Add parallel Print Page Options

“·People have [L Do not people have…?] a hard ·task [service] on earth,
    and their days are like those of a [L hired] laborer [C hard work with little profit].
They are like a ·slave [servant] ·wishing [L panting] for the evening shadows,
    like a [L hired] laborer waiting to be paid.
But I ·am given [L inherit] months that are ·empty [vain; futile],
    and nights of ·misery [or toil] have been ·given [L allotted] to me.
When I lie down, I think, ‘How long until I get up?’
    The night is long, and I toss until dawn.
My body is covered with worms and ·scabs [L clods of dust/dirt],
    and my skin ·is broken and full of sores [L crusts over and oozes].

“My days go by faster than a weaver’s ·tool [shuttle],
    and they come to an end without hope.
Remember, God, that my life is only a breath.
    My eyes will never see happy times again.
·Those who [L The eyes that] see me now will see me no more;
    you will look for me, but I will ·be gone [L be no more; not exist].
As a cloud ·disappears [fades] and is gone,
    people go to ·the grave [L Sheol; C the grave or the underworld] and never return.
10 They will never come back to their houses again,
    and their places will not know them anymore.

11 “So I will not ·stay quiet [L restrain my mouth];
    I will speak out in the ·suffering [distress; L pinch] of my spirit.
    I will ·complain [groan] ·because I am so unhappy [L in the bitterness of my soul].
12 ·I am not [L Am I…?] ·the sea [L Yam] or ·the sea monster [L Tannin; C Yam and Tannin are legendary sea monsters representing chaos].
    ·So why have you […that you] set a guard over me?
13 Sometimes I think my bed will comfort me
    or that my couch will ·stop my complaint [ease my groans].
14 Then you ·frighten [terrorize] me with dreams
    and ·terrify [scare] me with visions.
15 My throat prefers to be choked;
    my bones welcome death.
16 I ·hate [L reject] my life; I don’t want to live forever.
    Leave me alone, because my days have no meaning.

17 “Why do you make people so important
    and ·give them so much attention [L set your heart on them; C contrast Ps. 8:4]?
18 You ·examine [visit] them every morning
    and test them ·every moment [all the time].
19 Will you never look away from me
    or leave me alone even long enough to swallow [L my saliva]?
20 If I have sinned, what have I done to you,
    you watcher of humans?
Why have you made me your target?
    Have I become a ·heavy load [burden] for you?
21 Why don’t you ·pardon [forgive] my ·wrongs [transgressions]
    and ·forgive my sins [carry away my guilt]?
I will soon lie down in the dust of death.
    Then you will ·search [look] for me, but I will be no more.”

Job frågar Gud

En trältjänst är människans tid på jorden.
    Är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
Som en slav väntar hon på kvällsskuggan,
    som en daglönare som ser fram mot lönen.
Så har jag fått på min lott månader av elände
    och ångestfyllda nätter.
När jag går och lägger mig, tänker jag:
    ”Om jag ändå fick stiga upp!”
Natten går,
    och jag kastar mig oroligt av och an ända till gryningen.
Min kropp är täckt av maskar och skorv.
    Huden spricker av variga sår.

Mina dagar drar förbi, snabbare än en vävares spole,
    de slutar i hopplöshet.
Tänk på att mitt liv är som en vindfläkt,
    mina ögon får inte mer se det goda.
Man ser mig ännu, men inte länge till.
    Din blick söker mig, men jag finns inte mer.
Som ett moln löses upp och försvinner,
    så ska den som går ner i dödsriket inte komma tillbaka
10 och aldrig mer återvända till sitt hem,
    ej heller känner hans plats till honom mer.

11 Därför kan jag inte hålla tyst,
    jag måste få tala ut min ångest,
klaga i min själs förtvivlan.
12     Är jag Havet eller havsodjuret Tannin,
så att du måste bevaka mig så?
13     Om jag tänker: ”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska ge mig lindring i mitt elände”,
14     skrämmer du mig med drömmar
och förfärar mig med syner.
15     Jag skulle föredra att bli strypt och dö,
hellre än att fortsätta med denna kropp.
16     Jag avskyr att leva.
Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!

17 Vad är då en människa,
    eftersom du gör så stor sak av henne
    och ger henne så mycket uppmärksamhet,
18 synar henne varje morgon
    och prövar henne varje ögonblick av dagen?
19 Kan du inte vända blicken från mig en stund,
    lämna mig ensam så jag åtminstone får svälja min saliv?
20 Har min synd skadat dig,
    du mänsklighetens bevakare?
Varför har du valt mig till måltavla?
    Har jag blivit en börda för dig?[a]
21 Varför förlåter du inte min synd
    och utplånar min missgärning?
Snart kommer jag ändå att ligga i stoftet,
    och när du letar efter mig,
finns jag inte mer.

Footnotes

  1. 7:20 Enligt andra handskrifter: Varför har du valt mig till måltavla, låtit mig bli en börda för mig själv?