Psalm 72

Den rättfärdige kungen och hans rike

Av Salomo.

Gud, ge åt kungen dina domar,
    din rättfärdighet åt kungasonen!
Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
Bergen skall bära frid åt folket,
    höjderna rättfärdighet.
Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
    och krossa förtryckaren.

Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.

Han skall härska från hav till hav
    och från floden[a] intill jordens ändar.
Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
    hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
    kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.

12 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.

15 Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
    dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet,
    ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt,
    så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
    alla hednafolk skall prisa honom salig.

18 Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
    Amen, amen.

20 Slut på Davids, Isais sons, böner.

TREDJE BOKEN

Psalm 73

Den gudfruktiges anfäktelse och tröst

En psalm av Asaf.

Gud är i sanning god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
ty jag avundades de övermodiga,
    när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.

Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
    Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
    det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.

13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
    var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
    då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.

18 På hal mark ställer du dem,
    du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
    De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.

21 När mitt hjärta förbittrades
    och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
    När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.

Footnotes

  1. Psaltaren 72:8 floden Eufrat.