Add parallel Print Page Options

15 Allora gli scribi, e i farisei, di Gerusalemme vennero da Gesú e gli dissero:

«Perché i tuoi discepoli trasgrediscono la tradizione degli anziani? Poiché non si lavano le mani prima di mangiare».

Ma egli rispose e disse loro: «E voi, perché trasgredite il comandamento di Dio a motivo della vostra tradizione?

Dio infatti ha comandato cosí: "Onora il padre e la madre" e ancora: "Chi maledice padre o madre sia punito con la morte".

Voi invece dite: "Chiunque dice al padre o alla madre: Tutto ciò con cui potrei sostenerti è stato offerto a Dio",

egli non è piú obbligato a onorare suo padre e sua madre. Cosí facendo, voi avete annullato il comandamento di Dio a motivo della vostra tradizione.

Ipocriti, ben profetizzò di voi Isaia quando disse:

"Questo popolo si accosta a me con la bocca e mi onora con le labbra; ma il loro cuore è lontano da me.

E invano mi rendono un culto, insegnando dottrine che sono comandamenti di uomini».

10 Poi, chiamata a sé la folla, disse loro: «Ascoltate e intendete:

11 Non ciò che entra nella bocca contamina l'uomo, ma è quel che esce dalla bocca che contamina l'uomo».

12 Allora i suoi discepoli, accostatisi, gli dissero: «Sai tu che a sentire queste parole i farisei si sono scandalizzati?».

13 Ma egli, rispondendo, disse: «Ogni pianta che il Padre mio celeste non ha piantata sarà sradicata.

14 Lasciateli, sono ciechi guide di ciechi; e se un cieco guida un altro cieco, ambedue cadranno nella fossa».

15 Allora Pietro, rispondendo, gli disse: «Spiegaci questa parabola».

16 E Gesú disse: «Neppure voi avete ancora capito?

17 Non capite che tutto ciò che entra nella bocca se ne va nel ventre, e viene espulso nella fogna?

18 Ma le cose che escono dalla bocca procedono dal cuore; sono esse che contaminano l'uomo.

19 Poiché dal cuore provengono pensieri malvagi, omicidi, adultèri, fornicazioni, furti, false testimonianze, maldicenze.

20 Queste sono le cose che contaminano l'uomo; ma il mangiare senza lavarsi le mani non contamina l'uomo».

21 Poi Gesú, partito di là, si diresse verso le parti di Tiro e di Sidone,

22 Ed ecco una donna Cananea, venuta da quei dintorni, si mise a gridare, dicendo: «Abbi pietà di me, Signore, Figlio di Davide! Mia figlia è terribilmente tormentata da un demone!».

23 Ma egli non le rispondeva nulla. E i suoi discepoli, accostatisi, lo pregavano dicendo: «Licenziala, perché ci grida dietro».

24 Ma egli, rispondendo, disse: «Io non sono stato mandato che alle pecore perdute della casa d'Israele».

25 Ella però venne e l'adorò, dicendo: «Signore, aiutami!».

26 Egli le rispose, dicendo: «Non è cosa buona prendere il pane dei figli e gettarlo ai cagnolini».

27 Ma ella disse: «è vero, Signore, poiché anche i cagnolini mangiano le briciole che cadono dalla tavola dei loro padroni».

28 Allora Gesú le rispose, dicendo: «O donna, grande è la tua fede! Ti sia fatto come tu vuoi». E in quel momento sua figlia fu guarita.

29 Poi partito di là, Gesú venne presso il mare di Galilea e, salito sul monte, là egli si pose a sedere.

30 E grandi folle si accostarono a lui, recando con sé zoppi, ciechi, muti, storpi e molti altri; li deposero ai piedi di Gesú ed egli li guarí.

31 Tanto che le folle si meravigliavano, nel vedere che i muti parlavano, gli storpi erano guariti, gli zoppi camminavano e i ciechi vedevano; e glorificavano il Dio d'Israele.

32 E Gesú, chiamati a sé i suoi discepoli, disse: «Io ho pietà della folla, perché sono già tre giorni che sta con me e non ha niente da mangiare; eppure non voglio licenziarli digiuni, affinché non vengano meno lungo la strada».

33 E i suoi discepoli gli dissero: «Dove potremmo procurarci, in un luogo deserto, abbastanza pane per sfamare una folla cosí grande?».

