Job 13-15

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

¹³ Var nu tysta och låt mig tala till punkt.
    Sedan får det bli som det blir med mig.
¹⁴ Varför är jag beredd att riskera livet,
    sätta det på spel?
¹⁵ Han må döda mig,
    något annat förväntar jag mig inte.
Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
¹⁶     Det ska bli min räddning,
för den ogudaktige vågar inte komma inför honom.
¹⁷     Hör på mig!
Lyssna noga till mina ord!
¹⁸     Jag har förberett min sak
och vet att jag kommer att få rätt.
¹⁹     Kan någon säga emot mig på den punkten?
I så fall ska jag vara tyst och dö.

²⁰ Skona mig bara för två saker,
    så jag slipper gömma mig för dig.
²¹ Dra bort din hand ifrån mig
    och sluta att plåga mig med skräcken för dig.
²² Kalla på mig,
    och jag ska svara.
Eller låt mig tala, och svara du mig.
²³     Hur många brott och synder har jag begått?
Visa mig mina överträdelser och min synd!
²⁴     Varför vänder du dig bort från mig?
Varför betraktar du mig som din fiende?
²⁵     Vill du skrämma ett löv, som blåser bort i vinden?
Jagar du efter torrt gräs?
²⁶     Du skriver upp bittra ting mot mig
och låter mig få igen för min ungdoms synder.
²⁷     Du låser mina fötter i bojor
och spårar mig var jag än går
    genom att märka mina fotsulor.

²⁸ Jag tärs bort som ett ruttet träd
    och som ett malätet klädesplagg.

⁷ Det finns alltid hopp för ett träd.
    Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
⁸     Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
⁹     kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
        så fort det får en aning vatten.
¹⁰ Men när en människa dör,
    när hon ger upp andan och blir liggande – 
var är hon då?
¹¹     Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
¹²     så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
    förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.

¹³ Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
    och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
¹⁴     Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
    fram till dess att min avlösning kom.
¹⁵ Då skulle du kalla på mig,
    och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
¹⁶     Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
¹⁷     Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.

¹⁸ Bergen vittrar sönder och rasar,
    klippan förflyttar sig från sin plats.
¹⁹ Så som vattnet mal stenen till sand
    och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
    så utplånar du människans hopp.
²⁰ Du slår ner henne för alltid,
    och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
    och sedan skickar du bort henne.
²¹ Om hennes söner blir hedrade
    får hon aldrig veta,
om de blir ringa
    ser hon det inte.
²² Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
    och sorgen i sin själ.

² Ska en vis man tala så i vädret,
    fylla sitt bröst med het östanvind?
³ Ska han försvara sig med meningslöst prat,
    med värdelöst tal?
⁴ Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,
    du hindrar andakt inför Gud.
⁵ Det är din synd som lägger orden i din mun,
    och du väljer ett listigt tal,
⁶ men din egen mun dömer dig, inte jag.
    Dina egna ord vittnar mot dig.

⁷ Var du den första människa som föddes?
    Föddes du innan höjderna fanns?
⁸ Har du lyssnat till Guds råd?
    Har du begränsat visdomen till dig själv?
⁹ Vad vet du mer än vi?
    Vad är det för insikter du har och som vi saknar?
¹⁰ På vår sida står gamla, grånade män,
    som är äldre än din far.
¹¹ Är Guds tröst inte nog för dig,
    ord som talas i mildhet?
¹² Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,
    varför dessa flammande blickar?
¹³ Du vänder din vrede mot Gud
    och låter orden flöda ur din mun.

¹⁴ Skulle en människa kunna vara ren,
    en av kvinna född rättfärdig?
¹⁵ Han litar inte ens på sina heliga.
    Inte ens himlarna är rena inför honom.
¹⁶ Hur mycket mindre då en människa,
    som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!

¹⁷ Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
    låt mig få berätta vad jag har sett,
¹⁸ sådant som visa män kan berätta
    utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
¹⁹     (av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
²⁰     Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
²¹     Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
    kommer plundrarna över honom.
²² Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
²³ Han vandrar omkring efter mat
    men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴     Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
²⁵     därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
²⁶     Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.

²⁷ Hans ansikte är fett
    och hans midja sväller av fetma.
²⁸ Han bor i ruinstäder
    och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
²⁹     Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.^[b]
30     Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
    Hans anda ska förgöra honom.^[c]
31 Han bör inte lita på tomhet,
    för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
³²     Innan hans tid är inne
får han sin lön,
    och hans krona ska inte grönska mer.
³³ Han blir som en vinranka
    som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
³⁴     De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
³⁵     De är havande med ofärd
och föder olycka,
    deras livmoder danar bedräglighet.