Lukas 15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om det förlorade fåret
(Matt 18:12-14)
15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. 2 Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.
3 Då berättade Jesus en liknelse för dem: 4 ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? 5 När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. 6 Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.
7 Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.
Liknelsen om det borttappade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? 9 Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? 10 På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”
Liknelsen om sonen som lämnade sin far
11 Jesus sa: ”En man hade två söner. 12 Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13 Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. 14 Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. 15 Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. 16 Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.
17 Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! 18 Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. 19 Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ 20 Och så gick han tillbaka hem till sin far.
Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.
21 Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’
22 Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! 23 Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. 24 För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.
25 Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. 26 Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. 27 Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’
28 Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. 30 Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’
31 ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. 32 Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”
Luke 15
The Message
The Story of the Lost Sheep
15 1-3 By this time a lot of men and women of questionable reputation were hanging around Jesus, listening intently. The Pharisees and religion scholars were not pleased, not at all pleased. They growled, “He takes in sinners and eats meals with them, treating them like old friends.” Their grumbling triggered this story.
4-7 “Suppose one of you had a hundred sheep and lost one. Wouldn’t you leave the ninety-nine in the wilderness and go after the lost one until you found it? When found, you can be sure you would put it across your shoulders, rejoicing, and when you got home call in your friends and neighbors, saying, ‘Celebrate with me! I’ve found my lost sheep!’ Count on it—there’s more joy in heaven over one sinner’s rescued life than over ninety-nine good people in no need of rescue.
The Story of the Lost Coin
8-10 “Or imagine a woman who has ten coins and loses one. Won’t she light a lamp and scour the house, looking in every nook and cranny until she finds it? And when she finds it you can be sure she’ll call her friends and neighbors: ‘Celebrate with me! I found my lost coin!’ Count on it—that’s the kind of party God’s angels throw every time one lost soul turns to God.”
The Story of the Lost Son
11-12 Then he said, “There was once a man who had two sons. The younger said to his father, ‘Father, I want right now what’s coming to me.’
12-16 “So the father divided the property between them. It wasn’t long before the younger son packed his bags and left for a distant country. There, undisciplined and dissipated, he wasted everything he had. After he had gone through all his money, there was a bad famine all through that country and he began to feel it. He signed on with a citizen there who assigned him to his fields to slop the pigs. He was so hungry he would have eaten the corn-cobs in the pig slop, but no one would give him any.
17-20 “That brought him to his senses. He said, ‘All those farmhands working for my father sit down to three meals a day, and here I am starving to death. I’m going back to my father. I’ll say to him, Father, I’ve sinned against God, I’ve sinned before you; I don’t deserve to be called your son. Take me on as a hired hand.’ He got right up and went home to his father.
20-21 “When he was still a long way off, his father saw him. His heart pounding, he ran out, embraced him, and kissed him. The son started his speech: ‘Father, I’ve sinned against God, I’ve sinned before you; I don’t deserve to be called your son ever again.’
22-24 “But the father wasn’t listening. He was calling to the servants, ‘Quick. Bring a clean set of clothes and dress him. Put the family ring on his finger and sandals on his feet. Then get a prize-winning heifer and roast it. We’re going to feast! We’re going to have a wonderful time! My son is here—given up for dead and now alive! Given up for lost and now found!’ And they began to have a wonderful time.
25-27 “All this time his older son was out in the field. When the day’s work was done he came in. As he approached the house, he heard the music and dancing. Calling over one of the houseboys, he asked what was going on. He told him, ‘Your brother came home. Your father has ordered a feast—barbecued beef!—because he has him home safe and sound.’
28-30 “The older brother stomped off in an angry sulk and refused to join in. His father came out and tried to talk to him, but he wouldn’t listen. The son said, ‘Look how many years I’ve stayed here serving you, never giving you one moment of grief, but have you ever thrown a party for me and my friends? Then this son of yours who has thrown away your money on whores shows up and you go all out with a feast!’
31-32 “His father said, ‘Son, you don’t understand. You’re with me all the time, and everything that is mine is yours—but this is a wonderful time, and we had to celebrate. This brother of yours was dead, and he’s alive! He was lost, and he’s found!’”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1993, 2002, 2018 by Eugene H. Peterson