1 Korinthierbrevet 11-14

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Råd för gudstjänsten

^1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.

³ Men det är en sak som jag vill påminna er om. En kvinna är ansvarig inför sin man, hennes man är ansvarig inför Kristus och Kristus är ansvarig inför Gud.

⁴ Det är därför som en man vanärar Kristus, om han har något på sitt huvud när han ber eller profeterar.

⁵ Och det är därför som en kvinna vanärar sin man, om hon offentligt ber eller profeterar barhuvad.

⁶ Om hon vägrar att ha något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig allt hår. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt huvud rakat bör hon använda sin slöja.

⁷ En man däremot bör inte ha något på sitt huvud. Han skapades till Guds avbild och återspeglar hans ära, men kvinnan är mannens ära.

⁸ Den förste mannen föddes inte av en kvinna, utan den första kvinnan kom från mannen.

⁹ Och den förste mannen, Adam, skapades inte för Evas skull, utan den första kvinnan, Eva, skapades för Adam.

¹⁰ Därför ska en kvinna stå under mannens beskydd, och genom att bära sin slöja visar hon inför änglarna att hon gör det.

¹¹ Men kom ihåg att i Guds plan behöver männen och kvinnorna varandra.

¹² För även om den första kvinnan kom från mannen, så har alla män fötts av kvinnor sedan dess, och både män och kvinnor kommer från Gud, deras Skapare.

¹³ Vad tycker ni själva om detta? Passar det sig att en kvinna ber offentligt utan att ha något på sitt huvud?

^14-15 Är det inte naturligt att hon har det? Kvinnor är ju stolta över sitt långa hår som de ju använder som ett slags slöja. Om en man däremot är långhårig får han skämmas för det.

¹⁶ Om någon vill diskutera detta kan jag bara säga att varken hos oss eller i någon annan av Guds församlingar har man en annan uppfattning.

Herrens måltid

¹⁷ Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.

¹⁸ Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.

¹⁹ Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.

²⁰ På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter

²¹ utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.

²² Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.

²³ Av Herren själv har jag fått veta hur vi ska göra och jag har sagt det förut: Den natt när Judas förrådde honom, tog Herren Jesus ett bröd.

²⁴ Då han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: Detta är min kropp som offras för er. Ät det till minne av mig.

²⁵ På samma sätt tog han bägaren med vin efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet som bekräftas genom mitt blod. Varje gång ni dricker ur den, gör det till minne av mig.

²⁶ Varje gång ni äter brödet och dricker vinet påminner ni alltså varandra om Herrens död. Gör detta tills han kommer tillbaka.

²⁷ Om någon äter detta bröd och dricker ur Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, gör han sig skyldig till synd mot Herrens kropp och blod.

²⁸ Det är därför som en människa bör granska sig själv noggrant innan hon äter av brödet och dricker vinet.

²⁹ För om hon gör det på ett ovärdigt sätt och inte tänker på vems kropp det gäller, så äter och dricker hon Guds dom över sig själv. Hon gycklar nämligen med Kristi död.

³⁰ Det är därför som många av er är svaga och sjuka och en del till och med har dött.

³¹ Men om ni prövar er själva innan ni äter, så slipper ni att bli dömda och straffade.

³² Men när vi döms och blir tillrättavisade av Herren, är det för att vi inte ska bli dömda tillsammans med resten av världen.

³³ Kära bröder, när ni samlas till Herrens måltid så vänta på varandra.

³⁴ Om någon verkligen är hungrig bör han äta hemma, så att han inte drar en dom över sig själv när ni kommer tillsammans.Om allt det andra ska jag tala mer om när jag kommer till er.

Andliga gåvor

12 Nu kära bröder vill jag gärna lägga till rätta några missförstånd vad gäller de andliga nådegåvorna.

² Ni minns kanske att ni, innan ni blev kristna, gick från den ena avguden till den andra för att få hjälp, men inte en enda av dem kunde tala ett enda ord.

³ Nu möter ni människor som påstår att de bär fram budskap från Guds Ande. Hur ska ni veta om de talar sanning? Ett är klart, och det är att ingen som talar under Guds Andes inflytande kan förbanna Jesus. Ingen kan heller säga Jesus är Herre och verkligen mena det, om inte den helige Ande inspirerar honom.

⁴ Nu ger Gud oss många olika slags gåvor, men det är samme helige Ande som är källan till dem allesammans.

⁵ Det finns olika sätt att tjäna Gud på, men det är samme Herre vi tjänar.

⁶ Gud kan arbeta på många sätt i våra liv, men det är samme Gud som verkar i och genom alla som tillhör honom.

⁷ I var och en visar sig den helige Ande så att det blir till nytta för hela församlingen.

⁸ Till en person ger Anden gåvan att ge visa råd, en annan får förmåga att äga speciell insikt, och detta kommer från samme Ande.

⁹ Han ger tro till en, och gåvan att bota sjuka till en annan.

