Onda planer mot Jesus

26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: (A) "Ni vet att om två dagar är det påsk[a]. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."

(B) Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

(C) När Jesus var i Betania[b], i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja[c], och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."

10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 (D) De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning[d]. 13 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

14 (E) Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 (F) och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[e] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Den sista påskmåltiden

17 (G) På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.

20 (H) På kvällen låg Jesus till bords[f] med de tolv. 21 (I) Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 (J) Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

Den första nattvarden

26 (K) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 (L) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 (M) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."

30 När de sedan hade sjungit lovsången[g], gick de ut till Olivberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31 (N) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.[h] 32 (O) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

33 (P) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." 34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." 35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.

Jesus i Getsemane

36 (Q) Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane[i], och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest 38 (R) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 39 (S) Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

40 Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? 41 (T) Vaka och be att[j] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

43 Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er[k]? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. 46 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

47 (U) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." 49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. 50 (V) Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

51 (W) Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 (X) Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar[l]? 54 (Y) Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"

55 (Z) I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. 56 (AA) Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Jesus inför Stora rådet

57 (AB) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 (AC) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 63 (AD) Men Jesus var tyst.

Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." 64 (AE) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."[m]

65 (AF) Då rev översteprästen sönder sina kläder[n] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. 66 (AG) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" 67 (AH) Och de spottade honom i ansiktet[o] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet 68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

69 (AI) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." 71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt[p] avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.

Footnotes

  1. 26:2 påsk   Hebr. pésachbetyder "passera", "skona" (2 Mos 12:13), och firas till minne av Israels räddning ur Egypten. I fullmånens sken den 14:e Nisan (mars-april) åt man det offrade påskalammet och firade sedan "det osyrade brödets högtid" i sju dagar (2 Mos 12:17).
  2. 26:6 Betania   kan översättas "fattighuset" (jfr vers 9 och 11).
  3. 26:7 dyrbar olja   Enligt Mark 14:3f nardusolja värd 300 denarer, vilket motsvarade en hel årslön för en enkel arbetare.
  4. 26:12 inför min begravning   Jesus knyter an till seden att behandla den som dött med väldoftande ämnen före begravningen (jfr Joh 19:39f).
  5. 26:15 trettio silvermynt   Enligt 2 Mos 21:32 priset för en slav (30 siklar = 120 denarer).
  6. 26:20 låg Jesus till bords   Vid finare måltider, som vid påsk, åt man på grekiskt manér halvliggande på divaner, stödd på vänster armbåge.
  7. 26:30 lovsångenPs 115-118 som sjungs vid slutet av varje judisk påskmåltid.
  8. 26:31 Sak 13:7.
  9. 26:36 Getsemane   Olivlund strax öster om Jerusalem. Hebr. gat shémen betyder "oljepress".
  10. 26:41 be att   Annan översättning: "be så att".
  11. 26:45 Sover ni fortfarande och vilar er?   Annan översättning: "Sov ni vidare och vila er!".
  12. 26:53 tolv legioner änglar   Troligen ett symboliskt tal. En legion motsvarade ca 6000 man.
  13. 26:64 seMänniskosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  14. 26:65 rev … sönder sina kläder   Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
  15. 26:67 i ansiktet   Annan översättning: "med käppar".
  16. 26:73 dialekt   Den galileiska dialekten (Mark 14:70) ansågs mindre fin än den judeiska eftersom den saknade vissa semitiska strupljud.

26 When Jesus had finished all these words, he said to his disciples, “You know that after two days the Passover is coming, and the Son of Man will be delivered up to be crucified.”

Then the chief priests, the scribes, and the elders of the people were gathered together in the court of the high priest, who was called Caiaphas. They took counsel together that they might take Jesus by deceit and kill him. But they said, “Not during the feast, lest a riot occur among the people.”

Now when Jesus was in Bethany, in the house of Simon the leper, a woman came to him having an alabaster jar of very expensive ointment, and she poured it on his head as he sat at the table. But when his disciples saw this, they were indignant, saying, “Why this waste? For this ointment might have been sold for much and given to the poor.”

10 However, knowing this, Jesus said to them, “Why do you trouble the woman? She has done a good work for me. 11 For you always have the poor with you, but you don’t always have me. 12 For in pouring this ointment on my body, she did it to prepare me for burial. 13 Most certainly I tell you, wherever this Good News is preached in the whole world, what this woman has done will also be spoken of as a memorial of her.”

14 Then one of the twelve, who was called Judas Iscariot, went to the chief priests 15 and said, “What are you willing to give me if I deliver him to you?” So they weighed out for him thirty pieces of silver. 16 From that time he sought opportunity to betray him.

17 Now on the first day of unleavened bread, the disciples came to Jesus, saying to him, “Where do you want us to prepare for you to eat the Passover?”

18 He said, “Go into the city to a certain person, and tell him, ‘The Teacher says, “My time is at hand. I will keep the Passover at your house with my disciples.”’”

19 The disciples did as Jesus commanded them, and they prepared the Passover.

20 Now when evening had come, he was reclining at the table with the twelve disciples. 21 As they were eating, he said, “Most certainly I tell you that one of you will betray me.”

22 They were exceedingly sorrowful, and each began to ask him, “It isn’t me, is it, Lord?”

23 He answered, “He who dipped his hand with me in the dish will betray me. 24 The Son of Man goes even as it is written of him, but woe to that man through whom the Son of Man is betrayed! It would be better for that man if he had not been born.”

