fördrivna från Elam
            inte ska komma.
³⁷ Jag ska göra elamiterna
    förfärade för sina fiender
        och för dem som vill ta deras liv.
    Jag ska låta olycka drabba dem,
        min brinnande vrede,
            säger Herren.
    Jag ska sända svärdet efter dem
        tills jag har gjort slut på dem.
³⁸ Jag ska sätta upp min tron i Elam
    och utrota både kung
        och furstar där, säger Herren.
^39 (B) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut på
        Elams fångenskap,
    säger Herren.

² Förkunna bland hednafolken,
    ropa ut det, res ett baner,
        ropa ut och dölj det inte.
    Säg: Babel är intaget^[b],
        Bel^[c] har kommit på skam,
            Merodak är krossad.
    Dess gudabilder har kommit
        på skam,
    dess avgudar är krossade.
^3 (D) För ett folk drar upp
        mot det norrifrån.
    De ska göra dess land
        till en ödemark
            så att ingen kan bo i det.
    Både människor och djur ska fly.

^4 (E) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska Israels barn komma
        tillsammans med Juda barn.
    De ska gå under gråt
        och söka Herren sin Gud.
⁵ De ska fråga efter Sion
        och vända sig hitåt:
    ”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
        i ett evigt förbund
            som aldrig ska glömmas.”

^6 (F) Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar vilseledde dem
        och lät dem irra omkring
            på bergen.
    De strövade från berg till höjd
        och glömde sin viloplats.
^7 (G) Alla som träffade på dem
        slukade dem,
    och deras motståndare sade:
        ”Vi är utan skuld.”
    Det hände för att de hade syndat
            mot Herren,
        rättfärdighetens boning,
    mot Herren, deras fäders hopp.

^8 (H) Fly ut ur Babel,
        dra bort från kaldeernas land
    och var som bockar
        framför hjorden.
⁹ För se, jag ska väcka
        från nordlandet
    en mängd stora hednafolk
        och föra dem upp mot Babel.
    De ska rusta sig till strid mot det,
        från det hållet ska det erövras.
    Deras pilar ska vara
        som en skicklig hjältes,
    ingen vänder tomhänt tillbaka.
¹⁰ Kaldeen ska plundras,
    plundrarna ska alla få nog,
        säger Herren,
^11 (I) för ni gladde er och jublade
        när ni skövlade min arvedel.
    Ni hoppade som kvigor
        på tröskplatsen
    och frustade som hingstar.
¹² Er mor ska ändå stå med djup skam,
    hon som har fött er
        ska få skämmas.
    Se, sist av hednafolken
        ska hon bli en ödemark,
    ett torrt land och en öken!
^13 (J) På grund av Herrens vrede
    ska det ligga obebott
        och helt öde.
    Var och en som går förbi Babel
        ska häpna och vissla
    vid tanken på alla dess plågor.

¹⁴ Rusta er till strid mot Babel
    från alla sidor,
        ni som spänner båge.
    Skjut på henne,
        spar inte på pilarna,
    för hon har syndat mot Herren.
^15 (K) Höj segerrop över henne
        från alla håll:
    ”Hon har tvingats ge upp.
        Hennes stöd har fallit,
            hennes murar är nerrivna!”
    Detta är Herrens hämnd.
        Hämnas då på henne.
    Gör mot henne som hon har gjort.
^16 (L) Utrota ur Babel den som sår
    och den som håller skäran
        i skördens tid.
    Undan det härjande svärdet
        ska var och en vända om
            till sitt folk
    och var och en fly hem till sitt land.

    som jagats av lejon.

^20 (O) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska man söka efter Israels skuld,
        men den är borta,
    efter Juda synder,
        men de finns inte mer.
    För jag ska förlåta dem
        som jag låter leva kvar.

        och mot invånarna i Pekod^[e].
    Förgör dem och vig dem
        åt förintelse, säger Herren,
    och gör i allt
        som jag har befallt dig.

²² Det är stridslarm
    och stor förödelse i landet.
^23 (Q) Hur sönderbruten
        och krossad är den inte,
    den hammare som slog
        hela jorden!
    Hur har inte Babel kommit
        hednafolken att häpna!
²⁴ Jag lade ut en snara
        för dig, Babel,
    och du blev fångad
        innan du visste om det.
    Du ertappades och greps,
        för det var mot Herren
    du hade gett dig i strid.
²⁵ Herren öppnade sitt vapenförråd
        och tog fram sin vredes vapen,
    för Herren Gud Sebaot hade
        ett verk att utföra
            i kaldeernas land.
²⁶ Ryck fram mot det från alla håll,
        öppna dess förrådshus,
    kasta i en hög vad där finns,
            som man gör med säd,
        och vig det åt förintelse.
    Låt ingenting bli kvar av det.
²⁷ Döda alla dess tjurar,
        för ner dem till slakt.
Ve dem, för deras dag har kommit,
        tiden för deras straff!
^28 (R) Lyssna till flyktingarna
    som söker rädda sig
        ut ur Babels land,
    för att i Sion förkunna Herren
        vår Guds hämnd,
    hämnden för hans tempel.

