17 Som att gripa en hund i öronen[a]
    är det att komma förbi och
        hetsa[b] upp sig[c] över andras gräl.

18 Som en galning som slungar ut
    brandfacklor, pilar och död
19 är den som lurar sin nästa
    och sedan säger:
        ”Jag skämtade bara.”

20 (A) När veden tar slut slocknar elden,
    när baktalaren är borta
        tystnar grälet.

21 (B) Kol krävs för glöd och ved för eld,
    och en grälsjuk man
        underblåser strid.

22 (C) Baktalarens ord är som läckerbitar,
    de tränger ner i människans inre.

23 Som silverbeläggning på ett lerkärl
    är kärleksglödande[d] läppar
        med ondska i hjärtat.

24 En fiende förställer sitt tal,
    i sitt inre bär han på svek.
25 (D) Även om han gör rösten mild,
        tro honom inte,
    för han har sjufaldig vidrighet
        i sitt hjärta.
26 Hat kan döljas med list,
    men hans ondska blir uppenbar
        i församlingen.

27 (E) Den som gräver en grop
        faller själv däri,
    den som vältrar upp en sten
        får den över sig.

28 En falsk tunga hatar dem
        som den skadar,
    en smickrande mun vållar fördärv.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:17 öronen   Andra handskrifter (Septuaginta): ”svansen”.
  2. 26:17 en hund … att komma förbi och hetsa   Annan översättning: ”en lösdrivande hund … att hetsa”.
  3. 26:17 hetsa upp sig   Andra handskrifter (Vulgata): ”lägga sig i”.
  4. 26:23 kärleksglödande   Andra handskrifter (Septuaginta): ”hala”.