Job 13-15

Svenska Folkbibeln 2015

    mitt öra har hört
        och förstått det.
^2 (A) Vad ni vet, vet också jag,
    jag är inte underlägsen er.
³ Men jag vill tala till den Allsmäktige,
    jag vill försvara mig mot Gud.

^4 (B) Ni däremot spinner ihop lögn,
    ni är alla värdelösa läkare.
^5 (C) Om ni ändå ville tiga helt –
    det skulle vara er vishet!
⁶ Hör nu mitt försvar,
    lyssna till mina läppars inlägg.
^7 (D) Vill ni försvara Gud med orätt
    och tala falskhet för hans sak?
⁸ Visar ni er partiska för honom,
    är det Guds sak ni försvarar?
^9 (E) Kan det sluta väl
        när han rannsakar er?
    Eller kan ni bedra honom
        som man bedrar en människa?
¹⁰ Han ska sannerligen straffa er
    om ni visar dold partiskhet.
^11 (F) Ska inte hans majestät skrämma er,
    skräck för honom drabba er?
¹² Era tänkespråk är ordspråk av aska,
    ert försvar är försvarsverk av lera.

¹³ Tig nu och låt mig tala,
    sedan får vad som helst hända mig.
^14 (G) Varför skulle jag ta mitt kött
        mellan tänderna
    och lägga mitt liv i min hand?
¹⁵ Se, han får döda mig,
        jag väntar inget annat.^[a]
    Då får jag försvara min väg
        inför hans ansikte.
^16 (H) Det skulle också bli min frälsning,
    för ingen gudlös
        kan komma inför honom.
¹⁷ Hör noga på mina ord,
    låt min förklaring nå era öron.
¹⁸ Se, jag lägger fram min sak,
    jag vet att jag har rätt.
¹⁹ Finns det någon
        som kan anklaga mig?
    I så fall ska jag tiga och dö.

²⁰ Skona mig bara från två ting,
    sedan ska jag inte gömma mig
        för ditt ansikte:
^21 (I) Låt inte din hand drabba mig
    och låt inte skräck för dig
        skrämma mig.
²² Kalla på mig och jag ska svara,
    eller jag ska tala och du svara mig.
²³ Hur många är mina
        missgärningar och synder?
    Visa mitt brott och min synd.
^24 (J) Varför döljer du ditt ansikte
        och ser mig som din fiende?
²⁵ Vill du skrämma
        ett bortvirvlande löv,
    förföljer du ett torrt halmstrå?
^26 (K) Du skriver ner bittra ting mot mig
    och låter mig ärva
        min ungdoms synder.
^27 (L) Du sätter mina fötter i stocken,
        du vaktar på alla mina vägar
    och märker ut stegen för mina fötter.

^28 (M) Människan tärs bort som ruttet trä,
    som ett malätet klädesplagg.

    lever en kort tid
        och mättas av oro.
^2 (N) Som ett blomster växer hon upp
        och vissnar,
    som en skugga flyr hon
        och kan inte bestå.
³ Mot en sådan öppnar du ditt öga,
    mig drar du till doms inför dig.
^4 (O) Kan en ren komma från en oren?
    Nej, inte en enda!
^5 (P) Om människans dagar är bestämda
    och hennes månaders antal
        är fastställt av dig,
    om du har satt en gräns
        som hon inte kan överskrida,
^6 (Q) vänd då din blick ifrån henne
        och ge henne ro,
    låt henne få glädje av sin dag
        som en daglönare.

⁷ För ett träd finns det hopp,
    huggs det ner kan det gro igen
        och nya skott ska inte saknas.
⁸ Även om dess rötter åldras i jorden
    och stubben dör i mullen,
⁹ ska det grönska vid doften av vatten
    och skjuta skott som ett ungt träd.
¹⁰ Men när en man dör ligger han där.
    När en människa ger upp andan,
        var är hon då?
^11 (R) Som vattnet försvinner ur sjön
    och en flod sinar och torkar ut,
¹² så lägger sig människan
        och står inte upp igen.
    Först när inte himlen finns mer
        vaknar hon och reser sig
            från sin sömn.

¹³ Tänk om du ville
    gömma mig i dödsriket,
        dölja mig tills din vrede upphör,
    sätta en bestämd tid för mig
        och tänka på mig!
^14 (S) Kan en människa som en gång dött
        få liv igen?
    Då skulle jag hålla ut
        i min mödas tid
    tills min avlösning kommer.
¹⁵ Du skulle ropa på mig,
        och jag skulle svara dig,
    du skulle längta efter
        dina händers verk.
¹⁶ Fastän du nu räknar mina steg
    skulle du inte ge akt på min synd.
^17 (T) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
    och du skulle täcka över min skuld.

