Matteusevangeliet 22
Svenska Folkbibeln 2015
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 (A) "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 (B) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade[a] och dödade dem.
7 (C) Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 (D) Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
11 (E) När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 (F) Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 (G) Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. 16 De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna[b] för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren[c] eller inte?"
18 Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? 19 Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar[d], 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 (H) De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.
De dödas uppståndelse
23 (I) Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 24 (J) "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.[e] 25 Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."[f] 33 När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna[g] svarslösa och samlades runt honom. 35 (K) En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: 36 "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.[h] 38 Det är det största och första budet. 39 (L) Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.[i] 40 (M) På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
Vad tänker ni om Messias?
41 (N) Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem: 42 "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids." 43 (O) Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter[j].[k] 45 (P) Om nu David kallar honom Herre[l], hur kan han då vara Davids son?" 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.
Footnotes
- 22:6 misshandlade Annan översättning: "förnedrade".
- 22:16 herodianerna Personer som stödde Herodes kungaätt. De utgjorde inte något organiserat parti och namnet finns inte belagt utanför NT.
- 22:17 att betala skatt till kejsaren En tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen.
- 22:19 denar Ett litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2).
- 22:24 5 Mos 25:5.
- 22:32 2 Mos 3:6.
- 22:34 Fariseerna … saddukeerna Meningsmotståndare i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f).
- 22:37 5 Mos 6:5.
- 22:39 3 Mos 19:18.
- 22:44 under dina fötter Ett uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).
- 22:44 Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).
- 22:45 David kallar honom Herre Profeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f), trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).
馬太福音 22
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
王宴客的比喻
22 耶穌又用比喻對他們說： 2 「天國就像一個王為兒子籌備婚宴。 3 他派奴僕去請受邀的客人，可是客人都不肯赴宴。 4 王再派其他奴僕去，說，『去告訴被邀請的人，我的宴席已經備好，公牛和肥畜都宰了，一切都預備妥當，來赴婚宴吧！』 5 那些人卻毫不理會地走了，一個去種田，一個去做買賣， 6 其餘的竟然抓住王的奴僕，把他們羞辱一番後殺了。 7 王大怒，派軍隊去剿滅凶手，燒毀他們的城。
8 「然後，他對奴僕說，『婚宴已預備好了，只是被邀請的人不配。 9 所以你們到街頭巷尾，把所有見到的人都請來。』 10 奴僕到街上把遇到的人都請了來，好人壞人都有，大廳裡滿了客人。
11 「王出來會見在座的客人，發現有一個人沒有穿禮服， 12 就問他，『朋友，你來這裡怎麼不穿婚宴的禮服呢？』那人無言以對。 13 王便吩咐侍從，『把他手腳綁起來丟到外面的黑暗裡，讓他在那裡哀哭切齒。』」
14 耶穌又說：「被邀請的人多，選上的人少。」
以納稅問題刁難耶穌
15 那時，法利賽人出去策劃怎樣從耶穌的話裡找把柄陷害祂。 16 他們派了自己的門徒跟希律黨人一同去問耶穌：「老師，我們知道你誠實無偽，按真理傳上帝的道，你不徇情面，不以貌取人。 17 那麼請告訴我們，納稅給凱撒對不對呢？」
18 耶穌看出了他們的惡意，就說：「你們這些偽君子，為什麼試探我呢？ 19 拿一個納稅用的錢幣來給我看。」他們就拿給祂一個銀幣。
20 耶穌問他們：「上面刻的是誰的像和名號？」
21 他們說：「凱撒的。」
耶穌說：「那麼，屬於凱撒的東西應該給凱撒，屬於上帝的東西應該給上帝。」 22 他們聽了很驚奇，只好離開祂走了。
論復活
23 同一天，不相信死人會復活的撒都該人也來問耶穌， 24 說：「老師，摩西說，『如果一個人死了，沒有兒女，只留下妻子，他的兄弟就當娶嫂嫂，替哥哥傳宗接代。』 25 從前，我們這裡有弟兄七人，老大結了婚，沒有孩子就死了，把妻子留給了弟弟。 26 二弟、三弟一直到七弟都相繼娶了嫂嫂，都沒留下孩子。 27 最後，那女人也死了。 28 那麼，到復活的時候，她將是誰的妻子呢？因為他們都娶過她。」
29 耶穌說：「你們弄錯了。你們不明白聖經，也不知道上帝的能力。 30 因為到復活的時候，人們將不娶也不嫁，就像天上的天使一樣。
31 「關於死人復活的事，難道你們沒有讀過上帝對你們說過的話嗎？ 32 祂說，『我是亞伯拉罕的上帝，以撒的上帝，雅各的上帝。』上帝不是死人的上帝，而是活人的上帝。」 33 眾人聽到祂的教導都很驚奇。
最大的誡命
34 法利賽人聽見耶穌使撒都該人無言以對，就聚集在一起。 35 其中有位律法專家試探耶穌說： 36 「老師，請問律法中哪一條誡命最重要呢？」
37 耶穌回答說：「『你要全心、全情、全意愛主——你的上帝』， 38 這是第一條也是最重要的誡命。 39 第二條也相似，就是『要愛鄰如己』。 40 律法和先知的全部教導都以這兩條誡命為基礎。」