¹⁰ Han ger kraft att göra under till några, och till andra kraft att profetera. Han ger någon förmågan att skilja mellan andar. Ytterligare någon kan tala på språk som han aldrig har lärt sig, medan andra som inte heller kan språket får förmågan att förstå vad som sägs.

¹¹ Det är samme ende, helige Ande, som ger alla dessa gåvor till var och en, som han vill.

Många lemmar, men bara en kropp

¹² Våra kroppar har många delar, men tillsammans utgör de bara en kropp. På samma sätt är det med Kristi kropp.

¹³ Var och en av oss är en del av samma kropp. Några av oss är judar, andra är det inte, några är slavar och andra är fria. Men den helige Ande har fört oss samman till en kropp. Vi har döpts till att höra till en och samma kropp genom en och samme Ande, och vi får alla vår näring från honom.

¹⁴ Ja, kroppen består av många delar, inte bara en del.

¹⁵ Om foten säger: Jag tillhör inte kroppen, för jag är inte en hand, betyder inte det att den inte är en del av kroppen.

¹⁶ Och vad skulle ni tänka om ni hörde ett öra säga: Jag tillhör inte kroppen, för jag är bara ett öra och inte ett öga? Skulle det innebära att det inte är en del av kroppen?

¹⁷ Anta att hela kroppen var ett öga, hur skulle du då kunna höra? Om din kropp bara var ett enda öra, hur skulle du då kunna känna någon lukt?

¹⁸ Men Gud har inte skapat oss på det sättet. Han har skapat många delar i våra kroppar och satt varje del precis där han vill ha den.

¹⁹ Hur skulle en kropp kunna klara alla sina funktioner om den bara bestod av en del?

²⁰ Därför består kroppen av många delar, men det är ändå bara en enda kropp.

²¹ Ögat kan aldrig säga till handen: Jag behöver dig inte. Huvudet kan inte säga till fötterna: Jag behöver er inte.

²² Och några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är i själva verket de mest nödvändiga.

²³ Vissa kroppsdelar skyddar vi noggrant från andras blickar, och vi visar dem särskild omtanke när vi klär oss,

²⁴ medan andra delar inte behöver denna omtanke. Gud har alltså fogat samman kroppen på ett sådant sätt att särskild uppskattning och omsorg ges till delar som annars kunde tyckas vara mindre viktiga.

²⁵ Detta skapar harmoni mellan kroppens olika delar, så att de har samma omtanke om varandra som om sig själva.

²⁶ Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra med den, och om en kroppsdel visas uppskattning, gläder sig också alla de andra.

²⁷ Detta är vad jag försöker säga: Ni utgör alla tillsammans Kristi kropp, och var och en av er är en särskild och nödvändig del av den.

²⁸ I sin församling har Gud insatt några till apostlar, andra till profeter och lärare. Det finns också de som har gåvan att göra under, de som har gåvan att bota sjuka, de som har gåvan att hjälpa människor i nöd, de som har gåvan att organisera och samordna olika uppgifter och de som talar språk som de aldrig har lärt sig.

²⁹ Kan alla vara apostlar? Naturligtvis inte. Kan alla vara profeter? Nej. Kan alla vara lärare? Kan alla göra under?

³⁰ Kan alla bota sjuka? Naturligtvis inte. Ger Gud oss alla förmåga att tala på språk som vi aldrig har lärt oss? Kan vem som helst förstå och översätta det som sägs på ett sådant språk?

³¹ Absolut inte. Men sträva efter att få de gåvor som är de mest betydelsefulla.Och nu ska jag visa er något som är överlägset allt annat!

Kärleken är störst av allt

13 Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

² Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.

³ Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.

⁴ Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,

⁵ och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

⁶ Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.

⁷ Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

⁸ Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.

⁹ All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.

¹⁰ När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

¹¹ När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.

¹² På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.

¹³ När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.

Profetia och tungotal

14 Låt kärleken vara ert främsta mål, men be om de speciella gåvor som den helige Ande ger, och särskilt om gåvan att profetera.

² Om din gåva är att tala i tungor, det vill säga tala på ett språk som du inte har lärt dig, så talar du till Gud och inte till människor, eftersom de inte kan förstå dig. Du talar genom Andens kraft, men allt du säger är en hemlighet.

³ Men den som profeterar förkunnar Guds budskap. Han hjälper andra att växa i Herren och uppmuntrar och tröstar dem.

⁴ En person som talar i tungor får alltså själv hjälp till att växa i Anden, men den som profeterar kommer med budskap från Gud, och bygger upp hela församlingen.

⁵ Jag önskar att ni alla hade gåvan att tala i tungor, men jag önskar ännu mer att ni alla kunde profetera och förkunna Guds budskap. Det är nämligen en större och mer användbar utrustning än att tala på okända språk, om du inte efteråt kan tolka vad du har sagt, så att de andra också kan få någon nytta av det.

⁶ Kära vänner, tänk er att jag själv skulle komma till er och tala på ett språk som ni inte förstod. Till vilken nytta skulle det vara? Men om jag på ett språk som ni förstår, talar om vad Gud har visat mig och berättar om det jag känner till och om vad som ska hända och om de stora sanningarna i Guds ord - så är det vad ni behöver och det kommer att hjälpa er.

