Matteus 17
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus förvandlas på berget
17 Sex dagar senare tog Jesus Petrus, Jakob och hans bror Johannes med sig till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.
2 Och på ett ögonblick förändrades hans utseende inför dem så att hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.
3 Plötsligt visade sig Mose och Elia, och de samtalade med honom.
4 Petrus sa: Herre, det här är ett bra ställe att vara på. Om du vill ska jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.
5 Men just då han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Lyd honom!
6 När lärjungarna hörde detta blev de fruktansvärt rädda och föll till marken.
7 Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. Res er upp, sa han, och var inte rädda!
8 Och när de såg upp, fanns bara Jesus där.
9 När de gick nerför berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän han uppstått från de döda.
10 Då frågade lärjungarna honom: Varför påstår de judiska ledarna att Elia måste komma tillbaka innan Messias kommer?
11 Jesus svarade: De har rätt. Elia måste komma och lägga allt till rätta.
12 Och han har faktiskt redan kommit, men ingen kände igen honom, och många behandlade honom illa. Människosonen ska också lida under deras våld.
13 Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 När de kom ner från berget väntade en stor folkskara på 3) Jesus. En man kom då och böjde knä framför honom och sa:
15 Herre, visa barmhärtighet mot min son för han får svåra anfall och är mycket illa däran. Han faller ofta i vattnet eller i elden.
16 Därför tog jag honom med till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.
17 Ni envisa människor, som inte vill tro! svarade Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta med pojken hit till mig.
18 Jesus talade strängt till den onde anden i pojken, och den lämnade honom, och från det ögonblicket var pojken frisk.
19 När de sedan var för sig själva igen, frågade lärjungarna Jesus: Varför kunde inte vi driva ut anden?
20 Därför att ni har så liten tro, svarade Jesus. Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: 'Flytta dig' och det skulle flytta sig långt bort. Ingenting skulle vara omöjligt.
21 Men detta slags andar kan inte drivas ut om ni inte ber och fastar.
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
22-23 En dag medan de fortfarande var i Galileen, sa Jesus till dem: Jag ska bli förrådd och överlämnad till dem som har makt att döda mig. Men tre dagar senare ska jag stå upp igen. Lärjungarna blev sorgsna och bedrövade när de hörde detta.
Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk
24 När de kom till Kafarnaum gick de män, som tog upp tempelskatten, till Petrus och frågade: Betalar inte din Mästare skatt?
25 Petrus svarade: Visst gör han det.Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om det, men innan han fick en chans att göra det så frågade Jesus honom: Vad tror du, Petrus? Kräver kungar skatt av sitt eget folk eller av andra människor?
26-27 Av andra människor naturligtvis, svarade Petrus.Då slipper alltså de egna medborgarna skatt! Men vi ska inte ge dem någon anledning att angripa oss. Gå därför ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får upp. Du kommer att finna ett mynt, som räcker till skatt för oss båda två. Tag det och betala dem.
Matteus 17
Svenska Folkbibeln
17 Sex dagar därefter[a] tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. 2 Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. 4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[b] 6 När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!" 8 Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.
9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10 Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"[c] 11 Han svarade: "Elia skall komma och återupprätta allt. 12 Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt skall också Människosonen få lida genom dem." 13 Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom." 17 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.
19 Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 20 Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."[d]
Jesus talar än en gång om sitt lidande
22 När de var samlade i Galileen, sade Jesus till dem: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, 23 och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.
Tempelskatten
24 De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"[e] 25 "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?" 26 Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. 27 Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt.[f] Ta det och ge åt dem för min och din räkning."
Footnotes
- Matteus 17:1 Sex dagar därefter Att döma av denna tidsuppgift är det evangelistens mening att det han nu ämnar berätta står i inre sammanhang med närmast föregående vers.
- Matteus 17:5 Se 3:17, 5 Mos 18:15.
- Matteus 17:10 Elia först måste komma Fariseerna och de skriftlärda tänkte sig att Elia skulle komma före Messias och åberopade sig därvid på Mal 4:5f. Jesus säger att Malakis profetia är uppfylld och att Elia redan har kommit i Johannes Döparens gestalt (11:13f.).
