Joshua 2
Expanded Bible
Spies Sent to Jericho
2 Joshua son of Nun secretly sent out two spies from ·Acacia [L Shittim; C a Hebrew word meaning “acacia”] and said to them, “Go and ·look at [check out] the land, particularly at the city of Jericho.”
So the men went to Jericho and ·stayed [lodged] at the house of a prostitute named Rahab.
2 Someone told the king of Jericho, “[L Look; T Behold] Some men from Israel have come here tonight to spy out the land.”
3 So the king of Jericho sent this message to Rahab: “Bring out the men who came to you and entered your house. They have come to spy out our whole land.”
4 But the woman had hidden the two men. She said, “They did come here, but I didn’t know where they came from. 5 In the evening, when it was time to close the city gate, they left. I don’t know where they went, but if you go quickly, maybe you can catch them.” 6 (The woman had taken the men up to the roof and had hidden them there under stalks of flax that she had spread out.) 7 So the king’s men went out looking for the spies on the road that leads to the ·crossings [fords] of the Jordan River. The city gate was closed just after the king’s men left the city.
8 Before the spies went to sleep for the night, Rahab went up to the roof. 9 She said to them, “I know the Lord has given this land to your people. ·You frighten us very much [L A terror of you has fallen on us]. Everyone living in this land is ·terribly afraid of [L melting away before] you 10 because we have heard how the Lord dried up the ·Red Sea [or Sea of Reeds] when you came out of Egypt [Ex. 14:15–31]. We have heard how you ·destroyed [or devoted to the Lord for destruction; see 6:17; Deut. 20:15–18] Sihon and Og, two Amorite kings who lived ·east of [beyond] the Jordan. 11 When we heard this, ·we were very frightened [L our hearts melted]. ·Now our men are afraid to fight you [L And there rose up no spirit/breath in a man because of you] because the Lord your God ·rules [L is God in] the heavens above and the earth below! 12 So now, ·promise [swear to] me ·before [or by] the Lord that you will show ·kindness [loyalty] to my family just as I showed ·kindness [loyalty] to you. Give me ·some proof [a sure sign; a solemn pledge] that you will do this. 13 Allow my father, mother, brothers, sisters, and all of their families to live. ·Save [Rescue; Preserve] us from death.”
14 The men agreed and said, “It will be our lives for your lives if you don’t tell anyone what we are doing. When the Lord gives us the land, we will be ·kind [loyal] and ·true [faithful] to you.”
15 The house Rahab lived in was built on the city wall, so she used a rope to let the men down through a window. 16 She said to them, “Go into the hills so the ·king’s men [L pursuers] will not find you. Hide there for three days. After the ·king’s men [L pursuers] return, you may go on your way.”
17 The men said to her, “You must do as we say. If not, we ·cannot be responsible for keeping [will be free from] this oath you have made us swear. 18 When we return to this land, you must tie this ·red [scarlet] rope in the window through which you let us down. Bring your father, mother, brothers, and all your ·family [L father’s house] into your house. 19 If anyone leaves your house and is killed, ·it is his own fault [L his blood is on his head]. We ·cannot be responsible for him [are innocent]. If anyone in your house ·is hurt [L has a hand laid on them], ·we will be responsible [his blood will be on our head]. 20 But if you tell anyone about this, we will be free from the oath you made us swear.”
21 Rahab answered, “·I agree to this [L Let it be according to your words].” So she sent them away, and they left. Then she tied the ·red [scarlet] rope in the window.
22 The men left and went into the hills where they stayed for three days. The ·king’s men [pursuers] looked for them all along the road, but after three days, they returned to the city without finding them. 23 Then the two men started back. They left the hills and crossed the river and came to Joshua son of Nun and told him everything that had happened to them. 24 They said, “The Lord surely has given ·us all of the land [L all the land into our hand]. All the people in that land are ·terribly afraid of [melting away before] us.”
Josua 2
Svenska Folkbibeln
Josua sänder spejare till Jeriko
2 Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Sittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko." De gav sig i väg och kom in i ett hus, där en sköka vid namn Rahab bodde, och där lade de sig att vila. 2 Men för kungen i Jeriko berättade man: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att bespeja landet." 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut de män som har kommit till dig och tagit in i ditt hus, de har kommit hit för att bespeja hela landet."
4 Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas sedan det hade blivit mörkt, gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda efter dem, så får ni nog tag i dem." 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade utbredda på taket. 7 Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.
8 Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket 9 och sade: "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. 10 Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. 11 När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12 Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, 13 och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden."
14 Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet, skall vi visa nåd och trofasthet mot dig."
15 Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren. 16 Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen, så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar, till dess era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." 17 Och männen sade till henne: "Vi är fria från den ed du har tagit av oss, 18 om du, när vi kommer in i landet, inte binder detta röda snöre i fönstret som du släppte ner oss genom, och likaså om du inte har din far och din mor och dina bröder, alla som tillhör din fars hus, samlade hemma hos dig. 19 Men om någon går ut genom dörren till ditt hus, skall hans blod komma över hans eget huvud, och vi är utan skuld. Om däremot någon bär hand på en av dem som är inne i ditt hus, skall dennes blod komma över vårt huvud. 20 Men om du förråder vårt ärende är vi fria från den ed som du har tagit av oss." 21 Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.
22 De begav sig i väg och gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, till dess deras förföljare hade vänt tillbaka. Dessa hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. 23 Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: " Herren har gett hela landet i vår hand. Alla landets invånare bävar för oss."
The Expanded Bible, Copyright © 2011 Thomas Nelson Inc. All rights reserved.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln