Numbers 10
American Standard Version
10 And Jehovah spake unto Moses, saying, 2 Make thee two trumpets of silver; of [a]beaten work shalt thou make them: and thou shalt use them for the calling of the congregation, and for the journeying of the camps. 3 And when they shall blow them, all the congregation shall gather themselves unto thee at the door of the tent of meeting. 4 And if they blow but one, then the princes, the heads of the thousands of Israel, shall gather themselves unto thee. 5 And when ye blow an alarm, the camps that lie on the east side shall take their journey. 6 And when ye blow an alarm the second time, the camps that lie on the south side shall take their journey: they shall blow an alarm for their journeys. 7 But when the assembly is to be gathered together, ye shall blow, but ye shall not sound an alarm. 8 And the sons of Aaron, the priests, shall blow the trumpets; and they shall be to you for a statute for ever throughout your generations. 9 And when ye go to war in your land against the adversary that oppresseth you, then ye shall sound an alarm with the trumpets; and ye shall be remembered before Jehovah your God, and ye shall be saved from your enemies. 10 Also in the day of your gladness, and in your set feasts, and in the beginnings of your months, ye shall blow the trumpets over your burnt-offerings, and over the sacrifices of your peace-offerings; and they shall be to you for a memorial before your God: I am Jehovah your God.
11 And it came to pass in the second year, in the second month, on the twentieth day of the month, that the cloud was taken up from over the tabernacle of the testimony. 12 And the children of Israel set forward according to their journeys out of the wilderness of Sinai; and the cloud abode in the wilderness of Paran. 13 And they first took their journey according to the commandment of Jehovah by Moses. 14 And in the first place the standard of the camp of the children of Judah set forward according to their hosts: and over his host was Nahshon the son of Amminadab. 15 And over the host of the tribe of the children of Issachar was Nethanel the son of Zuar. 16 And over the host of the tribe of the children of Zebulun was Eliab the son of Helon. 17 And the tabernacle was taken down; and the sons of Gershon and the sons of Merari, who bare the tabernacle, set forward. 18 And the standard of the camp of Reuben set forward according to their hosts: and over his host was Elizur the son of Shedeur. 19 And over the host of the tribe of the children of Simeon was Shelumiel the son of Zurishaddai. 20 And over the host of the tribe of the children of Gad was Eliasaph the son of Deuel.
21 And the Kohathites set forward, bearing the sanctuary: and the others did set up the tabernacle against their coming. 22 And the standard of the camp of the children of Ephraim set forward according to their hosts: and over his host was Elishama the son of Ammihud. 23 And over the host of the tribe of the children of Manasseh was Gamaliel the son of Pedahzur. 24 And over the host of the tribe of the children of Benjamin was Abidan the son of Gideoni.
25 And the standard of the camp of the children of Dan, which was the rearward of all the camps, set forward according to their hosts: and over his host was Ahiezer the son of Ammishaddai. 26 And over the host of the tribe of the children of Asher was Pagiel the son of Ochran. 27 And over the host of the tribe of the children of Naphtali was Ahira the son of Enan. 28 Thus were the journeyings of the children of Israel according to their hosts; and they set forward.
29 And Moses said unto Hobab, the son of Reuel the Midianite, Moses’ father-in-law, We are journeying unto the place of which Jehovah said, I will give it you: come thou with us, and we will do thee good; for Jehovah hath spoken good concerning Israel. 30 And he said unto him, I will not go; but I will depart to mine own land, and to my kindred. 31 And he said, Leave us not, I pray thee; forasmuch as thou knowest how we are to encamp in the wilderness, and thou shalt be to us instead of eyes. 32 And it shall be, if thou go with us, yea, it shall be, that what good soever Jehovah shall do unto us, the same will we do unto thee.
33 And they set forward from the mount of Jehovah three days’ journey; and the ark of the covenant of Jehovah went before them three days’ journey, to seek out a resting-place for them. 34 And the cloud of Jehovah was over them by day, when they set forward from the camp.
35 And it came to pass, when the ark set forward, that Moses said, Rise up, O Jehovah, and let thine enemies be scattered; and let them that hate thee flee before thee. 36 And when it rested, he said, Return, O Jehovah, unto the ten thousands of the thousands of Israel.
Footnotes
- Numbers 10:2 Or, turned
4 Moseboken 10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Silvertrumpeterna
10 Herren talade till Mose: 2 ”Gör två trumpeter av hamrat silver. De ska användas när folket ska sammankallas eller för att ge signal när lägret ska brytas. 3 När båda trumpeterna ljuder, ska folket samlas vid ingången till uppenbarelsetältet. 4 Men om man enbart blåser i den ena, är det bara ledarna för stammarna i Israel som ska komma till dig.
