Jesaja 63
Svenska Folkbibeln 2015
Vredens och frälsningens dag
63 (A) Vem är han som kommer
från Edom,
från Bosra[a] i högröda kläder,
så ståtlig i sin dräkt,
så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
som är mäktig att frälsa."
2 (B) Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder
en vintrampares?
3 (C) "Jag har trampat vinpressen själv,
ingen bland folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min harm.
Deras blod stänkte på mina kläder,
och jag fick
hela min dräkt fläckad.
4 (D) För hämndens dag var i mitt hjärta
och året för min återlösning
hade kommit.
5 (E) Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där förundrad,
men det fanns ingen
som stödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede stödde mig.
6 (F) Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna
i min harm,
jag lät deras blod rinna ner
på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 (G) Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
9 (H) I all deras nöd
var ingen verklig nöd,[b]
hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.[c]
10 (I) Men de var upproriska
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 (J) Då tänkte hans folk
på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem
upp ur havet,
tillsammans med herden
för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande
i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
så att de likt springare i öknen
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15 (K) Blicka ner från himlen,
se till oss från din heliga
och härliga boning!
Var är nu din lidelse
och din kraft?
Ditt hjärtas ömhet
och din barmhärtighet
har dragit sig tillbaka från mig.
16 (L) Du är ju vår Far!
Abraham vet inte om oss,
Israel känner oss inte.[d]
Men du, Herre, är vår Far.
Vår Återlösare av evighet
är ditt namn.
17 (M) Varför, o Herre, låter du oss
gå vilse från dina vägar,
och varför förhärdar du
våra hjärtan
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka,
för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 (N) En kort tid ägde ditt heliga folk
sitt land.
Våra fiender trampade ner
din helgedom.
19 Vi har blivit som de
som du aldrig har varit herre över,
som inte har uppkallats
efter ditt namn.
Footnotes
- 63:1 Edom … Bosra Rike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34).
- 63:9 var ingen verklig nöd Andra handskrifter: "led han nöd".
- 63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."
- 63:16 vet inte om oss … känner oss inte Annan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".
Isaías 63
La Biblia de las Américas
El día de la venganza divina
63 ¿Quién es este que viene de Edom(A),
de Bosra(B) con vestiduras de colores brillantes[a](C);
este, majestuoso en su ropaje,
que marcha[b] en la plenitud de su fuerza?
Soy yo que hablo en justicia, poderoso para salvar(D).
2 ¿Por qué es rojo tu ropaje,
y tus vestiduras como las del que pisa en el lagar(E)?
3 El lagar lo he pisado yo solo(F);
de los pueblos, ningún hombre estaba conmigo.
Los pisé en mi ira(G)
y los hollé en mi furor(H);
su sangre[c] salpicó mis vestiduras
y manché[d] todo mi ropaje(I).
4 Porque el día de la venganza estaba en mi corazón,
y el año de mi redención había llegado(J).
5 Miré, y no había quien ayudara(K),
me asombré de que no hubiera quien apoyara;
entonces me salvó mi brazo(L),
y fue mi furor el que me sostuvo.
6 Pisoteé los pueblos en mi ira(M),
los embriagué en mi furor(N)
y derramé su sangre por tierra[e].
Recuento de las misericordias del Señor
7 Las misericordias del Señor recordaré(O), las alabanzas del Señor,
conforme a todo lo que nos ha otorgado el Señor,
y la gran bondad hacia la casa de Israel(P),
que les ha otorgado conforme a su compasión,
y conforme a la multitud de sus misericordias(Q).
8 Porque Él dijo: Ciertamente, ellos son mi pueblo(R),
hijos que no engañarán.
Y Él fue su Salvador(S).
9 En todas sus angustias Él fue afligido[f](T),
y el ángel de su presencia los salvó(U);
en su amor(V) y en su compasión los redimió(W),
los levantó y los sostuvo todos los días de antaño(X).
10 Mas ellos se rebelaron(Y)
y contristaron su santo Espíritu(Z);
por lo cual Él se convirtió en su enemigo
y peleó contra ellos.
11 Entonces su pueblo se acordó de los días antiguos(AA), de Moisés.
¿Dónde está el que los sacó del mar(AB) con los pastores[g] de su rebaño?
¿Dónde está el que puso su santo Espíritu en medio de ellos[h](AC),
12 el que hizo que su glorioso brazo fuera a la diestra de Moisés(AD),
el que dividió las aguas delante de ellos para hacerse un nombre eterno(AE),
13 el que los condujo por los abismos?
