Job 10
Svenska Folkbibeln
Job avslutar sitt svar på Bildads första tal
10 Jag är utled på livet, jag vill släppa loss min klagan,
jag talar i min själs bedrövelse.
2 Jag vill säga till Gud: Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina över de ogudaktigas rådslag?
4 Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min missgärning
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 Dina händer har format mig och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 Tänk på hur du formade mig som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman av ben och senor.
12 Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
- jag vet att du tänkte så -
14 att om jag syndade, skulle du vakta på mig
och inte lämna min missgärning ostraffad.
15 Ve mig, om jag är skyldig!
Om jag är oskyldig, kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
ty jag fylls av skam och skådar min ofärd.
16 Och höjde jag huvudet skulle du jaga mig som ett lejon
och åter utföra din makts under på mig.
17 Nya vittnen mot mig skulle du föra fram
och alltmer låta mig känna din vrede.
Du skulle sända här efter här mot mig.
18 Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött innan något öga såg mig,
19 om jag ändå aldrig hade varit till,
utan förts från moderlivet till graven!
20 Min tid är kort,
låt mig vara, lämna mig i fred,
så att jag får en stunds glädje,
21 innan jag går bort för att aldrig komma åter,
till mörkrets och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring,
där ljuset är som djupaste natt.
Job 10
American Standard Version
10 My soul is weary of my life;
I will give free course to my complaint;
I will speak in the bitterness of my soul.
2 I will say unto God, Do not condemn me;
Show me wherefore thou contendest with me.
3 Is it good unto thee that thou shouldest oppress,
That thou shouldest despise the [a]work of thy hands,
And shine upon the counsel of the wicked?
4 Hast thou eyes of flesh?
Or seest thou as man seeth?
5 Are thy days as the days of man,
Or thy years as man’s days,
6 That thou inquirest after mine iniquity,
And searchest after my sin,
7 Although thou knowest that I am not wicked,
And there is none that can deliver out of thy hand?
8 Thy hands have framed me and fashioned me
Together round about; yet thou dost destroy me.
9 Remember, I beseech thee, that thou hast fashioned me as clay;
And wilt thou bring me into dust again?
10 Hast thou not poured me out as milk,
And curdled me like cheese?
11 Thou hast clothed me with skin and flesh,
And knit me together with bones and sinews.
12 Thou hast granted me life and lovingkindness;
And thy [b]visitation hath preserved my spirit.
13 Yet these things thou didst hide in thy heart;
I know that this is with thee:
14 If I sin, then thou markest me,
And thou wilt not acquit me from mine iniquity.
15 If I be wicked, woe unto me;
And if I be righteous, yet shall I not lift up my head;
[c]Being filled with ignominy,
And looking upon mine affliction.
16 And if my head exalt itself, thou huntest me as a lion;
And again thou showest thyself marvellous upon me.
17 Thou renewest thy witnesses against me,
And increasest thine indignation upon me:
[d]Changes and warfare are with me.
18 Wherefore then hast thou brought me forth out of the womb?
I had given up the ghost, and no eye had seen me.
19 I should have been as though I had not been;
I should have been carried from the womb to the grave.
20 Are not my days few? [e]cease then,
And let me alone, that I may [f]take comfort a little,
21 Before I go whence I shall not return,
Even to the land of darkness and of the shadow of death;
22 The land dark as [g]midnight,
The land of the shadow of death, without any order,
And where the light is as [h]midnight.
Footnotes
- Job 10:3 Hebrew labor.
- Job 10:12 Or, care
- Job 10:15 Or, I am filled with ignominy, but look thou . . . for it increaseth: thou etc.
- Job 10:17 Or, Host after host is against me.
- Job 10:20 Another reading is, let him cease, and leave me alone.
- Job 10:20 Hebrew brighten up.
- Job 10:22 Hebrew thick darkness.
- Job 10:22 Hebrew thick darkness.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)