34 E Gesú disse loro: «Quanti pani avete?». Essi dissero: «Sette e pochi pesciolini».

35 Egli comandò allora alle folle che si mettessero a sedere per terra.

36 Poi prese i sette pani e i pesci e, dopo aver reso grazie, li spezzò e li diede ai suoi discepoli, e i discepoli alla folla.

37 E tutti mangiarono e furono saziati e dei pezzi avanzati ne raccolsero sette panieri pieni.

38 Ora coloro che avevano mangiato erano quattromila uomini, senza contare le donne e i bambini.

39 Poi, licenziate le folle, egli salí in barca e si diresse nella regione di Magdala.

上帝的律法与人类的传统

15 一些律法师和法利赛人从耶路撒冷来见耶稣,他们说: “您的门徒为什么不保持我们祖先遗留下来的传统?他们不洗手就吃东西!”

耶稣回答他们∶“为什么你们要为了自己的传统而违背上帝的命令呢? 上帝说∶‘要孝敬父母。’ [a]上帝还说∶‘侮辱父母的人必被处死。’ [b] 可是你们却教导一个人可以对父母说∶‘我有可用来帮助你们的东西,但是我不用它帮助你们,我要把它献给上帝。’ 你们这是在教他们不必孝敬父亲,所以你们在教执行上帝的话并不重要,你们认为更重要的是保持你们的传统。 虚伪的人啊!以赛亚对你们的预言是准确的:

‘这些人说他们尊敬我,
但实际上我对他们无关紧要。
他们对我的崇拜毫无价值,
他们教导的只是人定的规矩。’” (A)

10 耶稣把人们叫到身边,对他们说∶“你们不但要听,而且还要理解我的话。 11 吃进嘴里的东西不会玷污一个人,从嘴里说出来的话才会玷污他。”

12 耶稣的门徒走过来对他说∶“您知道吗?法利赛人听见您的话,他们被激怒了。”

13 耶稣答道∶“不是我的天父栽种的植物是要被拔掉的, 14 随他们去吧,他们是盲人领盲人。如果盲人领盲人,最终他们都会跌进沟里。”

15 彼得说∶“请给我们解释一下您刚才说的那个比喻。”

16 耶稣说∶“你们还不能理解吗? 17 你们难道不知道吗?从嘴里吃到肚子里的东西,又会从肚子里排泄出去; 18 而从嘴里说出来的话是来自内心的,它才会玷污一个人。 19 邪念、谋杀、通奸、不道德的性行为、偷盗、谎言、诽谤都源于人的内心。 20 正是这些东西使人们受到玷污,而用脏手吃东西并不会玷污一个人。”

耶稣帮助非犹太女子

21 耶稣离开那里,到推罗和西顿去了。 22 当地的一个迦南女子来见他,喊着∶“主啊,大卫的子孙,可怜可怜我吧!我女儿被鬼附体,痛苦万分。”

23 耶稣对她一言不发。门徒们走近耶稣说∶“您让她走开吧,她总跟在我们后边嚷嚷。”

24 耶稣答道∶“上帝只派我到迷途的以色列人中间来。”

25 那女子走过来跪在面前说∶“主,请帮帮我吧!”

26 耶稣回答说∶“我不该把给孩子吃的东西拿去喂狗。”

27 女子答道∶“您说的对,主,不过连狗也能吃从主人桌上掉下来的残渣剩饭。”

28 耶稣说∶“妇人,你有很强的信仰!祝你如愿以偿。”顿时,她女儿的病就好了。

耶稣治愈很多人

29 耶稣离开那里,来到加利利湖边。他登上一座山坡,坐了下来。

30 很多人聚到他身边,他们带来中有瘸腿的、失明的、残废的、聋哑的和其它各种各样的病人,他们躺在耶稣脚边,耶稣把他们一一治好了。 31 众人都为此感到惊讶。他们亲眼看见聋哑人开口说话,残疾人恢复正常,瘸腿的能行走,盲人见到光明。他们禁不住地赞美以色列的上帝。

耶稣向四千多人提供食物

32 耶稣把门徒叫到身边,对他们说∶“我很同情他们,这些人和我在一起已经三天了,也没有吃的东西。我不想让他们饿着肚子回去,他们可能会在路上晕倒的。”

33 门徒问∶“在这荒郊野外,我们到哪儿去找足够的食物给这么多人吃呀?”

34 耶稣问∶“你们有多少块面包?”

他们说∶“七块面包和几条小鱼。”

35 耶稣吩咐人群坐在地上。 36 他拿着七块面包和鱼,感谢上帝,然后他掰开食物,递给门徒们,他们又把食物分给了众人。 37 所有的人都吃饱了,之后门徒们收拾起剩下的食物,足足装满了七筐。 38 当时吃饭的人除了女人和孩子之外,大约有四千个男人。 39 吃完饭,耶稣打发人们回家去了,然后乘船到马加丹地区去了。

Footnotes

  1. 馬 太 福 音 15:4 引自旧约《出埃及记》20:12;《申命记》5:16。
  2. 馬 太 福 音 15:4 引自旧约《申命记》21:17。

Lo limpio y lo impuro(A)

15 Se acercaron a Jesús algunos fariseos y maestros de la Ley que habían llegado de Jerusalén y preguntaron:

—¿Por qué quebrantan tus discípulos la tradición de los líderes religiosos? ¡Comen sin cumplir primero el rito de lavarse las manos!

Jesús contestó:

—¿Y por qué ustedes quebrantan el mandamiento de Dios a causa de la tradición? Dios dijo: “Honra a tu padre y a tu madre”[a] y también: “El que maldiga a su padre o a su madre será condenado a muerte”.[b] Ustedes, en cambio, enseñan que un hijo puede decir a su padre o a su madre: “Cualquier ayuda que pudiera darte ya la he dedicado como ofrenda a Dios”. En ese caso, el tal hijo no tiene que honrar a su padre.[c] Así por causa de la tradición anulan ustedes la palabra de Dios. ¡Hipócritas! Tenía razón Isaías cuando profetizó de ustedes:

»“Este pueblo me honra con los labios,
    pero su corazón está lejos de mí.
En vano me adoran;
    sus enseñanzas no son más que reglas humanas”».[d]

10 Jesús llamó a la multitud y dijo:

—Escuchen y entiendan. 11 Lo que contamina a una persona no es lo que entra en la boca, sino lo que sale de ella.

12 Entonces se le acercaron los discípulos y dijeron:

—¿Sabes que los fariseos se escandalizaron al oír eso?

13 —Toda planta que mi Padre celestial no haya plantado será arrancada de raíz —respondió—. 14 Déjenlos; son guías ciegos.[e] Y si un ciego guía a otro ciego, ambos caerán en un hoyo.

15 —Explícanos la comparación —pidió Pedro.

16 —¿Tampoco ustedes pueden todavía entenderlo? —dijo Jesús—. 17 ¿No se dan cuenta de que todo lo que entra en la boca va al estómago y después se echa en la letrina? 18 Pero lo que sale de la boca viene del corazón y contamina a la persona. 19 Porque del corazón salen los malos pensamientos, los homicidios, los adulterios, la inmoralidad sexual, los robos, los falsos testimonios y las calumnias. 20 Estas son las cosas que contaminan a la persona y no el comer sin lavarse las manos.

La fe de la mujer cananea(B)

21 Partiendo de allí, Jesús se retiró a la región de Tiro y Sidón. 22 De esa región salió a su encuentro una mujer cananea gritando:

—¡Señor, Hijo de David, ten compasión de mí! Mi hija sufre terriblemente por estar endemoniada.

23 Jesús no respondió ni una palabra. Así que sus discípulos se acercaron a él y le rogaron:

—Despídela, porque viene detrás de nosotros gritando.

24 —No fui enviado sino a las ovejas perdidas del pueblo de Israel —contestó Jesús.

25 La mujer se acercó y arrodillándose delante de él, suplicó:

—¡Señor, ayúdame!

26 Él respondió:

—No está bien quitarles el pan a los hijos y echárselo a los perros.

27 —Sí, Señor —respondió la mujer—, pero hasta los perros comen las migajas que caen de la mesa de sus amos.

28 —¡Mujer, qué grande es tu fe! —contestó Jesús—. Que se cumpla lo que quieres.

Y desde ese mismo momento quedó sana su hija.

Jesús alimenta a cuatro mil(C)(D)

29 Salió Jesús de allí y llegó a orillas del lago de Galilea. Luego subió a la montaña y se sentó. 30 Se acercaron grandes multitudes que llevaban cojos, ciegos, lisiados, mudos y muchos enfermos más; los pusieron a sus pies y él los sanó. 31 La gente se asombraba al ver a los mudos hablar, a los lisiados recobrar la salud, a los cojos andar y a los ciegos ver. Y alababan al Dios de Israel.

