² Rädda mig, Gud,
    för vattnet står mig upp till halsen!
³ Djupare och djupare sjunker jag i dyn,
    jag saknar fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
    floden sveper över mig.
⁴ Jag har ropat mig trött,
    min strupe är hes.
Mina ögon är matta
    och ser med väntan på dig, min Gud.
⁵ De som har hatat mig utan anledning
    är flera än hårstråna på mitt huvud.
Det är många som vill förgöra mig
    och som utan orsak är mina fiender,
Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.

⁶ Du känner min dumhet, Gud,
    min skuld är inte gömd för dig.

⁷ Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
    härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
    du Israels Gud.
⁸ Det är för din skull som jag hånas
    och mitt ansikte täcks av skam.
⁹ Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
    en främling för min mors söner.
¹⁰ Min iver för ditt tempel förtär mig,
    och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
¹¹ När jag sörjer och fastar
    hånar man mig.
¹² När jag klär mig i sorgkläder
    blir jag en visa för dem.
¹³ De som sitter i porten sladdrar om mig,
    och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

¹⁴ Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
    Svara mig, Gud, i din stora nåd,
    i din frälsnings trofasthet.
¹⁵ Rädda mig ur detta träsk!
    Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
    och från de djupa vattnen.
¹⁶ Låt inte vattenmassorna begrava mig
    eller djupet uppsluka mig.
    Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

¹⁷ Herre, svara mig i din godhet och nåd,
    vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
¹⁸ Göm dig inte för mig, din tjänare,
    för jag är i nöd.
    Skynda dig att svara!
¹⁹ Kom nära mig och befria mig,
    friköp mig från mina fiender!

²⁰ Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.
    Du ser alla mina ovänner.
²¹ Deras förakt har krossat mitt hjärta,
    och jag är sjuk.
Jag sökte medlidande
    men fann inget,
någon som kunde trösta mig
    men hittade ingen.
²² De blandade gift i min mat
    och gav mig ättika att dricka i min törst.

²³ Låt deras bord framför dem bli en snara
    och deras frid^[b] en fälla.
²⁴ Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
    och deras höfter alltid vackla.
²⁵ Häll ut din vrede över dem!
    Låt dem känna din vredes glöd,
²⁶ och låt deras hem stå öde
    och ingen mer bo i deras tält.
²⁷ De förföljer den som du har slagit
    och pratar om plågan hos den du har sårat.
²⁸ Ställ dem till svars för synd efter synd,
    låt dem inte få del av din rättfärdighet.
²⁹ Utplåna dem från de levandes bok!
    Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

³⁰ Jag är i nöd och ångest,
    Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

³¹ Då ska jag prisa Guds namn med sång,
    ära honom med tacksägelse.
³² Det behagar Herren mer än en tjur
    eller en oxe med horn och klövar.
³³ De förtryckta ska se det och glädja sig,
    ni som söker Gud ska få nytt mod,
³⁴ för Herren hör de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

³⁵ Låt himlen och jorden prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem!
³⁶ Gud ska rädda Sion
    och bygga upp Juda städer igen,
    de ska bo där och ta det i besittning.
³⁷ Hans tjänares barn ska ärva det,
    och alla som älskar hans namn ska bo där.