⁷ Om ett instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna höra vilken melodi som spelas? Ingen kan känna igen en melodi, spelad på en flöjt, om inte varje ton ljuder klart.

⁸ Och om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid?

⁹ Hur ska en människa då kunna förstå vad du menar, om du talar till henne på ett främmande språk? Det är som att prata i tomma luften.

¹⁰ Jag antar att det finns tusentals andra språk än mitt i världen. Alla är användbara för dem som förstår dem,

¹¹ men mig säger de ingenting. Om någon talar till mig på ett språk jag inte förstår så är vi främlingar för varandra.

¹² Eftersom ni är så ivriga att få den helige Andes gåvor, så be honom om de bästa. De som kan bli till verklig hjälp för hela församlingen.

¹³ Om någon har fått gåvan att tala okända språk, så bör han också be om gåvan att uttyda och tolka det han säger, så att alla kan förstå.

¹⁴ För om jag ber på ett språk som jag inte förstår, så ber min ande, men jag vet inte själv vad jag säger.

¹⁵ Hur ska jag då göra? Jag ska be på båda sätten. Jag kan tala i tungor, men också be på mitt modersmål. Jag kan sjunga i anden men också på mitt eget språk, så att jag förstår den lovprisning som jag för fram.

¹⁶ För om du talar tungomål och prisar och tackar Gud enbart med anden, hur ska då de som inte förstår dig kunna lovprisa Gud tillsammans med dig? Hur ska de kunna förena sig med dig i tacksägelse, när de inte vet vad du säger?

¹⁷ Det finns inget att invända mot att du tackar Gud på det sättet, men de andra människorna som är närvarande får ingen hjälp av det.

¹⁸ Jag tackar Gud för att jag talar i tungor mer än någon av er.

¹⁹ Men i offentliga gudstjänster talar jag hellre fem ord som människor kan förstå och få hjälp av än tiotusen ord i tungor på ett okänt språk.

²⁰ Kära bröder, var inte naiva när det gäller att förstå detta. Ni ska vara lika oskyldiga som barn i fråga om allt ont, men när det gäller förståndet ska ni vara fullvuxna.

²¹ Det står i de gamla Skrifterna att Gud ska sända män från andra länder till att tala till sitt folk på främmande språk, men inte ens då ska de lyssna.

²² Att be på ett okänt språk för inte människor till tro, men det profetiska talet övertygar och skapar tro.

²³ Anta att en som inte tror kommer till församlingen och hör er tala på olika språk. Nog kommer han att tro att ni är galna.

²⁴ Däremot om ni alla profeterar, så kan era vittnesbörd övertyga hans samvete om att han är en syndare.

²⁵ Hans hemliga tankar kommer att bli kända, och han kommer att falla ner på sina knän och tillbe Gud och förklara att Gud verkligen finns där ibland er.

Regler för gudstjänsten

²⁶ Mina bröder, låt oss nu sammanfatta vad jag har sagt. När ni kommer tillsammans bör det fungera på det sättet att några sjunger, andra undervisar eller berättar något som Gud har låtit dem förstå, andra talar tungomål eller uttyder någon annans tungotal. Men allt som görs måste vara nyttigt för alla och tjäna till att bygga upp dem i tron på Herren.

²⁷ Inte fler än två eller högst tre bör tala på okända språk,

²⁸ och om ingen som kan tolka finns närvarande bör de inte tala högt. De kan tala tyst för sig själva och för Gud, men inte offentligt.

^29-30 Två eller tre kan profetera, om de har gåvan, men bara en i taget, medan de andra lyssnar. Om någon får ett budskap eller en uppenbarelse från Herren ska den som då talar sluta.

³¹ På det sättet kan alla som har profetians gåva få tala, den ene efter den andre, och alla kommer att lära sig något och bli uppmuntrade och hjälpta.

³² Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller att vänta på sin tur.

³³ Gud tycker inte om när det är oordning. Han vill att det ska råda harmoni i församlingen.

³⁴ Kvinnorna bör vara tysta under sammankomsterna. De ska inte vara med i diskussionerna, för de är enligt Skriften underordnade männen.

³⁵ Om de undrar över något kan de fråga sina män efteråt i hemmet, för det är olämpligt för kvinnor att ta till orda i församlingen.

³⁶ Håller ni inte med mig? Tror ni att kunskapen om Guds vilja börjar och slutar med er korinthier? Ja, då har ni misstagit er!

³⁷ Ni som gör anspråk på att ni har profetians gåva liksom andra gåvor från den helige Ande borde vara de första att förstå att vad jag säger är en befallning från Herren själv.

³⁸ Men om någon fortfarande inte håller med mig så måste vi lämna honom i hans okunnighet.

³⁹ Därför, kära vänner i tron, var angelägna om att bli profeter, så att ni kan förkunna Guds budskap klart, men säg aldrig att det är fel att tala i tungor.

⁴⁰ Se till att allt sker värdigt och med ordning.