Como un caballo en el desierto, no tropezaron(AF);
14 como a ganado que desciende al valle,
el Espíritu del Señor les[i] dio descanso(AG).
Así guiaste a tu pueblo(AH),
para hacerte un nombre glorioso.
Plegaria por ayuda y misericordia
15 Mira desde el cielo(AI), y ve desde tu santa y gloriosa morada(AJ);
¿dónde está tu celo y tu poder(AK)?
La conmoción de tus entrañas y tu compasión para conmigo se han restringido(AL).
16 Porque tú eres nuestro Padre(AM), aunque Abraham(AN) no nos conoce,
ni nos reconoce Israel.
Tú, oh Señor, eres nuestro Padre,
desde la antigüedad tu nombre es Nuestro Redentor(AO).
17 ¿Por qué, oh Señor, nos haces desviar de tus caminos(AP)
y endureces nuestro corazón a tu temor(AQ)?
Vuélvete por amor de tus siervos, las tribus de tu heredad(AR).
18 Por breve tiempo poseyó tu santuario tu pueblo santo;
nuestros adversarios lo han pisoteado(AS).
19 Hemos venido a ser como aquellos sobre los que nunca gobernaste,
como aquellos que nunca fueron llamados por tu nombre.
Footnotes
- Isaías 63:1 O, carmesí
- Isaías 63:1 Lit., inclinándose
- Isaías 63:3 Lit., jugo
- Isaías 63:3 Lit., contaminé
- Isaías 63:6 Lit., hice caer su jugo a la tierra
- Isaías 63:9 Otra posible lectura es: El no fue adversario
- Isaías 63:11 Algunos mss. dicen: el pastor
- Isaías 63:11 Lit., él
- Isaías 63:14 Lit., le
Isaiah 63
World English Bible
63 Who is this who comes from Edom,
with dyed garments from Bozrah?
Who is this who is glorious in his clothing,
marching in the greatness of his strength?
“It is I who speak in righteousness,
mighty to save.”
2 Why is your clothing red,
and your garments like him who treads in the wine vat?
3 “I have trodden the wine press alone.
Of the peoples, no one was with me.
Yes, I trod them in my anger
and trampled them in my wrath.
Their lifeblood is sprinkled on my garments,
and I have stained all my clothing.
4 For the day of vengeance was in my heart,
and the year of my redeemed has come.
5 I looked, and there was no one to help;
and I wondered that there was no one to uphold.
Therefore my own arm brought salvation to me.
My own wrath upheld me.
6 I trod down the peoples in my anger
and made them drunk in my wrath.
I poured their lifeblood out on the earth.”
7 I will tell of the loving kindnesses of Yahweh
and the praises of Yahweh,
according to all that Yahweh has given to us,
and the great goodness toward the house of Israel,
which he has given to them according to his mercies,
and according to the multitude of his loving kindnesses.
8 For he said, “Surely, they are my people,
children who will not deal falsely;”
so he became their Savior.
9 In all their affliction he was afflicted,
and the angel of his presence saved them.
In his love and in his pity he redeemed them.
He bore them,
and carried them all the days of old.
10 But they rebelled
and grieved his Holy Spirit.
Therefore he turned and became their enemy,
and he himself fought against them.
11 Then he remembered the days of old,
Moses and his people, saying,
“Where is he who brought them up out of the sea with the shepherds of his flock?
Where is he who put his Holy Spirit among them?”
12 Who caused his glorious arm to be at Moses’ right hand?
Who divided the waters before them, to make himself an everlasting name?
13 Who led them through the depths,
like a horse in the wilderness,
so that they didn’t stumble?
14 As the livestock that go down into the valley,
Yahweh’s Spirit caused them to rest.
So you led your people to make yourself a glorious name.
15 Look down from heaven,
and see from the habitation of your holiness and of your glory.
Where are your zeal and your mighty acts?
The yearning of your heart and your compassion is restrained toward me.
16 For you are our Father,
though Abraham doesn’t know us,
and Israel does not acknowledge us.
You, Yahweh, are our Father.
Our Redeemer from everlasting is your name.
17 O Yahweh, why do you make us wander from your ways,
and harden our heart from your fear?
Return for your servants’ sake,
the tribes of your inheritance.
18 Your holy people possessed it but a little while.
Our adversaries have trodden down your sanctuary.
19 We have become like those over whom you never ruled,
like those who were not called by your name.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
by Public Domain. The name "World English Bible" is trademarked.