Add parallel Print Page Options

Gods belofte van zegen

1,2 Wat vreselijk! Wat is het moeilijk een eerlijk mens te vinden! Zij zijn even schaars als druiven en vijgen na de oogst. Geen enkele tros, geen enkele vijg is overgebleven. De eerlijke mensen zijn van de aarde verdwenen, niet één rechtschapen man is achtergebleven. Er zijn alleen nog maar moordenaars over, die op hun eigen volksgenoot jacht maken. Zij staan altijd klaar om kwaad te doen. Bestuursfunctionarissen en rechters eisen steekpenningen. De rijke koopt hen om en zegt wie zij moeten ruïneren. Zo verdraaien zij de rechtspraak. De beste van hen is zo stekelig als een distel, de meest rechtschapene onder hen is krommer en verwrongener dan een doornhaag. Maar de dag van het oordeel komt snel naderbij. De tijd voor straf is bijna aangebroken. Angst, schrik en verwarring zal u dan overvallen.

Vertrouw niemand meer, zelfs niet uw beste vriend, ook uw vrouw kunt u niet in vertrouwen nemen. Want de zoon minacht zijn vader, de dochter komt in opstand tegen haar moeder en de schoondochter tegen haar schoonmoeder. Ja, er zullen zelfs vijanden onder uw huisgenoten zijn.

Maar ik zal uitzien naar de Here. Van God zal ik mijn heil verwachten. Bij mijn God zal ik gehoor vinden. Wees niet blij over mij, mijn tegenstandster, want hoewel ik ben gevallen, zal ik toch weer opstaan! Al zit ik in het donker, de Here zal voor mij een licht zijn. Ik zal de straf van de Here geduldig dragen, want ik heb tegen Hem gezondigd. Uiteindelijk zal Hij mij verdedigen tegenover mijn vijanden en mij recht verschaffen. Hij zal mij van het donker naar het licht brengen en ik zal zien hoe Hij een rechtvaardig oordeel uitspreekt. 10 Zij die mij haat, zal het zien en zich schamen omdat zij eens spottend heeft gezegd: ‘Waar is nu de Here, die God van u?’ Dan zal ik op haar neerzien, wanneer zij als modder op straat wordt vertrapt.

11 Volk van God, uw steden zullen eens worden herbouwd, maar veel groter en ruimer dan vroeger. 12 Massaʼs mensen uit verschillende landen zullen dan naar u toekomen, zij komen van Assyrië tot Egypte, van Egypte tot de Eufraat, van de Dode Zee tot de Middellandse Zee en van verre heuvels en bergen. 13 Maar eerst zal de aarde veranderen in een woestenij vanwege de zonden van haar bevolking.

14 God, kom, regeer over uw volk en weid uw kudde. Laat de mensen leven in vrede en welvaart. Laat hen genieten van de vruchtbare weiden van Basan en Gilead, net als vroeger. 15 ‘Ja,’ antwoordt de Here. ‘Net als vroeger toen u uit Egypte trok, zal Ik weer grote wonderen voor u doen. 16 De hele wereld zal het zien en zich schamen over haar geringe macht. Zij zal verstomd staan en doof zijn voor wat rondom haar gebeurt.’

17 Iedereen zal op zijn buik door het stof kruipen als een slang, als een worm uit zijn hol tevoorschijn komen. Zij zullen bevend van angst hun burchten verlaten om de Here, onze God, te ontmoeten. Zij zullen diep ontzag voor U hebben. 18 Waar is een God als U, die de zonden van de overlevenden van zijn volk vergeeft? U kunt niet voor eeuwig boos blijven op uw volk, want U houdt ervan genadig te zijn. 19 U zult opnieuw medelijden met ons hebben. U zult onze zonden vertrappen onder uw voeten. Ja, U zult ze allemaal in de allerdiepste zee gooien. 20 U zult ons zegenen zoals U Jakob lang geleden hebt beloofd. En U zult ons uw goedheid tonen zoals U onze voorvader Abraham hebt toegezegd.

Landets förfall

Ve mig!
    Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
    Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
    De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
    Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
    Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
    fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
    den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[a]
    Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
    Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
    och förvirring drabbar folket.
Lita inte på din nästa,
    förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
    till kvinnan i din famn!
Sonen föraktar sin far,
    dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
    och en man ska finna fiender i sitt eget hus.

Men jag vill se upp till Herren
    och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.

Israel reser sig

Gläds inte över mig, min fiende,
    för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
    När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
Jag har syndat mot Herren
    och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
    och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
    och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
    och höljas i skam,
hon[b] som sa till mig:
    ”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
    när hon trampas ner som smuts på gatan.

11 Den dagen ska komma
    då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12     Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
    från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13     Jorden ska läggas öde
för sina invånares
    och deras gärningars skull.

Bön och lovprisning

14 Valla ditt folk med din stav,
    din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
    mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
    som en gång för länge sedan.

15 ”Låt oss få se under
    som vid ditt uttåg ur Egypten.”[c]

16 Folken ska se det
    och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
    och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
    som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
    skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18     Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
    hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
    för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
    förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
    och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
    och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
    för så länge sedan.

Footnotes

  1. 7:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna.
  3. 7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.