Add parallel Print Page Options

Fristäder

(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. Sammanlagt ska leviterna ha 48 städer med kringliggande betesmarker. Av de städer ni ger leviterna av Israels egendom, ska de större stammarna som har många städer ge fler än de mindre stammarna, i proportion till det område stammen har fått som sin arvedel.”

Herren talade vidare till Mose: 10 ”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, 11 ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. 12 Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren[a], så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. 13 De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. 14 Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. 15 Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.

16 Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. 17 Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. 18 Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. 19 Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. 20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, 21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.

22 Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, 24 ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. 25 Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.

26 Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt 27 och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, 28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. 29 Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.

30 Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.

32 Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.

33 Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. 34 Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 35:12 På samma sätt som den närmaste släktingen (se t.ex. 3 Mos 25:25), skyldemannen (samma hebreiska ord som blodshämnaren ) hade ett ansvar för individens rättigheter, hade han också ett ansvar för vedergällningen. Det hebreiska ordet översätts olika beroende på sammanhanget: här och i 3 Mos 25:25 återlösare; i Rut 2:20; i Job 19:25 Förlossare; på flera ställen i Jesaja t.ex. Jes 41:14; 43:14; 44:6; 44:24; 47:4; 48:17 samt Jer 50:34 befriare.

De städer som ni ger åt leviterna skall vara sex fristäder som en dråpare kan fly till. Utöver dessa skall ni ge dem fyrtiotvå andra städer. Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring. Av de städer som ni skall ge av Israels barns besittningar, skall ni ta flera från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam skall ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

Sex fristäder

Herren talade till Mose. Han sade: 10 "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly. 12 Dessa städer skall ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför menigheten. 13 Av de städer ni ger dem skall sex städer vara fristäder. 14 Tre städer skall ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De skall vara fristäder. 15 Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.

16 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. 17 Eller om någon i sin hand har en sten som kan döda, och han med den slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. 18 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä som kan döda, och han med det slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. 19 Blodshämnaren skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom. 20 Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom, så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en mördare. Blodshämnaren skall döda honom när han träffar honom.

22 Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, 23 eller, utan att se honom, träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, 24 då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. 25 Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den heliga oljan, är död. 26 Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. 28 Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

29 Detta skall vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

30 Om någon dödar en annan, skall mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. 31 Ni skall inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden. 32 Ni skall inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han skall få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. 33 Ni skall inte ohelga det land där ni bor. Genom blod ohelgas landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det. 34 Ni skall inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, ty jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn."

Read full chapter

“The cities that you give to the Levites shall be (A)the six cities of refuge, where you shall permit the manslayer to flee, and in addition to them you shall give forty-two cities. All the cities that you give to the Levites shall be (B)forty-eight, with their pasturelands. And as for the cities that you shall give (C)from the possession of the people of Israel, (D)from the larger tribes you shall take many, and from the smaller tribes you shall take few; each, in proportion to the inheritance that it inherits, shall give of its cities to the Levites.”

Cities of Refuge

And the Lord spoke to Moses, saying, 10 “Speak to the people of Israel and say to them, (E)When you cross the Jordan into the land of Canaan, 11 (F)then you shall select cities to be cities of refuge for you, that the manslayer who kills any person without intent may flee there. 12 The cities shall be for you a refuge from the avenger, that the manslayer may not die until he stands before the congregation for judgment. 13 And the cities that you give shall be your (G)six cities of refuge. 14 (H)You shall give three cities beyond the Jordan, and three cities in the land of Canaan, to be cities of refuge. 15 These six cities shall be for refuge for the people of Israel, and (I)for the stranger and for the sojourner among them, that anyone who kills any person without intent may flee there.

16 (J)“But if he struck him down with an iron object, so that he died, he is a murderer. The murderer shall be put to death. 17 And if he struck him down with a stone tool that could cause death, and he died, he is a murderer. The murderer shall be put to death. 18 Or if he struck him down with a wooden tool that could cause death, and he died, he is a murderer. The murderer shall be put to death. 19 (K)The avenger of blood shall himself put the murderer to death; when he meets him, he shall put him to death. 20 And if he pushed him out of hatred or hurled something at him, (L)lying in wait, so that he died, 21 or in enmity struck him down with his hand, so that he died, then he who struck the blow shall be put to death. He is a murderer. (M)The avenger of blood shall put the murderer to death when he meets him.

22 “But if he pushed him suddenly without enmity, or hurled anything on him (N)without lying in wait 23 or used a stone that could cause death, and without seeing him dropped it on him, so that he died, though he was not his enemy and did not seek his harm, 24 then (O)the congregation shall judge between the manslayer and (P)the avenger of blood, in accordance with these rules. 25 And the congregation shall rescue the manslayer from the hand of the avenger of blood, and the congregation shall restore him to his city of refuge to which he had fled, and he shall live in it (Q)until the death of the high priest (R)who was anointed with the holy oil. 26 But if the manslayer shall at any time go beyond the boundaries of his city of refuge to which he fled, 27 and (S)the avenger of blood finds him outside the boundaries of his city of refuge, and the avenger of blood kills the manslayer, he shall not be guilty of blood. 28 For he must remain in his city of refuge (T)until the death of the high priest, but after the death of the high priest the manslayer may return to the land of his possession. 29 And these things shall be for (U)a statute and rule for you throughout your generations in all your dwelling places.

30 “If anyone kills a person, the murderer shall be put to death on the (V)evidence of witnesses. But no person shall be put to death on the testimony of one witness. 31 Moreover, you shall accept no ransom for the life of a murderer, who is guilty of death, but he shall be put to death. 32 And you shall accept no ransom for him who has fled to his city of refuge, that he may return to dwell in the land before the death of the high priest. 33 You shall not (W)pollute the land in which you live, for blood (X)pollutes the land, and no atonement can be made for the land for the blood that is shed in it, except (Y)by the blood of the one who shed it. 34 (Z)You shall not defile the land in which you live, in the midst of which I dwell, (AA)for I the Lord dwell in the midst of the people of Israel.”

Read full chapter