Add parallel Print Page Options

En oskyldig mans bön om Guds dom

En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.

Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,
    rädda mig från mina förföljare, befria mig!
Låt dem inte riva mig som lejon
    och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
    om jag har handlat fel,
om jag har lönat min vän med ont
    och plundrat min ovän utan orsak,
låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,
    trampa mitt liv till marken
    och lägga min ära i stoftet. Séla

Herre! Res dig i din vrede,
    stå upp mot mina fienders raseri!
Vakna upp, min Gud,
    du som bestämmer domen.
Samla alla folken runt omkring dig,
    regera över dem från höjden!
Herren är den som dömer folken.
Döm mig, Herre,
    efter min rättfärdighet,
    efter min integritet.
10 Gör slut på de gudlösas ondska,
    låt den rättfärdige stå fast!
    Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.

11 Gud är min sköld,
    han räddar de rättsinniga.
12 Gud dömer i rättfärdighet,
    Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.
13 Om någon inte vill vända om,
    slipar han sitt svärd,
    spänner sin båge,
14 gör sitt dödande vapen redo
    och tar fram sina brinnande pilar.

15 Se, denne är havande med orätt,
    han avlar ofärd och föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup
    men faller själv i den grop han grävt.
17 Olyckan han planerat kommer över honom själv,
    våldet drabbar hans eget huvud.

18 Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.
    Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.

Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen

För körledaren, enligt gittit.[c] En psalm av David.

Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Din härlighet når högre än alla himlar!
    Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
    för att tysta ovännen och hämnaren.[d]

När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
vad är då en människa, att du tänker på henne,
    en människoson[e], att du lägger märke till honom?
Du gjorde honom lite lägre än Gud[f]
    och krönte honom med härlighet och ära.

Du satte honom att härska över allt du har skapat,
    du lade allt under hans fötter,
får, oxar, vilda djur,
    himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.

10 Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Tacksägelse över segern

För körledaren, till mutlabbén[g]. En psalm av David.[h]

Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
    och berätta om alla dina under.
Jag vill vara glad och jubla i dig.
    Jag vill lovsjunga ditt namn,
    du den Högste.

Mina fiender drar sig tillbaka,
    vacklar och förgås inför dig.
Du har försvarat min rätt och min sak,
    du har satt dig på tronen
    som en rättfärdig domare.
Du har tillrättavisat folken
    och gjort slut på de ogudaktiga
    och utplånat deras namn för all framtid.
Fienden är borta, utplånad för evigt.
    Du ödelade städerna,
    man ska inte ens komma ihåg dem.

Men Herren regerar för all framtid.
    Han har ställt fram sin tron för att döma.
Han dömer världen i rättfärdighet,
    han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
    en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
    förtröstar på dig, Herre,
    för du överger inte dem som söker dig.

12 Lovsjung Herren,
    honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13     Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14 Herre, var nådig mot mig,
    se hur jag får lida för dem som hatar mig,
    du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[i] portar
    och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
    och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
    han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
    Higgajón[j]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
    alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
    Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
    Låt folken veta att de är bara människor! Séla

Footnotes

  1. 7:1 Den hebreiska termen förekommer endast här och dess exakta betydelse är inte känd. Bakgrunden till sången är inte heller känd, eftersom benjaminiten Kush inte står omtalad någon annanstans.
  2. 7:10 sinne och känslor, ordagrant hjärtan och njurarna. Hjärtat betraktades som säte för människans medvetna, intellektuella liv, och njurarna (inälvorna) stod för känslorna.
  3. 8:1 Grundtextens innebörd är osäker; gittit kan syfta på vinpressen (så enligt Septuaginta), och psalmen har kanske sjungits vid vinskörden.
  4. 8:3 Grundtexten är svårförståelig, och ”makt” har i Septuaginta tolkats som lovsång (se Matt 21:16 där texten citeras ur Septuaginta).
  5. 8:5 Eller ett människobarn, här syftande på människan som skapad av Gud. Människoson blir i Nya Testamentet en benämning som Jesus använder om sig själv, (t.ex. Matt 16:27f.), och i Heb 2 tillämpas texten direkt på honom.
  6. 8:6 Jfr Heb 2:6-7 där texten citeras ur Septuaginta; t.ex. änglar i st.f. ”Gud”. Det hebreiska ordet elohim (Gud, gud, gudar) används ibland även i andra betydelser, se t.ex. fotnot till 2 Mos 22:8, beroende på sammanhanget.
  7. 9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.
  8. Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).
  9. 9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare.
  10. 9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.

Paulus i Korinth

18 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth. Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare[a] precis som han.

Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias. Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv.[b] Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”

Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan. Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.

En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas, 10 för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.” 11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap.

12 Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia,[c] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen. 13 De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.” 14 Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er. 15 Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.” 16 Och så körde han bort dem från domstolen.

17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem.

Paulus återvänder till Antiochia i Syrien – Paulus gör en ny resa

18 Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte.[d] 19 När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[e] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.

22 När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia. 23 Men när han hade varit där en tid, reste han till Galatien och Frygien och styrkte lärjungarna överallt.

Apollos blir undervisad i Efesos

24 Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en beläst man som väl kände till Skriften. 25 Apollos hade fått höra om Herrens väg och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till Johannes dop. 26 Så när Priscilla och Aquila fick höra honom i synagogan där han med stort mod talade till folket, tog de med honom hem och förklarade närmare vad Guds väg innebär.

27 När han sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade de troende honom och skrev till lärjungarna att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som genom Guds nåd kommit till tro. 28 Utifrån Skriften kunde han offentligt med stor kraft gå emot judarna och bevisa att Jesus verkligen är Messias.

Footnotes

  1. 18:3 Ordet hade fått en vidare betydelse och syftar på tillverkning av läderprodukter.
  2. 18:6 På grekiska: Ert blod må komma över era egna huvuden.
  3. 18:12 Gallio var landshövding i den romerska provinsen Achaia i nuvarande Grekland år 51-53.
  4. 18:18 Löftet var antagligen ett nasirlöfte. Jfr 4 Mos 6.
  5. 18:21 Enligt en del handskrifter: Jag måste hinna i tid till högtiden i Jerusalem. Men om Gud vill….