²⁹ Kalla samman bågskyttar
    mot Babel,
        alla som kan spänna en båge.
    Slå läger runt omkring det,
        låt ingen komma undan.
    Vedergäll det för dess gärningar,
        gör mot det precis som det själv
            har gjort,
    för det har handlat övermodigt
        mot Herren,
            mot Israels Helige.
^30 (S) Därför ska dess unga män falla
        på gatorna,
    alla dess stridsmän ska gå
        under på den dagen,
    säger Herren.

        säger Herren Gud Sebaot,
    för din dag har kommit,
        den tid då jag ska straffa dig.
^32 (U) Då ska den övermodige
    stappla och falla,
        och ingen ska resa upp honom.
    Jag ska tända eld på hans städer
        och elden ska förtära allt
            omkring honom.

³³ Så säger Herren Sebaot:
    Förtryckta är Israels barn
        och Juda barn med dem.
    Alla som har fört dem i fångenskap
        håller fast dem
    och vägrar att släppa dem.
^34 (V) Men deras återlösare är stark,
        Herren Sebaot är hans namn.
    Han tar sig an deras sak,
        och skaffar ro åt jorden
    men oro åt Babels invånare.

³⁵ Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
    mot Babels invånare,
        mot dess furstar och vise män!
^36 (W) Svärd mot lögnprofeterna,
        de ska stå där som dårar.
    Svärd mot dess hjältar,
        de ska bli förfärade.
^37 (X) Svärd mot dess hästar och vagnar,
    mot alla främmande folk därinne,
        de ska bli som kvinnor.
    Svärd mot dess skatter,
        så att de rövas bort.
³⁸ Torka ska drabba dess vatten,
        de ska torka ut,
    för det är ett gudabildernas land,
        med sina skrämmande avgudar
            uppför de sig som galna.
^39 (Y) Därför ska schakaler bo där
    tillsammans med andra ökendjur.
        Strutsar ska där ha sin boning.
    Aldrig mer
        ska någon människa bo där,
    från släkte till släkte
        ska det vara obebott.
^40 (Z) Liksom när Sodom och Gomorra
        med sina grannstäder
    ödelades av Gud,
        säger Herren,
    så ska ingen bo där,
        ingen människa mer vistas där.

^41 (AA) Se, ett folk kommer norrifrån,
        ett stort hednafolk,
    många kungar reser sig
        från jordens yttersta ände.
^42 (AB) De bär båge och lans^[f],
        de är grymma och skoningslösa.
    Larmet från dem
        är som havets dån,
    på hästar rider de fram,
        rustade som kämpar till strid
            mot dig, du dotter Babel.
⁴³ När Babels kung^[g] hör ryktet om dem
        sjunker hans händer ner.
    Ängslan griper honom,
        ångest som
            hos en barnaföderska.

Även de minsta i hjorden
        ska släpas bort,
    och deras betesmark
        ska häpna över dem.
⁴⁶ Vid ropet: ”Babel är intaget!”
        ska jorden bäva
    och ett skriande höras
        bland folken.

Se, jag ska uppväcka
        en ödeläggande ande mot Babel
            och mot Leb-Kamajs^[h] invånare.
² Jag ska sända skördemän
        mot Babel,
    och de ska rensa bort dess invånare
        och ödelägga landet.
    Från alla sidor ska de komma
        emot det på olyckans dag.
³ Skyttar ska spänna sina bågar
        mot dem som där spänner båge
    och mot dem som där bröstar sig
        i sitt pansar.
    Skona inte de unga männen,
        vig hela dess här åt förintelse!
⁴ Slagna män ska då falla
        i kaldeernas land
    och genomborrade män
        på deras gator,
^5 (AD) för Israel och Juda är inte änkor
    övergivna av sin Gud,
        av Herren Sebaot,
    fastän deras land är fullt
        av skuld mot Israels Helige.
^6 (AE) Fly ut ur Babel!
    Var och en ska rädda sitt liv
        så att ni inte går under
            genom dess missgärning,
    för detta är en hämndens tid
        för Herren
    då han vedergäller Babel
        vad det har gjort.

^7 (AF) En gyllene bägare var Babel
    i Herrens hand,
        den gjorde hela jorden drucken.
    Av dess vin drack hednafolken,
        därför blev de från vettet.
^8 (AG) Men plötsligt har nu Babel fallit
    och krossats.
        Jämra er över det!
    Hämta balsam för dess plåga,
        kanske kan den botas.
^9 (AH) ”Vi har försökt att bota Babel,
        men det har inte kunnat botas.
    Låt oss lämna det
        och gå var och en till sitt land,
    för dess straffdom
        räcker upp till himlen,
    den når ända upp till skyarna.

        gå fram.
    Kom, låt oss berätta i Sion
        om Herren vår Guds verk.”

^11 (AJ) Vässa pilarna, fatta sköldarna!
    Herren har väckt
        de mediska kungarnas ande,
    hans avsikt är att lägga Babel
        i ruiner.
    Det är Herrens hämnd,
        hämnden för hans tempel.
¹² Res ett baner mot Babels murar!
    Håll sträng bevakning,
        ställ ut vakter,
            lägg bakhåll!
    För Herren har fattat sitt beslut,
        och han utför vad han har talat
            mot Babels invånare.
^13 (AK) Du som bor vid stora vatten
        och är så rik på skatter,
    ditt slut har nu kommit,
        din girighets mått är fyllt.
¹⁴ Herren Sebaot har svurit
        vid sig själv:
    Sannerligen, jag ska fylla dig
            med människor
        så talrika som gräshoppor,
    och de ska höja segerrop mot dig.