- Matteus 17:20 En del handskrifter tillägger (v. 21): "Men detta slag går endast ut genom bön och fasta." Jfr Mark 9:29.
- Matteus 17:24 tempelskatt krävdes i den gamla myntenheten "sikel". Den årliga skatten för en vuxen israelit var en halv sikel, som motsvarade två denarer. En denar var ett romerskt silvermynt som motsvarade en arbetares dagslön. Se Sakupplysning.
- Matteus 17:27 silvermynt Grek. "stater". Se Sakupplysning.
Matthew 17
American Standard Version
17 And after six days Jesus taketh with him Peter, and [a]James, and John his brother, and bringeth them up into a high mountain apart: 2 and he was transfigured before them; and his face did shine as the sun, and his garments became white as the light. 3 And behold, there appeared unto them Moses and Elijah talking with him. 4 And Peter answered, and said unto Jesus, Lord, it is good for us to be here: if thou wilt, I will make here three [b]tabernacles; one for thee, and one for Moses, and one for Elijah. 5 While he was yet speaking, behold, a bright cloud overshadowed them: and behold, a voice out of the cloud, saying, This is my beloved Son, in whom I am well pleased; hear ye him. 6 And when the disciples heard it, they fell on their face, and were sore afraid. 7 And Jesus came and touched them and said, Arise, and be not afraid. 8 And lifting up their eyes, they saw no one, save Jesus only.
9 And as they were coming down from the mountain, Jesus commanded them, saying, Tell the vision to no man, until the Son of man be risen from the dead. 10 And his disciples asked him, saying, Why then say the scribes that Elijah must first come? 11 And he answered and said, Elijah indeed cometh, and shall restore all things: 12 but I say unto you, that Elijah is come already, and they knew him not, but did unto him whatsoever they would. Even so shall the Son of man also suffer of them. 13 Then understood the disciples that he spake unto them of John the Baptist.
14 And when they were come to the multitude, there came to him a man, kneeling to him, and saying, 15 Lord, have mercy on my son: for he is epileptic, and suffereth grievously; for oft-times he falleth into the fire, and oft-times into the water. 16 And I brought him to thy disciples, and they could not cure him. 17 And Jesus answered and said, O faithless and perverse generation, how long shall I be with you? how long shall I bear with you? bring him hither to me. 18 And Jesus rebuked him; and the demon went out of him: and the boy was cured from that hour.
19 Then came the disciples to Jesus apart, and said, Why could not we cast it out? 20 And he saith unto them, Because of your little faith: for verily I say unto you, If ye have faith as a grain of mustard seed, ye shall say unto this mountain, Remove hence to yonder place; and it shall remove; and nothing shall be impossible unto you.[c]
22 And while they [d]abode in Galilee, Jesus said unto them, The Son of man shall be [e]delivered up into the hands of men; 23 and they shall kill him, and the third day he shall be raised up. And they were exceeding sorry.
24 And when they were come to Capernaum, they that received the [f]half-shekel came to Peter, and said, Doth not your teacher pay the [g]half-shekel? 25 He saith, Yea. And when he came into the house, Jesus spake first to him, saying, What thinkest thou, Simon? the kings of the earth, from whom do they receive toll or tribute? from their sons, or from strangers? 26 And when he said, From strangers, Jesus said unto him, Therefore the sons are free. 27 But, lest we cause them to stumble, go thou to the sea, and cast a hook, and take up the fish that first cometh up; and when thou hast opened his mouth, thou shalt find a [h]shekel: that take, and give unto them for me and thee.
Footnotes
- Matthew 17:1 Or, Jacob
- Matthew 17:4 Or, booths
- Matthew 17:20 Many authorities, some ancient, insert verse 21 But this kind goeth not out save by prayer and fasting. See Mk. 9:29.
- Matthew 17:22 Some ancient authorities read were gathering themselves together.
- Matthew 17:22 See 10:4.
- Matthew 17:24 Greek didrachma. Compare marginal note on Lk. 15:8.
- Matthew 17:24 Greek didrachma. Compare marginal note on Lk. 15:8.
- Matthew 17:27 Greek stater.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)