31 Just som han hade sagt detta, rämnade marken under dem. 32 Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. 33 De for levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. 34 Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!"

35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

36 Herren talade till Mose. Han sade: 37 "Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall ta fyrfaten ut ur branden och kasta elden långt bort, ty de har blivit heliga. 38 Och dessa fyrfat som tillhörde de män som syndade och förlorade sina liv, dem skall man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, ty de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De skall vara ett tecken för Israels barn." 39 Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar vilka de som bränts upp hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret. 40 De skulle vara till en påminnelse för Israels barn så att ingen främling, ingen som inte var av Arons släkt, skulle träda fram och antända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans hop - allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.

Folket knotar

41 Men dagen efter knotade hela Israels menighet mot Mose och Aron och sade: "Det är ni som har dödat Herrens folk!" 42 Och det hände att när menigheten samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då övertäcktes det av molnskyn och Herrens härlighet visade sig. 43 Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet, 44 och Herren sade till Mose: 45 "Gå bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem." Då föll de ner på sina ansikten.

46 Och Mose sade till Aron: "Tag ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till menigheten och bringa försoning för dem, ty vrede har gått ut från Herrens ansikte, hemsökelsen har börjat." 47 Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket. 48 Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49 De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom dem som dog för Koras skull. 50 Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, ty hemsökelsen hade upphört.

Read full chapter

31 Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem,

32 och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer och tillhörigheter. Allt de ägde försvann i djupet.

33 De blev levande begravda, marken slöt sig sedan över dem och de var borta.

34 Alla flydde vid deras skrik, rädda för att ryckas med,

35 och eld kom ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse.

36-37 Herren sa till Mose: Säg till Eleasar, prästen Arons son, att ta vara på rökelsekaren ur askan, för de är heliga, avskilda åt Herren. De glödande kolen ska han kasta bort,

38 för männen dog på grund av sin synd. Sedan ska han hamra ut metallen till plåtar och täcka altaret med dem. Rökelsekaren var heliga därför att de använts inför Herren, och altarplåtarna ska finnas där som en påminnelse för Israels folk.

39 Prästen Eleasar tog då de 250 rökelsekaren av koppar och hamrade ut dem till metallplåtar att täcka altaret med.

40 Detta skulle vara en påminnelse för Israels folk om att ingen obehörig, ingen som inte var ättling till Aron, fick komma inför Herren och bränna rökelse, för då kunde det som hände med Kora och hans anhängare hända honom. Allt detta var enligt de föreskrifter som Herren gett Mose.

41 Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: Ni har dödat Herrens folk.

42 Snart hade en missnöjd och uppretad folkhop samlats, och medan de stod där och såg upp mot tabernaklet visade sig plötsligt molnet med Herrens härlighet.

43-44 Då kom Mose och Aron och ställde sig vid ingången till tabernaklet, och Herren sa till Mose:

45 Skynda dig bort från detta folk, så att jag omedelbart kan döda det.Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren.

46 Ta ett rökelsekar och lägg eld från altaret i det, sa Mose därefter till Aron. Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Jag känner Guds vrede, och pest har redan drabbat dem.

47 Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Pesten hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla,

48 och när han stod där, mitt bland levande och döda, upphörde plötsligt pesten.

49 Men då hade redan 14.700 människor hunnit dö, förutom dem som dött dagen innan tillsammans med Kora.

50 När Aron återvände till Mose vid ingången till tabernaklet hade pesten upphört helt.

Read full chapter

31 As soon as he finished saying all this, the ground under them split apart(A) 32 and the earth opened its mouth and swallowed them(B) and their households, and all those associated with Korah, together with their possessions. 33 They went down alive into the realm of the dead,(C) with everything they owned; the earth closed over them, and they perished and were gone from the community. 34 At their cries, all the Israelites around them fled, shouting, “The earth is going to swallow us too!”

35 And fire came out from the Lord(D) and consumed(E) the 250 men who were offering the incense.

36 The Lord said to Moses, 37 “Tell Eleazar(F) son of Aaron, the priest, to remove the censers(G) from the charred remains and scatter the coals some distance away, for the censers are holy— 38 the censers of the men who sinned at the cost of their lives.(H) Hammer the censers into sheets to overlay the altar,(I) for they were presented before the Lord and have become holy. Let them be a sign(J) to the Israelites.”

39 So Eleazar the priest(K) collected the bronze censers brought by those who had been burned to death,(L) and he had them hammered out to overlay the altar, 40 as the Lord directed him through Moses. This was to remind the Israelites that no one except a descendant of Aaron should come to burn incense(M) before the Lord,(N) or he would become like Korah and his followers.(O)

41 The next day the whole Israelite community grumbled against Moses and Aaron. “You have killed the Lord’s people,” they said.

42 But when the assembly gathered in opposition(P) to Moses and Aaron and turned toward the tent of meeting, suddenly the cloud covered it and the glory of the Lord(Q) appeared. 43 Then Moses and Aaron went to the front of the tent of meeting, 44 and the Lord said to Moses, 45 “Get away from this assembly so I can put an end(R) to them at once.” And they fell facedown.

46 Then Moses said to Aaron, “Take your censer(S) and put incense in it, along with burning coals from the altar, and hurry to the assembly(T) to make atonement(U) for them. Wrath has come out from the Lord;(V) the plague(W) has started.” 47 So Aaron did as Moses said, and ran into the midst of the assembly. The plague had already started among the people,(X) but Aaron offered the incense and made atonement for them. 48 He stood between the living and the dead, and the plague stopped.(Y) 49 But 14,700 people died from the plague, in addition to those who had died because of Korah.(Z) 50 Then Aaron returned to Moses at the entrance to the tent of meeting, for the plague had stopped.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. Numbers 16:50 In Hebrew texts 16:36-50 is numbered 17:1-15.