Till dig, Herre, ropar jag,
    min klippa, var ej stum mot mig.
Om du är tyst mot mig,
    blir jag lik dem som far ner i graven.
² Hör mina böners ljud
    när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
    mot det innersta i din helgedom.
³ För inte bort mig med ogudaktiga
    och med ogärningsmän,
som talar vänligt med sin nästa
    men har ondska i sina hjärtan.
⁴ Löna dem efter deras handlingar,
    efter deras onda gärningar.
Löna dem efter deras händers verk,
    vedergäll dem för vad de har gjort.
⁵ Ty de ger inte akt på Herrens gärningar,
på hans händers verk.
    Därför skall han slå ner dem
och inte mer bygga upp dem.

⁶ Välsignad vare Herren,
    ty han har hört mina böner om nåd.
⁷ Herren är min styrka och min sköld,
på honom förtröstade mitt hjärta.
    Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.
Jag vill tacka honom med min sång.
⁸ Herren är sitt folks styrka,
    ett frälsningens värn är han för sin smorde.
⁹ Fräls ditt folk
    och välsigna din arvedel,
var deras herde och bär dem för evigt!