Markus 5
Svenska Folkbibeln
Jesus botar en besatt
5 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. 2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande 3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. 4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. 6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom 7 och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" 8 Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!" 9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion,[a] för vi är många." 10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. 12 De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem." 13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade. 14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. 17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.
18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. 19 Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig." 20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis[b] allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
Jesus uppväcker Jairus dotter och botar en sjuk kvinna
21 När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön. 22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter 23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva." 24 Då gick Jesus med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. 28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk." 29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. 30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?" 32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. 33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"
35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?" 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast." 37 Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg. 41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!" 42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad. 43 Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.
Footnotes
- Markus 5:9 Legion Ett latinskt låneord (legio) för en häravdelning på omkring 6000 man.
- Markus 5:20 Dekapolis Se not till Matt 4:25.
Mark 5
The Message
The Madman
5 1-5 They arrived on the other side of the sea in the country of the Gerasenes. As Jesus got out of the boat, a madman from the cemetery came up to him. He lived there among the tombs and graves. No one could restrain him—he couldn’t be chained, couldn’t be tied down. He had been tied up many times with chains and ropes, but he broke the chains, snapped the ropes. No one was strong enough to tame him. Night and day he roamed through the graves and the hills, screaming out and slashing himself with sharp stones.
6-8 When he saw Jesus a long way off, he ran and bowed in worship before him—then howled in protest, “What business do you have, Jesus, Son of the High God, messing with me? I swear to God, don’t give me a hard time!” (Jesus had just commanded the tormenting evil spirit, “Out! Get out of the man!”)
9-10 Jesus asked him, “Tell me your name.”
He replied, “My name is Mob. I’m a rioting mob.” Then he desperately begged Jesus not to banish them from the country.
11-13 A large herd of pigs was grazing and rooting on a nearby hill. The demons begged him, “Send us to the pigs so we can live in them.” Jesus gave the order. But it was even worse for the pigs than for the man. Crazed, they stampeded over a cliff into the sea and drowned.
14-15 Those tending the pigs, scared to death, bolted and told their story in town and country. Everyone wanted to see what had happened. They came up to Jesus and saw the madman sitting there wearing decent clothes and making sense, no longer a walking madhouse of a man.
16-17 Those who had seen it told the others what had happened to the demon-possessed man and the pigs. At first they were in awe—and then they were upset, upset over the drowned pigs. They demanded that Jesus leave and not come back.
18-20 As Jesus was getting into the boat, the demon-delivered man begged to go along, but he wouldn’t let him. Jesus said, “Go home to your own people. Tell them your story—what the Master did, how he had mercy on you.” The man went back and began to preach in the Ten Towns area about what Jesus had done for him. He was the talk of the town.
A Risk of Faith
21-24 After Jesus crossed over by boat, a large crowd met him at the seaside. One of the meeting-place leaders named Jairus came. When he saw Jesus, he fell to his knees, beside himself as he begged, “My dear daughter is at death’s door. Come and lay hands on her so she will get well and live.” Jesus went with him, the whole crowd tagging along, pushing and jostling him.
25-29 A woman who had suffered a condition of hemorrhaging for twelve years—a long succession of physicians had treated her, and treated her badly, taking all her money and leaving her worse off than before—had heard about Jesus. She slipped in from behind and touched his robe. She was thinking to herself, “If I can put a finger on his robe, I can get well.” The moment she did it, the flow of blood dried up. She could feel the change and knew her plague was over and done with.
30 At the same moment, Jesus felt energy discharging from him. He turned around to the crowd and asked, “Who touched my robe?”
31 His disciples said, “What are you talking about? With this crowd pushing and jostling you, you’re asking, ‘Who touched me?’ Dozens have touched you!”
32-33 But he went on asking, looking around to see who had done it. The woman, knowing what had happened, knowing she was the one, stepped up in fear and trembling, knelt before him, and gave him the whole story.
34 Jesus said to her, “Daughter, you took a risk of faith, and now you’re healed and whole. Live well, live blessed! Be healed of your plague.”
* * *
35 While he was still talking, some people came from the leader’s house and told him, “Your daughter is dead. Why bother the Teacher any more?”
36 Jesus overheard what they were talking about and said to the leader, “Don’t listen to them; just trust me.”
37-40 He permitted no one to go in with him except Peter, James, and John. They entered the leader’s house and pushed their way through the gossips looking for a story and neighbors bringing in casseroles. Jesus was abrupt: “Why all this busybody grief and gossip? This child isn’t dead; she’s sleeping.” Provoked to sarcasm, they told him he didn’t know what he was talking about.
40-43 But when he had sent them all out, he took the child’s father and mother, along with his companions, and entered the child’s room. He clasped the girl’s hand and said, “Talitha koum,” which means, “Little girl, get up.” At that, she was up and walking around! This girl was twelve years of age. They, of course, were all beside themselves with joy. He gave them strict orders that no one was to know what had taken place in that room. Then he said, “Give her something to eat.”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1993, 2002, 2018 by Eugene H. Peterson