基督的身分
41 耶穌趁著法利賽人聚在那裡，就問他們： 42 「你們對基督有何看法？祂是誰的後裔？」他們答道：「大衛的後裔。」
43 耶穌說：「那麼，為什麼大衛受聖靈感動，稱祂為主呢？大衛曾說，
44 『主對我主說，
你坐在我的右邊，
等我使你的仇敵伏在你腳下。』
45 既然大衛稱基督為主，基督又怎麼會是大衛的後裔呢？」 46 沒人能回答耶穌的問題。從此再沒有人敢用問題來刁難耶穌了。
Matteus 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om bröllopsfesten
(Luk 14:16-24)
22 Jesus berättade ännu en liknelse för dem: 2 ”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son. 3 Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’
5 Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. 6 Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. 7 Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.
8 Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga. 9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’ 10 Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. 12 ’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[a]
13 Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’ 14 Många är inbjudna, men få är utvalda.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Mark 12:13-17; Luk 20:20-26)
15 Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. 16 De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare[b], och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. 17 Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”
18 Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? 19 Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, 20 och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” 21 ”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”
22 När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå?
(Mark 12:18-27; Luk 20:27-40)
23 Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom: 24 ”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’[c] 25 Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan. 26 Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju. 27 Sedan dog också kvinnan. 28 Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
29 Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft. 30 När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er: 32 ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[d] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[e]” 33 När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
(Mark 12:28-31; Luk 10:25-28)
34 Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de, 35 och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga: 36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”
37 Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[f] 38 Detta är det första budet, och också det största. 39 Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[g] 40 De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.”
Är Messias ättling till David?
(Mark 12:35-37; Luk 20:41-44)
41 Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem: 42 ”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?”
De svarade: ”David.” 43 ”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju:
44 ’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[h]
45 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”
46 Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Footnotes
- 22:12 Den som inbjöd till bröllop försåg troligen gästerna med bröllopskläder ibland, och särskilt i ett sådant här fall då gästerna kom direkt från gatan. Mannen hade alltså förolämpat värden genom att vägra ta emot de kläder han blev erbjuden.
- 22:16 Herodes anhängare stödde romarna. De ville få bort Jesus av politiska skäl, eftersom de trodde att han skulle göra uppror mot romarna.
- 22:24 Se 5 Mos 25:5-6.
- 22:32 Se 2 Mos 3:6.
- 22:32 Gud talade om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de hade varit döda i hundratals år.
- 22:37 Se 5 Mos 6:5.
- 22:39 Se 3 Mos 19:18.
- 22:44 Se Ps 110:1. Den som sitter på Guds högra sida delar hans makt och regerar tillsammans med honom.
Matteus 22
Svenska 1917
22 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 Sist av alla dog hustrun.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.