Markus 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)
12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 2 När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3 Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.
4 Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. 5 Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. 6 Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
7 Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 8 Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.
9 Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
11 Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’ ”[a]
12 De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)
13 De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes[b] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. 14 Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”
15 Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” 16 Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
17 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå?
(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)
18 Sedan kom några saddukeer[c] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:
19 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 20 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21 Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje 22 och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. 23 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
24 Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? 25 När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.
26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[e] 27 Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[f] Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[g]
31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[h] Inget bud är viktigare än dessa.”
32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[i]
37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38 Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Footnotes
- 12:11 Se Ps 118:22-23. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.
- 12:13 Se not till 3:6.
- 12:18 Se not till Matt 3:7.
- 12:19 Se 5 Mos 25:5-6; arvtagare syftar på en förstfödd son som skulle ärva den avlidne.
- 12:26 Se 2 Mos 3:6.
- 12:27 Gud talar om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de varit döda i hundratals år.
- 12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
- 12:31 Se 3 Mos 19:18.
- 12:36 Se Ps 110:1.
Mark 12
Expanded Bible
The Story of the Evil Farmers(A)
12 [Then] Jesus began ·to use stories to teach the people [L to speak to them in parables; see 3:23]. He said, “A man planted a vineyard. He put a wall around it and dug a ·hole [vat; pit] for a winepress and built a tower [C to protect against thieves; see Is. 5:1–7 for the background to this parable]. Then he leased the land to some [C tenant] farmers and left for a trip [C the owner represents God, the farmers are Israel’s religious leaders]. 2 When it was time for the grapes to be picked, he sent a ·servant [slave] to the farmers to get his share of the grapes. 3 But the farmers grabbed ·the servant [L him] and beat him and sent him away empty-handed. 4 Then the man sent another ·servant [slave]. They ·hit [beat] him on the head and ·showed no respect for [humiliated; dishonored] him. 5 So the man sent another, whom they killed. The man sent many others; the farmers beat some of them and killed others [C the servants represent the prophets God sent to Israel].
6 “The man had one person left to send, his son whom he loved [C representing Jesus; see 1:11; 9:7]. He sent him last of all, saying, ‘They will respect my son.’
7 “But the farmers said to each other, ‘This son will inherit the vineyard. Let’s kill him, and the inheritance will be ours.’ 8 So they took the son, killed him, and threw him out of the vineyard.
9 “So what will the ·owner [lord] of the vineyard do? He will come and ·kill [destroy] those farmers and will give the vineyard to ·other farmers [L others; C referring to the sinners who were responding to Jesus’ call for repentance, and eventually to the Gentiles who would be saved]. 10 ·Surely you have read [L Have you never read…?] this Scripture:
‘The stone that the builders rejected
became the ·cornerstone [capstone; keystone; L head of the corner; C the meaning is uncertain, but clearly refers to the most important stone in the building; Jesus is the rejected stone].
11 The Lord did this,
and it is ·wonderful [amazing; marvelous] ·to us [for us to see; L in our eyes; Ps. 118:22–23].’”
12 The Jewish leaders knew that the ·story [parable] was about them. So they ·wanted to find a way [were seeking/trying] to arrest Jesus, but they were afraid of the people. So the leaders left him and went away.
Is It Right to Pay Taxes or Not?(B)
13 Later, the Jewish leaders sent some Pharisees and Herodians [C a political group that supported king Herod and his family; 3:6] to Jesus to ·trap [catch] him in saying something wrong. 14 They came to him and said, “Teacher, we know that you are ·an honest man [true; honest; sincere]. You are not ·afraid of [concerned about] what other people think about you, because you ·pay no attention to who they are [play no favorites; are impartial; aren’t swayed by appearances]. And you teach ·the truth [with sincerity/honesty] about God’s way. Tell us: Is it ·right [permissible; lawful] to pay taxes to Caesar or not? 15 Should we pay them, or not?” [C Saying “yes” would anger Jews who hated Roman rule; saying “no” could result in being charged with insurrection.]
But knowing ·what these men were really trying to do [L their hypocrisy], Jesus said to them, “Why are you ·trying to trap [testing] me? Bring me a ·coin [L denarius; C a Roman coin worth a day’s wages] to look at.” 16 They gave Jesus a coin, and he asked, “Whose ·image [likeness; portrait] and ·name [inscription] are on the coin?”
They answered, “Caesar’s.” [C Ironically, the religious leaders carry coins bearing the idolatrous image of Caesar.]
17 Then Jesus said to them, “·Give [T Render] to Caesar the things that are Caesar’s, and give to God the things that are God’s.” They were amazed at what Jesus said.
