(A) Ropa du!

    Finns det någon
        som svarar dig?
    Till vem av de heliga vänder du dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförnuftige av sin förbittring.
(B) Jag såg en dåre som slagit rot,
    men strax förbannade jag
        hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de trampas ner i porten
        och ingen räddare finns.
(C) Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort
        till och med bland törnen.
    De törstiga flämtar
        efter[a] deras rikedom,
för nöden kommer inte ur stoftet,
    olyckan skjuter inte upp ur marken.
(D) Men människan föds till möda
    liksom eldens gnistor
        flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
(E) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
10 (F) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 (G) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 (H) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
13 (I) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
14 (J) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 (K) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

17 (L) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
18 (M) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 (N) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
20 (O) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
21 (P) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
23 (Q) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Footnotes

  1. 5:5 De törstiga flämtar efter   Annan översättning: ”Snaran snappar efter”.

AHORA pues da voces, si habrá quien te responda; ¿Y á cuál de los santos te volverás?

Es cierto que al necio la ira lo mata, Y al codicioso consume la envidia.

Yo he visto al necio que echaba raíces, Y en la misma hora maldije su habitación.

Sus hijos estarán lejos de la salud, Y en la puerta serán quebrantados, Y no habrá quien los libre.

Su mies comerán los hambrientos, Y sacaránla de entre las espinas, Y los sedientos beberán su hacienda.

Porque la iniquidad no sale del polvo, Ni la molestia brota de la tierra.

Empero como las centellas se levantan para volar por el aire, Así el hombre nace para la aflicción.

Ciertamente yo buscaría á Dios, Y depositaría en él mis negocios:

El cual hace cosas grandes é inescrutables, Y maravillas que no tienen cuento:

10 Que da la lluvia sobre la haz de la tierra, Y envía las aguas por los campos:

11 Que pone los humildes en altura, Y los enlutados son levantados á salud:

12 Que frustra los pensamientos de los astutos, Para que sus manos no hagan nada:

13 Que prende á los sabios en la astucia de ellos, Y el consejo de los perversos es entontecido;

14 De día se topan con tinieblas, Y en mitad del día andan á tientas como de noche:

15 Y libra de la espada al pobre, de la boca de los impíos, Y de la mano violenta;

16 Pues es esperanza al menesteroso, Y la iniquidad cerrará su boca.

17 He aquí, bienaventurado es el hombre á quien Dios castiga: Por tanto no menosprecies la corrección del Todopoderoso.

18 Porque él es el que hace la llaga, y él la vendará: El hiere, y sus manos curan.

19 En seis tribulaciones te librará, Y en la séptima no te tocará el mal.

20 En el hambre te redimirá de la muerte, Y en la guerra de las manos de la espada.

21 Del azote de la lengua serás encubierto; Ni temerás de la destrucción cuando viniere.

22 De la destrucción y del hambre te reirás, Y no temerás de las bestias del campo:

23 Pues aun con las piedras del campo tendrás tu concierto, Y las bestias del campo te serán pacíficas.

24 Y sabrás que hay paz en tu tienda; Y visitarás tu morada, y no pecarás.

25 Asimismo echarás de ver que tu simiente es mucha, Y tu prole como la hierba de la tierra.

26 Y vendrás en la vejez á la sepultura, Como el montón de trigo que se coge á su tiempo.

27 He aquí lo que hemos inquirido, lo cual es así: Oyelo, y juzga tú para contigo.