5 Då första signalen för uppbrott ljuder, ska de som slagit läger på östra sidan om tältet ge sig av. 6 Vid nästa signal är det dags för dem på södra sidan att gå. Vid tredje signalen ska lägren på västra sidan gå och vid fjärde lägren på norra sidan. Signalerna blåses alltså när lägren ska bryta upp. 7 Men när församlingen sammankallas, ska ni blåsa på vanligt sätt, inte som signal.
8 Det är Arons söner, prästerna, som ska blåsa i trumpeterna och detta är en bestående stadga som ska följas från generation till generation. 9 När ni i ert eget land drar ut i strid mot era fiender som angriper er, ska Herren tänka på er och rädda er från era fiender när ni blåser en larmsignal med dessa trumpeter. 10 Använd dem också under era fester och vid de årliga högtiderna och nymånadsfesterna. Ni ska blåsa i dem när ni kommer med era brännoffer och gemenskapsoffer och då ska Gud tänka på er. För jag är Herren, er Gud.”
Från Sinai till Kadesh
(10:11—20:13)
Folket klagar
11 Molnet lyfte från förbundstecknets tält den tjugonde dagen i andra månaden under det andra året. 12 Israeliterna lämnade då Sinai öken och följde molnet från plats till plats tills det stannade i öknen Paran. 13 Detta var deras första förflyttning sedan de tagit emot befallningarna som Herren gett Mose.
En bra början
14 Främst i ledet fanns Judas stam, ordnad i häravdelningar bakom sitt banér och anförd av Nachshon, Amminadavs son. 15 Därefter kom Isaskar-stammens häravdelning, anförd av Netanel, Suars son, 16 och Sebulon-stammens häravdelning, anförd av Eliav, Helons son.
17 Sedan kom männen från gershoniterna och merariterna som bar den nedmonterade boningen på sina axlar. 18 Rubens stam kom ordnad i häravdelningar bakom sitt banér och anförd av Elisur, Shedeurs son. 19 Därefter kom Simon-stammens häravdelning, anförd av Shelumiel, Surishaddajs son, 20 och Gad-stammens häravdelning, anförd av Eljasaf, Deguels son.
21 Därnäst kom kehatiterna som bar på de heliga föremålen. Boningen skulle redan vara på sin nya plats när de kom fram. 22 Efter dem kom Efraims stam ordnad i häravdelningar bakom sitt banér och anförd av Elishama, Ammihuds son; 23 Manasse-stammens häravdelning anförd av Gamliel, Pedasurs son, 24 och Benjamin-stammens häravdelning anförd av Avidan, Gidonis son. 25 Sist av alla, ordnad i häravdelningar och med sitt banér i spetsen, kom Dans stam anförd av Achieser, Ammishaddajs son, 26 Asher-stammens häravdelning anförd av Pagiel, Okrans son, 27 och Naftali-stammens häravdelning anförd av Achira, Enans son. 28 Det var i denna ordning Israels stammar avtågade, häravdelning för häravdelning.
29 En dag sa Mose till sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son[a]: ”Äntligen är vi på väg till det land Herren utlovat åt oss! Kom med oss så ska vi behandla dig väl för Herren har gett Israel underbara löften!”
30 Men han svarade: ”Nej, jag måste vända tillbaka hem till mitt eget land och min egen släkt.” 31 ”Stanna hos oss”, vädjade Mose. ”Du känner till lägerplatserna i öknen och kan visa oss vägen. 32 Om du följer med, ska du få vara med och dela på allt det goda som Herren ger oss.”
33 De bröt upp från Herrens berg och vandrade i tre dagar. Herrens ark gick före dem under de tre dagarna till nästa plats där de skulle stanna. 34 Herrens moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats. 35 Varje gång arken bröt upp, utropade Mose:
”Stå upp, Herre,
och förskingra dina fiender!
Låt dina motståndare fly för dig!”
36 Och när arken sattes ner, sa han:
”Vänd tillbaka, Herre,
till Israels oräkneliga tusenden!”
Footnotes
- 10:29 Eller: Hovav, son till hans svärfar midjaniten Reguel. Olika namn uppges för Moses svärfar (jfr 2 Mos 2:18).
Scripture quotations from The New Testament for Everyone are copyright © Nicholas Thomas Wright 2011, 2018, 2019.
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.