Job 39
Tree of Life Version
39 “Do you know when the mountain goats give birth?
Do you observe the calving doe?
2 Do you count the months they fulfill
and do you know the time when they give birth
3 when they kneel, bring forth their young,
and their labor pains end?
4 Their young thrive and grow strong in the open field;
They leaveand never return to them.
5 “Who sent the wild donkey free?
Who released the bonds of the wild ass,
6 to whom I gave the Arabah as its home,
the salt land as its dwelling place?
7 It scorns the commotion in the town;
it does not hear the taskmaster’s shouts.
8 It explores the mountains as its pasture
and searches after every green thing.
9 “Is the wild ox willing to serve you?
Will it spend the night at your manger?
10 Will you bind a wild ox to a furrow with his rope?
Will it plow valleys behind you?
11 Will you rely on it for its great strength?
Will you leave your labor to it?
12 Can you trust it to bring in your seed
and gather it to your threshing floor?
13 “The wings of the ostrich flap joyously,
but are they the pinions and plumage of a stork?
14 For she leaves her eggs on the ground
and lets them warm in the soil,
15 and forgets that a foot may crush them,
that a wild beast may trample them.
16 She treats her young ones harshly, as if they were not hers;
She is not concerned that her labor was in vain,
17 for God did not endow her with wisdom
or give her a share of understanding.
18 When she lifts herself to flee
she laughs at the horse and its rider.
19 “Do you give the horse its strength?
Do you clothe his neck with a mane?
20 Do you cause him to leap like locust?
His majestic snorting is terrifying!
21 He paws in the valley
and exalting in his strength he charges into the fray.
22 He laughs at fear and is not dismayed;
he does not recoil from the sword.
23 On him the quiver rattles;
the spear and javelin flash.
24 With quaking and excitement, he swallows up the ground.
He cannot stand still when the shofar sounds.
25 At the blast of the shofar, he says, ‘Aha!’
From a distance he smells battle,
the shout of the captains and the battle cry.
26 “Is it by your wisdom that the hawk soars,
spreading its wings toward the south?
27 Is it by your command that an eagle soars
and builds its nest high?
28 It dwells on a cliff
and spends the night there, on a rocky crag and stronghold.
29 From there it searches for food;
its eyes detect it from afar.
30 Its young ones suck up blood,
and where the slain are, there it is.”
Job 39
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
39 Kan du jaga byte åt lejonhonan
och stilla lejonungarnas hunger,
2 där de kryper ihop i sina hålor
eller ligger och väntar bland snåren?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen,
när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?
4 Vet du när[a] stengeten föder sina ungar,
och vakar du över hindens kalvning?
5 Räknar du hur många månader de går havande,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner, föder sina ungar
och blir av med sin plåga.
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.
8 Vem är det som släpper vildåsnan fri,
vem knyter upp dess band?
9 Jag har gett den öknen som hem
och saltslätterna att bo på.
10 Den ler åt stadens buller
och slipper höra pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är dess betesmark.
Där söker den efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14 Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
överlåta ditt tunga arbete åt den?
15 Kan du lita på att den för hem din skörd
och samlar den på tröskplatsen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[b]
17 Den lägger sina ägg på marken,
låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem
och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar,
precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet
eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa
skrattar den både åt häst och ryttare.
22 Har du gett hästen dess styrka
eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven,
gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25 Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26 Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.[c]
27 Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt,
vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.
29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring
och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte
och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod,
för där det slagna ligger, där finns örnen.
34 Herren svarade Job:
35 ”Vill du tvista med den Väldige,
visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”
Jobs svar
36 Då svarade Job Herren:
37 Jag är ingenting,
hur skulle jag kunna finna några svar?
Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger,
men inte kunnat svara.
Nu säger jag inget mer.
Tree of Life (TLV) Translation of the Bible. Copyright © 2015 by The Messianic Jewish Family Bible Society.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.