² Hur länge skall ni lägga snaror med ord?
Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
³ Varför räknas vi som djur
    och betraktas som dumma i era ögon?
⁴ Du som i vrede söndersliter din själ,
skall jorden bli öde för din skull
    eller klippan flyttas från sin plats?

⁵ Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna
och lågan av hans eld inte ge något sken.
⁶ Ljuset i hans tält skall bli mörkt
    och lampan slockna för honom.
⁷ Hans väldiga steg skall bli kortare,
    hans egna rådslag fälla honom.
⁸ Hans fötter leder honom till nätet,
    han vandrar mot snaran.
⁹ Snaran griper honom om hälen,
    fällan håller honom fast.
¹⁰ Ett rep har dolts för honom på marken,
en fälla är lagd på stigen.
¹¹ Skräck möter honom från alla håll,
och jagar honom i hälarna.
¹² Olyckan hungrar efter honom,
    hemsökelsen står redo att fälla honom.
¹³ Sjukdom äter upp hans hud,
    dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
¹⁴ Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
¹⁵ I hans tält får främlingar bo,
    svavel strös över hans boning.
¹⁶ Hans rötter förtorkas nertill,
    hans grenar vissnar upptill.
¹⁷ Hans minne utplånas från jorden,
    hans namn nämns inte på vägarna.
¹⁸ Han drivs från ljuset till mörkret
    och jagas bort från världen.
¹⁹ Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns i hans hus.
²⁰ De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag,
de som bor i öst skälver av fasa.
²¹ Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats där man ej känner Gud.