17 Lik en som griper en hund i öronen
är den som i förbifarten lägger sig i andras gräl.

18 Lik en galning som slungar ut
    brandfacklor, pilar och död,
19 är den som bedrar sin nästa
    och sedan säger: "Jag skämtade bara."

20 När veden tar slut slocknar elden,
när baktalaren är borta upphör trätan.
21 Som kol krävs för glöd och ved för eld,
så underblåses kiv av en trätgirig man.

22 Baktalarens ord är som läckerheter,
    de tränger ner i människans inre.

23 Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärl
är kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat.
24 Den som är hatisk förställer sitt tal,
i sitt hjärta bär han på svek.
25 Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte,
sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
26 Hatet kan döljas med list,
    men hans ondska blir uppenbar i församlingen.

27 Den som gräver en grop faller själv däri,
den som vältrar undan en sten får den över sig.

28 En falsk tunga hatar dem som skadas av den,
en smickrande mun vållar fördärv.

Read full chapter