¹⁸ Men som berget faller
        och vittrar bort,
    som klippan flyttas från sin plats,
^19 (U) som vatten nöter sönder stenar,
    som dess flöden sköljer bort myllan,
        så gör du människans hopp
            om intet.
²⁰ Du besegrar henne för alltid
        och hon går bort,
    du förändrar hennes ansikte
        och sänder i väg henne.
^21 (V) Om hennes barn kommer till ära
        vet hon det inte,
    om de blir ringa
        ser hon det inte.
²² Hennes kropp känner bara
        sin egen plåga,
    hennes själ bara sin egen sorg.

^2 (W) Ska en vis man tala så i vädret
    och fylla sitt bröst
        med östanvind?
³ Ska han försvara sin sak
        med värdelöst tal,
    med ord till ingen nytta?
⁴ Ja, du gör gudsfruktan om intet
    och hindrar andakt inför Gud,
⁵ för din synd lägger orden i din mun
    och du väljer listigt tal.
^6 (X) Din egen mun dömer dig, inte jag,
    dina egna läppar vittnar emot dig.

^7 (Y) Var du den första människa
        som föddes?
    Blev du till innan höjderna fanns?
^8 (Z) Var du åhörare i Guds hemliga råd?
    Har du tagit visheten
        för dig själv?
^9 (AA) Vad vet du som vi inte vet?
    Vad förstår du som vi inte förstår?
^10 (AB) Här hos oss finns
        både gråhårsman och åldring,
    mycket äldre än din far.
¹¹ Är inte Guds tröst nog för dig,
    de milda ord som talas till dig?
¹² Varför leds du bort av ditt hjärta
    och varför gnistrar dina ögon?
¹³ Du vänder din ande mot Gud
    och öser ut ord ur din mun.

^14 (AC) Vad är en människa,
        att hon skulle vara ren,
    att en av kvinna född
        skulle vara rättfärdig?
^15 (AD) Gud kan inte lita på sina heliga,
    inför hans ögon
        är inte himlarna rena,
¹⁶ hur mycket mindre då den
        som är avskyvärd och fördärvad,
    en människa
        som dricker orättfärdighet
            som vatten!

¹⁷ Lyssna, jag vill säga dig något,
    det som jag sett vill jag berätta,
¹⁸ vad visa män fört vidare
    från sina fäder och inte förtigit,
¹⁹ från dem som ensamma fick landet
    utan att någon främling
        trängde in bland dem:
^20 (AE) Den gudlöse plågas av ångest
        i alla sina dagar,
    den våldsammes år är räknade.
^21 (AF) Skräckröster ljuder i hans öron.
    I hans trygghet kommer förhärjaren
        över honom.
²² Han har inget hopp om räddning
        ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
^23 (AG) Han irrar efter bröd
        och undrar var det finns.
    Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴ Ångest och nöd skrämmer honom,
    de slår ner honom
        som en kung rustad till strid,
²⁵ för han har lyft sin hand mot Gud
    och förhäver sig
        mot den Allsmäktige.
²⁶ Med styv nacke
        stormar han mot honom,
    väl skyddad bakom sina sköldar.
^27 (AH) Han har täckt sitt ansikte med fetma
    och hans midja sväller av fett.
²⁸ Han bosätter sig i ödelagda städer,
    i hus där man inte kan bo,
        som är bestämda till ruiner.
²⁹ Han blir inte rik,
        hans välstånd ska inte bestå,
    hans skördar ska inte luta tungt
        mot marken.
^30 (AI) Han kan inte fly undan mörkret,
    hans knoppar ska förtorka
        av hetta,
    han ska förgås
        genom Guds^[b] muns ande.
³¹ Han ska inte lita till tomhet,
        då bedrar han sig,
    för tomhet blir hans lön.
^32 (AJ) I förtid ska hans mått bli fyllt,
    och hans krona
        ska inte grönska mer.
³³ Han ska tappa sina omogna druvor
        som en vinstock,
    fälla sina blommor som ett olivträd,
³⁴ för den gudlöses hus
        blir ofruktsamt
    och eld förtär de hus där mutor tas.
^35 (AK) De går havande med elände
        och föder fördärv,
    deras moderliv alstrar förvillelse.