25 Judas, who betrayed him, answered, “It isn’t me, is it, Rabbi?”

He said to him, “You said it.”

26 As they were eating, Jesus took bread, gave thanks for[a] it, and broke it. He gave to the disciples and said, “Take, eat; this is my body.” 27 He took the cup, gave thanks, and gave to them, saying, “All of you drink it, 28 for this is my blood of the new covenant, which is poured out for many for the remission of sins. 29 But I tell you that I will not drink of this fruit of the vine from now on, until that day when I drink it anew with you in my Father’s Kingdom.”

30 When they had sung a hymn, they went out to the Mount of Olives.

31 Then Jesus said to them, “All of you will be made to stumble because of me tonight, for it is written, ‘I will strike the shepherd, and the sheep of the flock will be scattered.’(A) 32 But after I am raised up, I will go before you into Galilee.”

33 But Peter answered him, “Even if all will be made to stumble because of you, I will never be made to stumble.”

34 Jesus said to him, “Most certainly I tell you that tonight, before the rooster crows, you will deny me three times.”

35 Peter said to him, “Even if I must die with you, I will not deny you.” All of the disciples also said likewise.

36 Then Jesus came with them to a place called Gethsemane, and said to his disciples, “Sit here, while I go there and pray.” 37 He took with him Peter and the two sons of Zebedee, and began to be sorrowful and severely troubled. 38 Then Jesus said to them, “My soul is exceedingly sorrowful, even to death. Stay here and watch with me.”

39 He went forward a little, fell on his face, and prayed, saying, “My Father, if it is possible, let this cup pass away from me; nevertheless, not what I desire, but what you desire.”

40 He came to the disciples and found them sleeping, and said to Peter, “What, couldn’t you watch with me for one hour? 41 Watch and pray, that you don’t enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.”

42 Again, a second time he went away and prayed, saying, “My Father, if this cup can’t pass away from me unless I drink it, your desire be done.”

43 He came again and found them sleeping, for their eyes were heavy. 44 He left them again, went away, and prayed a third time, saying the same words. 45 Then he came to his disciples and said to them, “Are you still sleeping and resting? Behold, the hour is at hand, and the Son of Man is betrayed into the hands of sinners. 46 Arise, let’s be going. Behold, he who betrays me is at hand.”

47 While he was still speaking, behold, Judas, one of the twelve, came, and with him a great multitude with swords and clubs, from the chief priests and elders of the people. 48 Now he who betrayed him had given them a sign, saying, “Whoever I kiss, he is the one. Seize him.” 49 Immediately he came to Jesus, and said, “Greetings, Rabbi!” and kissed him.

50 Jesus said to him, “Friend, why are you here?”

Then they came and laid hands on Jesus, and took him. 51 Behold, one of those who were with Jesus stretched out his hand and drew his sword, and struck the servant of the high priest, and cut off his ear.

52 Then Jesus said to him, “Put your sword back into its place, for all those who take the sword will die by the sword. 53 Or do you think that I couldn’t ask my Father, and he would even now send me more than twelve legions of angels? 54 How then would the Scriptures be fulfilled that it must be so?”

55 In that hour Jesus said to the multitudes, “Have you come out as against a robber with swords and clubs to seize me? I sat daily in the temple teaching, and you didn’t arrest me. 56 But all this has happened that the Scriptures of the prophets might be fulfilled.”

Then all the disciples left him and fled.

57 Those who had taken Jesus led him away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were gathered together. 58 But Peter followed him from a distance to the court of the high priest, and entered in and sat with the officers, to see the end.

59 Now the chief priests, the elders, and the whole council sought false testimony against Jesus, that they might put him to death, 60 and they found none. Even though many false witnesses came forward, they found none. But at last two false witnesses came forward 61 and said, “This man said, ‘I am able to destroy the temple of God, and to build it in three days.’”

62 The high priest stood up and said to him, “Have you no answer? What is this that these testify against you?” 63 But Jesus stayed silent. The high priest answered him, “I adjure you by the living God that you tell us whether you are the Christ, the Son of God.”

64 Jesus said to him, “You have said so. Nevertheless, I tell you, after this you will see the Son of Man sitting at the right hand of Power, and coming on the clouds of the sky.”

65 Then the high priest tore his clothing, saying, “He has spoken blasphemy! Why do we need any more witnesses? Behold, now you have heard his blasphemy. 66 What do you think?”

They answered, “He is worthy of death!” 67 Then they spat in his face and beat him with their fists, and some slapped him, 68 saying, “Prophesy to us, you Christ! Who hit you?”

69 Now Peter was sitting outside in the court, and a maid came to him, saying, “You were also with Jesus, the Galilean!”

70 But he denied it before them all, saying, “I don’t know what you are talking about.”

71 When he had gone out onto the porch, someone else saw him and said to those who were there, “This man also was with Jesus of Nazareth.”

72 Again he denied it with an oath, “I don’t know the man.”

73 After a little while those who stood by came and said to Peter, “Surely you are also one of them, for your speech makes you known.”

74 Then he began to curse and to swear, “I don’t know the man!”

Immediately the rooster crowed. 75 Peter remembered the word which Jesus had said to him, “Before the rooster crows, you will deny me three times.” Then he went out and wept bitterly.

Footnotes

  1. 26:26 TR reads “blessed” instead of “gave thanks for”