32 Jesús llamó a sus discípulos y les dijo:

—Siento compasión de esta gente porque ya llevan tres días conmigo y no tienen nada que comer. No quiero despedirlos sin comer, no sea que se desmayen por el camino.

33 Los discípulos objetaron:

—¿Dónde podríamos conseguir en este lugar despoblado suficiente pan para dar de comer a toda esta multitud?

34 —¿Cuántos panes tienen? —preguntó Jesús.

—Siete y unos pocos pescaditos —respondieron ellos.

35 Luego Jesús mandó que la gente se sentara en el suelo. 36 Tomando los siete panes y los pescados, dio gracias, los partió y se los fue dando a los discípulos. Estos, a su vez, los distribuyeron a la gente. 37 Todos comieron hasta quedar satisfechos. Después los discípulos recogieron siete cestas llenas de pedazos que sobraron. 38 Los que comieron eran cuatro mil hombres, sin contar a las mujeres y a los niños. 39 Después de despedir a la gente, Jesús subió a la barca y se fue a la región de Magadán.[f]

Footnotes

  1. 15:4 Éx 20:12; Dt 5:16.
  2. 15:4 Éx 21:17; Lv 20:9.
  3. 15:6 padre. Var. padre ni a su madre.
  4. 15:9 Is 29:13.
  5. 15:14 guías ciegos. Var. ciegos guías de ciegos.
  6. 15:39 Magadán. Var. Magdala.

Guds ord eller de äldstes stadgar

15 (A) Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: (B) "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar[a]? De tvättar inte händerna innan de äter[b]." Han svarade dem: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era stadgars skull? (C) Gud har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden.[c] Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en tempelgåva[d], då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er: (D) Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud."[e]

10 (E) Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! 11 (F) Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren."

12 Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa upp när de hörde det du sade?" 13 Jesus svarade: "Varje planta som min himmelske Far inte har planterat ska ryckas upp med roten. 14 (G) Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda[f]. Och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen."

15 (H) Petrus sade då till honom: "Förklara liknelsen för oss." 16 Jesus sade: "Förstår ni fortfarande inte? 17 Inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet? 18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19 För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 20 Sådant gör människan oren. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."

En kanaaneisk kvinnas tro

21 (I) Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon. 22 Då kom en kanaaneisk[g] kvinna från den trakten och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23 Men han svarade henne inte med ett ord.

Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar." 24 (J) Han svarade: "Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus." 25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27 Hon sade: "Jo, Herre, för också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28 (K) Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill." Och från den stunden var hennes dotter botad.

Jesus botar sjuka

29 (L) Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 (M) Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta[h], stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

Jesus mättar fyra tusen män

32 (N) Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga, för de kan bli utmattade på vägen."

33 Lärjungarna frågade honom: "Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?" 34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju, och några små fiskar."

35 Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. 36 Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Sedan sände han i väg folket, steg i båten och for över till Magadans område[i].

Footnotes

  1. 15:2 de äldstes stadgar   Tolkning och tillämpning av Mose lag som hade växt fram bland de skriftlärda efter den babyloniska fångenskapen. Fariseerna betraktade dem som lika bindande som Guds lag i Skriften, medan både saddukeerna och Jesus såg dem som enbart människors bud.
  2. 15:2 äter   Ordagrant: "äter bröd", ett vanligt hebreiskt uttryck för en hel måltid (jfr t ex 1 Mos 31:54, 43:25).
  3. 15:4 2 Mos 20:12, 21:17.
  4. 15:5 tempelgåva   Egendom kunde förklaras invigd åt Gud (hebr. korbán, jfr Mark 7:11). Därmed hade man enligt de äldstes stadgar löst sig från förpliktelsen att hjälpa sina föräldrar.
  5. 15:8f Jes 29:13.
  6. 15:14 för blinda   Orden saknas i vissa handskrifter.
  7. 15:22 kanaaneisk   Gammaltestamentligt namn för regionens icke-judar. Kvinnan kom från det hedniska Fenicien (dagens Libanon), som hörde till den romerska provinsen Syrien (jfr Mark 7:26).
  8. 15:30 halta   Grek. kylloús, skadade eller missbildade i fötter eller händer (även i vers 31).
  9. 15:39 Magadans område   Andra handskrifter: "Magdalas område" (sjöns nordvästra kust).