Lamentations 5
Revised Standard Version Catholic Edition
A Plea for Mercy
5 Remember, O Lord, what has befallen us;
behold, and see our disgrace!
2 Our inheritance has been turned over to strangers,
our homes to aliens.
3 We have become orphans, fatherless;
our mothers are like widows.
4 We must pay for the water we drink,
the wood we get must be bought.
5 With a yoke[a] on our necks we are hard driven;
we are weary, we are given no rest.
6 We have given the hand to Egypt,
and to Assyria, to get bread enough.
7 Our fathers sinned, and are no more;
and we bear their iniquities.
8 Slaves rule over us;
there is none to deliver us from their hand.
9 We get our bread at the peril of our lives,
because of the sword in the wilderness.
10 Our skin is hot as an oven
with the burning heat of famine.
11 Women are ravished in Zion,
virgins in the towns of Judah.
12 Princes are hung up by their hands;
no respect is shown to the elders.
13 Young men are compelled to grind at the mill;
and boys stagger under loads of wood.
14 The old men have quit the city gate,
the young men their music.
15 The joy of our hearts has ceased;
our dancing has been turned to mourning.
16 The crown has fallen from our head;
woe to us, for we have sinned!
17 For this our heart has become sick,
for these things our eyes have grown dim,
18 for Mount Zion which lies desolate;
jackals prowl over it.
19 But thou, O Lord, dost reign for ever;
thy throne endures to all generations.
20 Why dost thou forget us for ever,
why dost thou so long forsake us?
21 Restore us to thyself, O Lord, that we may be restored!
Renew our days as of old!
22 Or hast thou utterly rejected us?
Art thou exceedingly angry with us?
Footnotes
- Lamentations 5:5 Symmachus: Heb lacks with a yoke
Klagovisorna 5
Svenska Folkbibeln
Folkets bön i djupaste förnedring
5 Kom ihåg, Herre, vad som skett med oss,
skåda ner och se hur vi föraktas.
2 Vår arvedel har blivit främlingars egendom,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten,
för pengar får vi vår egen ved.
5 Våra förföljare är oss i hälarna.
Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila.
6 Vi har räckt ut vår hand till Egypten
och till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
7 Våra fäder har syndat, de finns inte mer.
Vi måste bära deras missgärningar.
8 Slavar härskar över oss,
ingen finns som befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande som en ugn,
febersjuk av hunger.
11 De våldtog kvinnor i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 Furstarna blev hängda av dem,
de äldre hedrade man inte.
13 Unga män måste bära på kvarnstenar,
pojkar dignade under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har upphört med sin musik.
15 Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför har också vårt hjärta blivit sjukt
och därför är våra ögon förmörkade.
18 Sions berg ligger öde
och rävar strövar omkring på det.
19 Du, Herre, förblir för evigt,
din tron från släkte till släkte.
20 Varför skulle du glömma oss för alltid,
överge oss till evig tid?
21 Tag oss till dig på nytt, Herre,
så att vi kan vända åter.
Förnya våra dagar så att de blir som förr,
22 om du inte helt har förkastat oss.
Du har varit mycket vred på oss.
The Revised Standard Version of the Bible: Catholic Edition, copyright © 1965, 1966 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln