Nahum 1-3

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Herren är en svartsjuk, hämnande Gud,
    Herren hämnas och är full av vrede.
Herren tar hämnd på sina motståndare
    och behåller sin vrede mot sina fiender.
³ Herren är sen till vrede
    men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
    Herrens väg går fram i storm och oväder,
och molnen är dammet efter hans fötter.
⁴     Han tillrättavisar havet,
han låter det torka ut
    och floderna sina.
Bashan och Karmel vissnar,
    och Libanons blomning tynar bort.
⁵ Bergen skakar inför honom,
    och höjderna smälter ner.
Jorden bävar inför honom,
    världen och alla som bor där.
⁶ Vem kan bestå inför hans förbittring?
    Vem uthärdar hans brinnande vrede?
Hans vrede brinner som en eld,
    och klipporna rämnar inför honom.

⁷ Herren är god,
    en fästning på nödens dag.
Han tar sig an dem
    som tar sin tillflykt till honom.
⁸ Men med en väldig flod
    utplånar han Nineves plats.
Han förföljer sina fiender
    ända in i mörkret.

⁹ Vad ni än har för tankar mot Herren,
    så ska han göra slut på dem.
Nöden ska inte komma två gånger.
¹⁰     Som hopslingrade törnen
och druckna av vin
    ska de brinna upp
som torr halm.^[a]
11     Från dig har det gått ut en man
med onda tankar mot Herren,
    en ondskans rådgivare.

”Hur starka och många de än är
    så ska de slås ner och förgås.
Jag har plågat dig, Juda,
    men ska inte plåga dig mer.
¹³ Nu ska jag bryta sönder det ok han lagt på dig
    och slita av dina bojor.”

¹⁴ Herren har gett en befallning om dig^[b]:
    ”Det ska inte finnas någon efterkommande
som för ditt namn vidare.
    Ur ditt gudatempel ska jag förstöra
alla gudabilder, såväl skurna som gjutna,
    och jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är värdelös.”

¹⁵ Se, över bergen stiger budbäraren fram
    med goda nyheter
och förkunnar fred.
    Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften,
    för den onde ska inte mer invadera dig;
han är fullständigt utplånad.

² Herren ska återställa
    Jakobs storhet
liksom Israels storhet.
    Våldsmän har härjat bland dem
och ödelagt deras vingårdar.

³ Hans soldaters sköldar lyser röda,
    krigarna har klätt sig i purpur.
Vagnarnas stål glänser som eld,
    man svingar sina spjut av cypress.^[c]
4 Vagnarna stormar fram utmed gatorna,
    i vild jakt över torgen,
de ser ut som lysande facklor
    och far iväg som blixtar.

⁵ Han befaller sina hjältar.
    De stapplar fram på sin väg,
störtar mot muren,
    och skyddstaket sätts upp.^[d]
6 Portarna mot floden öppnas,
    och palatset rasar samman.
⁷ Det är bestämt
    att hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavinnor klagar som duvor
    och slår sig för bröstet.^[e]
8 Nineve är som en damm
    vars vatten strömmar ut.
”Stanna, stanna!”
    Men ingen vänder tillbaka.
⁹ Plundra silver, plundra guld!
    Det finns ändlöst
med skatter,
    ett överflöd av dyrbarheter!
¹⁰ Tömd, plundrad, förödd!
    Hjärtat orkar inte med, knäna darrar,
kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.

¹¹ Var finns nu lejonkulan,
    där de unga lejonen matades,
där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick
    utan att behöva frukta för någonting?
¹² Lejonet rev tills hans ungar var mättade,
    ströp byte åt sina honor,
fyllde sina hålor med rov
    och sina kulor med sönderrivet byte.

¹³ ”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska låta dina vagnar^[f] gå upp i rök
    och dina unga lejon förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden,
    och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”

⁵ ”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska lyfta din kjol över ditt ansikte,
    visa folken din nakenhet
och kungarikena din skam.
⁶     Jag ska släpa dig i smutsen,
utsätta dig för förakt
    och göra dig till ett spektakel.
⁷ Alla som ser dig ryggar tillbaka
    och säger:
’Nineve ligger i ruiner,
    men vem sörjer över det?’
Finns det någon
    som skulle kunna trösta henne?”

⁸ Skulle du vara bättre än No Amon,
    som låg vid Nilen,
    omgivet av vatten?
Floden var dess skydd,
    vatten dess mur.
⁹ Kush och Egypten var dess gränslösa styrka,
    Put och Libyen dess stöd.
¹⁰ Men även folket i No Amon togs till fånga
    och fördes bort i landsflykt.
Deras späda barn krossades
    vid varje gathörn.
Man drog lott om deras förnämsta män,
    och stormännen blev bundna i kedjor.
¹¹ Också du ska bli drucken,
    få gömma dig
och söka skydd mot fienden.

¹² Alla dina fästen är som fikonträd
    med deras första mogna frukter.
Skakar man träden
    faller fikonen i munnen på den som vill äta.
¹³ Dina soldater är som kvinnor hos dig.
    Portarna till ditt land står vidöppna
för dina fiender,
    och elden har förtärt dina bommar.

¹⁴ Ös upp vatten för belägring!
    Förstärk dina fästen!
Stig ner i leran,
    trampa i murbruket,
    förstärk tegelformen!
¹⁵ Men elden ska ändå förtära dig
    och svärdet hugga ner dig.
    Du ska förtäras som gräshoppor,
ja som gräshoppsyngel,
    som väldiga svärmar av gräsbitare och gräshoppor.^[h]
16 Dina köpmän har blivit fler
    än himlens stjärnor,
likt gräsbitare skövlar^[i] de
    och flyger bort.
¹⁷ Dina förnämsta är som svärmar av gräshoppor,
    dina skrivare som en hord av gräsbitare.
    De slår sig ner på muren när dagen är sval,
men när solen kommer fram flyr de bort,
    och ingen vet var de är.

¹⁸ Dina herdar sover, Assyriens kung,
    dina förnämsta har lagt sig.
Ditt folk är skingrat på bergen,
    och det finns ingen som samlar dem.
¹⁹ Det finns ingen läkedom för ditt sår,
    din skada kan inte botas.
Alla som hör om ditt öde
    klappar i händerna över dig.
För vem har inte fått lida
    för din ständiga grymhet?