God’s Power in the Leviathan

41 “Can you draw out (A)Leviathan[a] with a hook,
Or snare his tongue with a line which you lower?
Can you (B)put a reed through his nose,
Or pierce his jaw with a [b]hook?
Will he make many supplications to you?
Will he speak softly to you?
Will he make a covenant with you?
Will you take him as a servant forever?
Will you play with him as with a bird,
Or will you leash him for your maidens?
Will your companions [c]make a banquet of him?
Will they apportion him among the merchants?
Can you fill his skin with harpoons,
Or his head with fishing spears?
Lay your hand on him;
Remember the battle—
Never do it again!
Indeed, any hope of overcoming him is false;
Shall one not be overwhelmed at the sight of him?
10 No one is so fierce that he would dare stir him up.
Who then is able to stand against Me?
11 (C)Who has preceded Me, that I should pay him?
(D)Everything under heaven is Mine.

12 “I will not [d]conceal his limbs,
His mighty power, or his graceful proportions.
13 Who can [e]remove his outer coat?
Who can approach him with a double bridle?
14 Who can open the doors of his face,
With his terrible teeth all around?
15 His rows of [f]scales are his pride,
Shut up tightly as with a seal;
16 One is so near another
That no air can come between them;
17 They are joined one to another,
They stick together and cannot be parted.
18 His sneezings flash forth light,
And his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Out of his mouth go burning lights;
Sparks of fire shoot out.
20 Smoke goes out of his nostrils,
As from a boiling pot and burning rushes.
21 His breath kindles coals,
And a flame goes out of his mouth.
22 Strength dwells in his neck,
And [g]sorrow dances before him.
23 The folds of his flesh are joined together;
They are firm on him and cannot be moved.
24 His heart is as hard as stone,
Even as hard as the lower millstone.
25 When he raises himself up, the mighty are afraid;
Because of his crashings they [h]are beside themselves.
26 Though the sword reaches him, it cannot avail;
Nor does spear, dart, or javelin.
27 He regards iron as straw,
And bronze as rotten wood.
28 The arrow cannot make him flee;
Slingstones become like stubble to him.
29 Darts are regarded as straw;
He laughs at the threat of javelins.
30 His undersides are like sharp potsherds;
He spreads pointed marks in the mire.
31 He makes the deep boil like a pot;
He makes the sea like a pot of ointment.
32 He leaves a shining wake behind him;
One would think the deep had white hair.
33 On earth there is nothing like him,
Which is made without fear.
34 He beholds every high thing;
He is king over all the children of pride.”

Footnotes

  1. Job 41:1 A large sea creature, exact identity unknown
  2. Job 41:2 thorn
  3. Job 41:6 Or bargain over him
  4. Job 41:12 Lit. keep silent about
  5. Job 41:13 Lit. take off the face of his garment
  6. Job 41:15 Lit. shields
  7. Job 41:22 despair
  8. Job 41:25 Or purify themselves

41 Ingen är så dumdristig att han retar denne.
    Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
Vem har givit mig något som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.

Jag vill inte tiga om hans lemmar,
    om hans styrka och sköna gestalt.
Vem kan rycka av honom hans beklädnad?
Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
Vem kan öppna hans ansiktes dörr?
Omkring hans tänder bor skräck.
Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade
med hård försegling,
den ena tätt intill den andra,
    ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
de är sammanfogade med varandra,
de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
När han fnyser strålar det av ljus,
    hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
10 Hans gap sprutar ut flammor,
    eldgnistor bryter fram.
11 Hans näsborrar bolmar ut rök
    som från en kokande gryta på elden.
12 Hans andedräkt får kol att brinna,
    ur hans gap flammar det av eld.
13 På hans nacke bor styrkan,
    och skräck dansar framför honom.
14 Hudvecken på hans buk är fasta,
    de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
    lik den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
    i ångest förlorar de fattningen.
17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd,
    inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han aktar järn som strå,
    koppar som murket trä.
19 Han flyr ej för bågskott,
    för honom är slungstenar som agnar.
20 Stridsklubbor aktar han som strå,
    han skrattar åt rasslet av lansar.
21 Hans buk är som skarpa lerskivor,
    i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
22 Han gör djupet kokande som en gryta,
han får havet att skumma som när man blandar salvor.
23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus,
djupet synes bära silverhår.
24 På jorden finns inte hans like,
    han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
    han är kung över allt som är stolt.