Some Sadducees Try to Trick Jesus(C)
18 Then some Sadducees came to Jesus and asked him a question. (Sadducees believed that people would not rise from the dead.) 19 They said, “Teacher, Moses wrote that if a man’s brother dies, leaving a wife but no children, then that man must marry the widow and ·have children [L raise up offspring/seed] for his brother [Deut. 25:5]. 20 Once there were seven brothers. The first brother ·married [L took a wife] and died, leaving no children. 21 So the second brother married the widow, but he also died and had no children. The same thing happened with the third brother. 22 All seven brothers married her and died, and none of the brothers had any children. Finally the woman died too. 23 Since all seven brothers had married her, ·when people rise from the dead [L at the resurrection], whose wife will she be?”
24 Jesus answered, “·You are mistaken [L Are you not mistaken/in error…?] because you don’t know what the Scriptures say, and don’t you know about the power of God. 25 [L For] When people rise from the dead, they will not marry, nor will they be given to someone to marry. They will be like the angels in heaven. 26 ·Surely you have read [L Have you not read…?] what God said about people rising from the dead. In the book in which Moses wrote about the burning bush [Ex. 3:1–12], it says that God told Moses, ‘I am the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob [Ex. 3:6; C God is still the God of the patriarchs, so they must have a continued existence after death].’ 27 God is the God of the living, not the dead. You Sadducees are ·wrong [greatly deceived; badly mistaken]!”
The Most Important Command(D)
28 One of the ·teachers of the law [scribes] came and heard Jesus arguing with the Sadducees. Seeing that Jesus gave good answers to their questions, he asked Jesus, “Which of the commands is most important?”
29 Jesus answered, “The most important command is this: ‘·Listen, people of Israel [T Hear, O Israel]! The Lord our God is ·the only Lord [one Lord]. 30 Love the Lord your God with all your heart, all your soul, all your mind, and all your strength’ [Deut. 6:4–5; C these are the opening words of the Shema, the prayer said by pious Jews twice a day]. 31 The second command is this: ‘Love your neighbor as you love yourself’ [Lev. 19:18]. There are no commands ·more important [greater] than these.”
32 The man answered, “·That was a good answer [Well said!], Teacher. You were right when you said God is ·the only Lord [one] and there is no other God besides him. 33 One must love God with all his heart, all his mind, and all his strength. And one must love his neighbor as he loves himself. These commands are more important than all the ·animals [burnt offerings] and sacrifices we offer to God [1 Sam. 15:22; Hos. 6:6; Mic. 6:6–8].”
34 When Jesus saw that the man answered him ·wisely [thoughtfully; with insight], Jesus said to him, “You are close to the kingdom of God.” And after that, no one ·was brave enough [dared] to ask Jesus any more questions.
The Question About David’s Son(E)
35 As Jesus was teaching in the Temple [courts; complex], he asked, “Why do the ·teachers of the law [scribes] say that the ·Christ [Messiah] is the ·son [descendant] of David [C see 2 Sam. 7:12]? 36 David himself, speaking by the Holy Spirit, said:
‘The Lord said to my Lord,
“Sit by me at my right ·side [L hand; C the place of greatest honor beside the king],
until I put your enemies ·under your control [L beneath your feet; C meaning defeated or made subject to your authority; Ps. 110:1].”’
37 David himself calls ·the Christ [the Messiah; L him] ‘Lord,’ so how can ·the Christ [the Messiah; L he] be his son?” The large crowd listened to Jesus with pleasure.
38 Jesus continued teaching and said, “Beware of the ·teachers of the law [scribes]. They like to walk around ·wearing fancy clothes [in long robes], and they love for people to greet them with respect in the marketplaces. 39 They love to have the most important seats in the synagogues and at ·feasts [banquets]. 40 But they ·cheat widows and steal their houses [L devour widows’ homes] and then try to make themselves look good by saying long prayers [in public]. They will receive a greater ·punishment [judgment; condemnation].”
True Giving(F)
41 Jesus sat near the Temple ·money box [offering chest; or treasury] and watched the people put in their money. Many rich people gave large sums of money. 42 Then a poor widow came and put in ·two small copper coins [L two lepta], ·which were only worth a few cents [L which is a quadrans; C a Roman coin worth 1/64 of a denarius, or about 10 minutes of work for a day laborer].
43 Calling his ·followers [disciples] to him, Jesus said, “I tell you the truth, this poor widow gave more than all those rich people. 44 They gave ·only what they did not need [out of their surplus/abundance]. This woman is very poor, but she gave all she had—everything she had to live on.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Expanded Bible, Copyright © 2011 Thomas Nelson Inc. All rights reserved.