Job 32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En ung man förmanar Job
(32:1—37:24)
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
32 De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. 2 Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. 3 Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. 4 Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.
6 Elihu från Bus, Barakels son, började tala:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför tvekade jag
och vågade inte säga er vad jag visste.
7 Jag tänkte: ”Låt åldern tala
och de många åren lära ut vishet.”
8 Men det är anden i människan,
den Väldiges andedräkt,
som gör henne förståndig.
9 Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
inte bara gamla som vet vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna till mig!
Också jag vill framföra vad jag vet.
11 Jag har väntat medan ni talat,
lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12 Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13 Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14 Han riktade aldrig sina ord mot mig,
och jag tänker inte svara med era argument.
15 De är bestörta
och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16 Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
när de står där utan att kunna svara?
17 Nej, även jag vill säga mitt,
tala om vad jag vet.
18 Jag har mycket att säga,
och anden inom mig driver mig.
19 Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20 Jag måste få tala för att få lättnad,
jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon,
inte heller försöka smickra någon,
22 för smickra kan jag inte –
då skulle min Skapare rycka bort mig.
Job 32
Svenska 1917
32 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Job 32
Living Bible
32 The three men refused to reply further to Job because he kept insisting on his innocence.
2 Then Elihu (son of Barachel, the Buzite, of the clan of Ram) became angry because Job refused to admit he had sinned and to acknowledge that God had just cause for punishing him. 3 But he was also angry with Job’s three friends because they had been unable to answer Job’s arguments and yet had condemned him. 4 Elihu had waited until now to speak because the others were older than he.
5 But when he saw that they had no further reply, he spoke out angrily, 6 and said, “I am young and you are old, so I held back and did not dare to tell you what I think, 7 for those who are older are said to be wiser; 8-9 but it is not mere age that makes men wise. Rather, it is the spirit in a man, the breath of the Almighty that makes him intelligent. 10 So listen to me awhile and let me express my opinion.
11-12 “I have waited all this time, listening very carefully to your arguments, but not one of them has convinced Job that he is a sinner or has proved that he is. 13 And don’t give me that line about ‘only God can convince the sinner of his sin.’ 14 If Job had been arguing with me, I would not answer with that kind of logic!
15 “You sit there baffled, with no further replies. 16 Shall I then continue to wait when you are silent? 17 No, I will give my answer too. 18 For I am pent up and full of words, and the spirit within me urges me on. 19 I am like a wine cask without a vent! My words are ready to burst out! 20 I must speak to find relief, so let me give my answers. 21-22 Don’t insist that I be cautious lest I insult someone, and don’t make me flatter anyone. Let me be frank lest God should strike me dead.
Job 32
Amplified Bible, Classic Edition
32 So these three men ceased to answer Job, because he was [rigidly] righteous (upright and in right standing with God) in his own eyes. [But there was a fifth man there also.]
2 Elihu son of Barachel the Buzite, of the family of Ram, became indignant. His indignation was kindled against Job because he justified himself rather than God [even made himself out to be better than God].
3 Also against [Job’s] three friends was [Elihu’s] anger kindled, because they had found no answer [were unable to show his real error], and yet they had declared him to be in the wrong [and responsible for his own afflictions].
4 Now Elihu had waited to speak to Job because the others were older than he.
5 But when Elihu saw that there was no answer in the mouths of these three men, he became angry.
6 Then Elihu son of Barachel the Buzite said, I am young, and you are aged; for that reason I was timid and restrained and dared not declare my opinion to you.
7 I said, Age should speak, and a multitude of years should teach wisdom [so let it be heard].
8 But there is [a vital force] a spirit [of intelligence] in man, and the breath of the Almighty gives men understanding.(A)
9 It is not the great [necessarily] who are wise, nor [always] the aged who understand justice.
10 So I say, Listen to me; I also will give you my opinion [about Job’s situation] and my knowledge.
11 You see, I waited for your words, I listened to your wise reasons, while you searched out what to say.
12 Yes, I paid attention to what you said, and behold, not one of you convinced Job or made [satisfactory] replies to his words [you could not refute him].
13 Beware lest you say, We have found wisdom; God thrusts [Job] down [justly], not man [God alone is dealing with him].
14 Now [Job] has not directed his words against me [therefore I have no cause for irritation], neither will I answer him with speeches like yours. [I speak for truth, not for revenge.]
15 [Job’s friends] are amazed and embarrassed, they answer no more; they have not a thing to say [reports Elihu].
16 And shall I wait, because they say nothing but stand still and answer no more?
17 I also will answer my [God-assigned] part; I also will declare my opinion and my knowledge.
18 For I am full of words; the spirit within me constrains me.
19 My breast is as wine that has no vent; like new wineskins, it is ready to burst.
20 I must speak, that I may get relief and be refreshed; I will open my lips and answer.
21 I will not [I warn you] be influenced by respect for any man’s person and show partiality, neither will I flatter any man.
22 For I know not how to flatter, [wasting my time in mere formalities, for then] my Maker would soon take me away.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Living Bible copyright © 1971 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.
Copyright © 1954, 1958, 1962, 1964, 1965, 1987 by The Lockman Foundation
